I går blev jag riktigt arg på Tea för första gånge

I går blev jag riktigt arg på Tea för första gånge
Skrivet av	Elena med Tea 25/7-02
Igår blev jag arg och röt på Tea, för första gången i hennes snart två åriga liv. Det som hände var följande: Vi har precis fått kattungar, de är 1 1/2 vecka gamla. Tea älskar "katt bedisarna" och kan titta på dom länge. Ibland har hon plockat upp en och då har vi lungt sagt att man inte skall göra det. Igår tittade vi på dom tillsammans. Då tar hon helt plötsligt upp en och kastar iväg den ! Hårt! In mot väggen. Jag röt -Jajja Tea! Och lyfte ut henne från rummet samtidigt som jag argt sa att så får man inte göra, kattungen blir rädd och får ont. Tea blev såklart ledsen. Jag ploclkade upp kattungen som verkade helt chockad, höll den intill mig med Tea i knät och vi sa förlåt till den innan vi lade ner den i korgen igen. EN liten stund senare (jag var inte arg länge) sa jag B"lev mamma arg på dig förut?" "Ja" svarade hon Varför då frågade jag igen "Katt bedisen" svarade hon då. Det tyckte jag var bra, att hon kom ihåg och förstod varför jag blev arg. Nu får vi ha järnkoll på henne, ifall hon tänker vara elak igen får vi ju flytta dom dit hon inte kommer åt. Det var min gårdagskväll det. Har ni blivit riktigt arga på era sommarbarn någon gång?
Svar på tråden: I går blev jag riktigt arg på Tea för första gånge

Oh, ja!
Skrivet av Ango och Simone 020804
Blir riktigt arg då och då på båda mina barn. Simone har en attityd och självsäkerhet som inte är av denna värld. Många runt omkring oss brukar skratta åt henne eftersom hon just har denna attityd och sjävsäkerhet (man blir väl sådan när 3½-åriga syrran är ens stora idol, och man tror att man är lika stor som henne ler). Gissa om dessa små personligheter kan driva en till vansinne ibland?! Kramisar

Jadå!
Skrivet av Monica med Tintin 26/8-02
Visst har jag blivit arg på Tintin... Han är väldigt bestämd och får han inte som han vill blir det liv i luckan. När vi kommer hem från dagis på eftermiddagen är jag trött efter att ha jobbat hela förmiddgen och Tintin lite trött efter sin arbetsdag. Då kan det hända att jag höjer rösten när han gör saker han vet att han inte får. Efteråt kommer det dåliga samvetet. Jag försöker dock att inte skrika eller höja rösten så fort han gör något "fel", inbillar mig att han då inte kommer att reagera om han gör något allvarligt och vi höjer rösten. När han slagit något annat barn eller oss har vi sagt till honom på skarpen, tagit honom i armen (inte så det gör ont utan mer bestämt) och sagt NEJ, inte slå, klappa fint istället. Då brukar han ge en liten klapp på kinden istället.


Nångång? Typ varje dag
Skrivet av Annika m. Robin 2år & Michelle 4 år
han är ju som han är vild, orädd, busig och trotsig. När han gör farliga saker så blir jag riktigt arg! Tex när han springer i soffan nära kanten, bara nån mm från att trilla ner och slå huvudet i golvet/bordet. När han klättrar upp och ställer sig på fönsterbrädan. Eller när han för 100:de gången drar katten i svansen en och samma dag.

Javisst! = ))
Skrivet av .::Anna & tjejerna::.
Klart man blir arg på en 2-åring ; )) Det är skillnad på att vara arg och att vara arg S Rytit till har jag gjort många gånger men när jag har rytit till så att det gjorde ont i moderhjärtat (och jag har "ångrat" mig etteråt) har tack och lov inte hänt allt för många gånger! Men man är inte mer än en människa och en mamma! Kram

Jodå
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Det händer då & då


oh ja!
Skrivet av Filippa & Novalie-02 & Miranda -03
JÄMT!! typ varje dag. Novalie är en riktig ligist unge! Hon slår o sparkar på sin lillasyster hela tiden, kastar mat och beter sig ibland rent ut sagt odrägligt..men men vad gör man=)!

Japp!
Skrivet av Ulrica m Fanny -99 & Eliaz -02
Säger som Annika m Robin & Michelle Nångång? Typ varje dag. Eliaz var också på våra kattbebisar när de var små. Lyfte dom i halsen och körde bil med dom (!). Alltså höll dom om halsen och drog dom över golvet. Då blev det ajaj och en knäpp på fingrarna. Han är ganska busig, klättrar överallt. Matstolen, soffan, fönsterkarmen (sittandes och stående, hu). Klättrat upp i överslaffen på deras våningssäng. Stegen är nu bortplockad på dagtid.

Sängen ja
Skrivet av Annika m. Robin 2år & Michelle 4 år
sin egen använde ju Robin för att komma upp på fönsterbrädan. Och Michelle (de delar rum) har en halvhög säng med koja under,ca 1m hög. Vi var tvungna att tillverka en lucka till den fasta stegen på sängen, annars var han där uppe hela tiden och hängde flinande ut över kanten.


Första gången?
Skrivet av Sussie m. Oliver 02 & bebis bf 2/9
Oj... minns inte när jag blev det första gången. Men minns att då jag var och hälsade på en kompis då Oliver var nyfödd sa hon till sin mellanson, då 4 år "gå härifrån, jag vill inte se dig mer just nu". Kunde inte fatta att hon kunde känna eller säga ngt sådant. Hihi, nu förstår jag precis. Vi har haft 2 valpkullar det senaste året. Det gör jag INTE om. Det som gör mig mest arg av allt är att han inte kan vara snäll mot hundarna. Tur att dom är så goa mesta tiden:-)

I går blev jag riktigt arg på Tea för första gånge

Oh, ja!

Jadå!

Nångång? Typ varje dag

Javisst! = ))

Jodå

oh ja!

Japp!

Sängen ja

Första gången?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information