Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Kompisar

Skrivet av Erika
Hej!

Har aldrig skrivit här förut, men det är något som jag så gärna vill "prata" med någon annan om.

Jag oroar mig för min 2-åriga son, är så rädd att han inte skall få några kompisar.

Vi bor i ett villaområde på landet. Det bor ganska många barn i byn. Men alla känner alla och vi är nya + att vi är lite yngre. De andra föräldrarna är i samma ålder. Så i huset bredvid oss är det ofta många barn och inga hos oss.. Har provat att hälsa på, men han är ju så liten att han leker inte med, utan bredvid dom andra barnen.

Brukar sånt här lösa sig självt? Mår han dåligt om han inte är med dom andra barnen. Han har andra kompisar i byn.

Vad tror ni?
Svar
Det där brukar lösa....
...sig själv. Har en snart 7-årig son som inte hade några direkta kompisar förräns han började på dagis och då hade han bara kompisar där. Idag leker han med killarna i klassen, men ingen bor i närheten, men däremot brukar han leka med killarna på gården. De går bara ut och så leker de, de känner igentligen inte varandra så väl, men det verkar inte vara några problem Din son är ganska liten än så länge och det brukar lösa sig själv när de blir lite äldre.
Skrivet av  AnMa
Säger samma sak
tror det löser sig sen.
Sonen på 2 år har kompisar på dagis, fast de leker ju mest brevid varandra.
Dottern på 4 år leker med sina kompisar.
Ännu har hon inte gått hem till kompisar och lekt, men vill nu göra det, så det ska vi göra.
Skrivet av  Annika m. Robin 2år & Michelle 4 år
Löser sig med tiden!
Vår son blir två år i augusti, han har inga kompisar som han går hem till coh leker. Som du säger de leker inte så mycket MED varandra utan mest JÄMTE varandra i den åldern. När han började på dagis i januari fick han många kompisar där som han leker med, ingen bor dock på "vår" gata och vi går inte dit och leker efter dagis eller på helgerna. Han har inte heller frågat efter dem när han är hemma.

Jag tror helt enkelt inte att de än så länge har något större behov av kompisar hemmavid, de kompisar de får på dagis räcker mer än väl. Så småningom börjar de umgås mer och mer och fråga efter varandra även hemma.

Med andra ord behöver du inte oroa dig!
Skrivet av  Monica med Tintin 26/8-02