Hur får man en 2-åring att sova???

Hur får man en 2-åring att sova???
Skrivet av	Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Nu håller jag på att bli tokig! Känner mig så less och arg, tålamodet är liksom helt slut. Juni har alltid haft lite svårt att varva ner och somna på kvällen. När hon väl har somnat första gången brukar hon sova bra på natten sedan, och har lätt att somna om igen för det mesta. Men nattande kan ta både en, tre eller fem timmar. Periodvis har jag verkligen kämpat i evigheter för att få henne att somna, andra perioder har det gått bra. Men nu när vi har en till orkar jag bara inte längre! Det känns som att alla bara sliter i mig och sover den ena är den andra vaken och de bara stör varandra. Somnar Tindra så att jag kan ta Juni så vaknar Tindra så fort jag försöker lägga ner henne. Eller så är jag uppe sent med Tindra och väcks tidigt av Juni. Så vill Juni amma mycket mera nu igen än förut, och mer än jag egentligen trivs med. Ibland blir det som att jag sítter och ammar Juni motvillilgt och stackars Tindra får skrika och det känns ju helt fel. Men lätt att falla in i sånt när alla runt omkring tjatar och skuldbelägfger att jag inte får försumma Juni. Nja, det kanske de inte gör riktigt, men det känns lite så. Planen var att sambon skulle lägga Juni så att vi tog ett barn var, men det funkar inte riktigt alltid. Eller rättare sagt, det funkar de dagar hon har lätt att slappna av och somna. Men när hon är skitjobbig så blir det alltid jag som får ta det! :-( Det blir liksom så att då testar vi att amma = jag alltså. Så kan hon vara mammig och vilja vara med mig bara när hon är trött men ändå inte kan somna. Och så ska min sambo gå upp klockan 5 och på sätt och vis förstår jag att han inte orkar vara uppe till elva-tolv och kämpa med Juni. Men jag blir ju tokig! En stor del av problemet är att det blir fel både om hon sover middag - då kan hon inte somna på kvällen - och om hon inte sover middag - övertrött, gnällig, speedad, kan inte varva ner. I går hade hon inte sovit middag och slockande framför Bolibompa före halv 7. Oj då, förtidigt tänkte jag. Nu kommer hon inte kunna sova hela natten. Men sen slappnade jag av och tyckte det var skönt. Fick lite mer tid för Tindra och slappnade av framför tv:n. Tills hon vaknar klockan åtta och Johan försöker natt om henne i typ en halvtimme och hon bara gråter och frågar efter mamma. Tillslut gick hon upp och jag tänkte att hon kanske somnar om när hon får amma. Men det går inte, och är hon på väg några gånger så börjar Tindra gråta och vill amma också. Eller så slarvar hon med taget och håller inte huvudet stilla så att det gör ont och jag blir arg och irriterad. Vi kämpade liksom aktivt med att försöka söva om Juni som var jättetrött men ändå inte kunde somna från 20.00 till 23.30! Och då fick jag ta det mesta, och känna dåligt samvete för sambon som skulle upp 5 och typ tvinga honom att "ställa upp" emellanåt samtidigt som jag var förbannad för att jag alltid får ta båda barnen på kvällen när de stökar. Är så arg, trött och ledsen på att ha det så här! Igår ammade jag mellan 20 och 23.30 oavbrutet antingen något av barnen eller båda två samtidigt, det är mer än vad jag har lust med och orkar. Och så frågar han varför jag är hungrig??? Funderade på att slå något hårt i huvudet på människan. Så har han mage att säga att vi borde ha mer rutiner för Tindra så att inte det blir så här med henne också. Vilket faktiskt implicerar att det varit mitt fel att Juni blivit så här svårnattad!!! Och nämner välling och sånt som han vet att jag ogillar. Fan, jag har ju suttit uppe och nattat henne så gott som alla kvällar i 2 år och det har varit skitjobbigt ibland! Han kunde kanske vara lite tacksam då för att han först behöver sitta upp nu och inte alla tidigare kvällar? Blev så oerhört arg och ledsen, som att jag skulle ha gjort allting fel så att hon blev knepig, när jag kämpat för att få henne att sova _trots_ att hon är knepig. Han säger att det är fel att hon vant sig vid att vara uppe halva natten, men det är ju knappast så att jag börjat lägga henne 02, utan att jag har försökt söva henne från 20 - 02. Och vi har visst haft rutiner vid läggdags och hon har visst haft perioder då hon somnat vid 21, det är bara han som glömt det! Förresten så är det ju inte Tindra som är problemet som behöver rättas till utan Juni. Vad ska jag göra? Orkar inte mer.
Svar på tråden: Hur får man en 2-åring att sova???

Oj!
Skrivet av Monica med Tintin 26/8-02
Jag har inget recept för att lyckas men kände att jag måste svara ändå. Du har ju kämpat jättebra och länge med det här, klart du är trött nu! Jag har förstått på dina tidigare inlägg att du gärna ammar Juni, men får jag ändå komma med en idé? Kanske är det så att Juni "utnyttjar" att hon får amma när hon trilskas lite? Alltså om hon vill amma så vägrar hon sova när pappa ska natta och gnäller till du kommer och hon får amma. Alltså får hon som hon vill... Kanske är sambons idé om välling inte helt fel, om ni får Juni att dricka välling och gosa med pappa och sen sova så får du möjlighet att amma Tindra (för än så länge kan ju bara vi mammor amma...:-))och lägga dig i rimlig tid och vara lite mer utvilad. Om välling absolut inte kommer på fråga kanske utpumpad mjölk i flaska kan vara en idé till Juni? Eller ta några hårda nätter/kvällar när hon får vatten och pappa lägger henne. Innan du eventuellt skäller på mig för mina förslag vill jag till mitt försvar säga att jag gärna vill hjälpa dig men tyvärr inte har bättre idéer. Vår son har hittills (peppar, peppar ta i trä) sovit jättebra på nätterna. Men vi har från tredje veckan matat med flaska. Han ville helt enkelt inte amma så jag pumpade i 7 månader och sen har han fått välling innan läggdags. Då är han mätt och go och somnar ganska lätt. På senare tid vill han dock gärna att mamma ska lägga honom... Vi får se hur det utvecklar sig. Hur som helst, många styrkekramar till dig och jag hoppas du får några bättre idéer från någon annan. Kram

Tack för ditt svar
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Nej, jag ska absolut inte skälla! s Tack för ditt gulliga svar. Oj vilken insats att pumpa i 7 månader, förresten. Det är starkt jobbat! :-) Det var väl ungefär 2 år som jag hade tänkt att jag ville amma Juni, det känns fortfarande bra att amma lite grann, men de sista veckorna med förkylningar och sånt så har jag ammat mera än vad jag egentligen vill. Det blir nog inte så bra, så jag försöker bli bättre på att sätta gränser för vad jag vill och har sagt nej ganska många gånger nu efter jag skrev sist. Ibland blöir hon arg och ledsen, men ofta går det bra. I går ammade hon bara en gång och det kändes precis lagom. :-) Det visade sig att jag hade missförstått hans förslag om att ge välling också. När jag läste ditt svar så tänkte jag först att du missförstått mig men en sekund senare föll poletten ner och jag insåg att det kanske var jag som missuppfattat! Och när jag frågade honom så var det just så! :-) Blev så ledsen för han visste ju att jag tycker att välling i nappflaska är ett "onödigt ont" för bäbisar som effektivt saboterar en tidigare funderande amning, lite tillspetsat uttryckt. Nu när vi skippat napp till Tindra också, hur kunde han då komma med en så dum idé som flaskmatning??? Men det var ju inte Tindra han hade menat, utan Juni! Vi har ändå frukostvälling hemma som jag drack när jag var gravid och vare sig kunde äta eller behålla maten. Vad han menade var att vi kanske skulle testa att erbjuda Juni en tekopp med välling på kvällen. Och det har jag ju faktiskt inget emot alls. Det är kanske ofta man både missförstår varandra och säger ogenomtänka saker när man är trött och slutkörd. Men nästa kväll gick det bra för henne att somna med pappa medan jag gömde mig med Tindra i arbetsrummet i lugn och ro, så det sa vi att vi ska försöka göra framöver. Att jag kan gå undan med Tindra ifred och han lägger Juni. På natten går det bra att pappa nattar om, men när han går upp tidigt så har jag ju båda flickorna själv, och det funkar inte lysande alla dagar. I förrgår klockan 5 när han gick upp ammade jag Tindra, före 6 vaknar Juni och frågar efter pappa, så ylar hon "maaaaamaaaa" när jag ska gå på toa men vill inte följa med mig ändå, så ligger jag hos Juni en stund utan att amma och tänker att nu är det mysigt och att vi både håller på att somna om när hon ligger på min arm. Men då börjar förstås Tindra grymta, böka, kräkas och gnälla (hon är en riktig kräksbäbis precis som Juni också var, allt blir blött jämt, jag sover i ett hav av kräks och läckande mjölk ). När jag försöker flytta över till henne för att amma innan hon börjar skrika ordentligt så har Juni tydligen inte helt somnat och sätter sig upp och gråter och vrålar "min amma jag!" under hela tiden. Och när jag säger att jag måste amma Tindra först men det är hennes tur sen så slår hon sig själv och blir jättearg. Och när jag försöker amma Juni sedan Tindra har somnat om, så vaknar Tindra och skriker igen. Då blir det bara för mycket. I går sov de båda till halv åtta och det var jätteskönt! Egentligen är inget av barnen jättejobbig var för sig. Och var för sig känner jag att jag räcker till för dem och orkar med. Det är liksom ekvationen av både två samtidigt som inte går ihop riktigt ibland. När båda skriker samtidigt och jag inte kan dela på mig, att ofta ha en som står på kö, när jag hjälper den ena så behöver den andra också hjälp. Jag har ju bara varit tvåbarns mamma i 6 veckor ännu och är nybörjare på det här. Ibland går det bra, ibland går det inte alls! ;-) Kram och tack


Hej gumman!
Skrivet av Mina75
Förstår verkligen att du håller på att gå i bitar. Det tar mycket på krafterna att amma och att vakna mycket på nätterna. Jag har två förslag... 1) Om du vill fortsätta amma Juni; pumpa ur en eller två flaskor mjölk redan på morgonen/förmiddagen då mjölken är fyllig och det dessutom brukar finnas gott om det. Den mjölken kan sedan pappa ha på kvällen till Tindra(långt bort från dig) när du ammar/nattar Juni. Då får du och Juni en mys-stund när du slipper känna dig stressad över skrik från bebisen, och pappa och Tindra får en mys-stund för sig. Förhoppningsvis känner Juni att du då har all tid till henne, får ha mamma helt för sig själv, och kanske blir lugnare av det. Fasta rutiner med, ex saga, blir ju då oxå mysigt för dig när du vet att det inte går någon nöd på lillan... 2) Om du vill sluta amma Juni... Då finns det nog inga genvägar... Pappa nattar Juni, oavsett hur mycket bråk det blir. Då gäller det verkligen att vara konsekvent och inte springa dit med tutten... Jag kan nog också tro att en egen stund för Juni med bara dig innan nattningen då blir extra viktig, så en liten urpumpad flaska till pappa och Tindra kanske kommer väl till pass även då!? Hoppas verkligen att du/ni kommer tillrätta med problemet! Jag förstår att du tycker att amning är jätteviktigt, men det är inte värt allt! Det viktigaste är att barnen har en någotsånär hel mamma! Jag tror också att du måste lämna huset HELT själv ibland, om så bara för att handla eller promenera... Många kramar

Hej!
Skrivet av Malin & Vilhelm
Har egentligen inget råd men tänkte bara nämna att du inte är ensam. Ville är precis lika dan som Juni. Vi har kämpat som galningar med att få ordning på nattningen men inget har funkat, ibland går det bättre för att sedan tvärvända och bli likadant igen. Omgivningen har släppt kommentarer om att det är rutiner som fattas oss och det gör mig vansinnig, jag har kört med rutiner in absurdum men det hjälper inte. Nu har jag mer eller mindre gett upp, Ville får vara vaken tills han säger själv att han vill gå och lägga sig och det funkar oftast någorlunda bra problemet är bara att det inte brukar inträffa före klockan 21,30 så det är bara att säga hejdå till "egentid". Vi har inte något syskon till Ville ännu så jag förstår att detta måste vara jätte jobbigt för er. Jag hoppas verkligen att det löser sig. Jag skall hålla alla tummar! Kramar från Malin & Vilhelm

Hur får man en 2-åring att sova???

Oj!

Tack för ditt svar

Hej gumman!

Hej!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information