En rolig förmiddag och en jobbig eftermiddag

En rolig förmiddag och en jobbig eftermiddag
Skrivet av	Robins mamma
Idag har vi varit på ultraljud och sett syskon, två armar, tio fingrar och tio tår. Ett hjärta som slår med fyra kamrar och två njurar. Så häftigt! När jag väntade Robin var jag i v13 när NUPP-studien gjordes och då var han så liten att det nu kändes som en _jätte_ bebis där inne trots att h*n bara väger ca 183g. Ett filmteam från UR var med så Nadja (hon med sjalen om håret som gjorde matprogram i våras) intervjuade efteråt och en kameraman var med inne under sista delen av ultraljudet och filmade, kommer att sändas till våren i ett program som heter Mitt Sverige och senare även ska användas som utbildningsmaterial för SFI-utbildning. Jag hade misstolkat gubben som också trodde att det bara skulle vara utbildningsmaterial. Under tiden var Robin hos sin farmor då fredagar normalt sett är babysim-dag och då är man ledig från dagis. Tyvärr blev det ingen simning idag, istället har vi varit hos tandläkaren och dragit ut hans 4 framtänder i överkäken ;( Fy vad jobbigt det var för mammahjärtat att ligga där med liten lessen pojke i famnen och försöka hålla i händer och fötter medan tandsköterskan höll i huvudet och tandläkaren skulle dra tänderna. Är på väg att börja gråta bara jag skriver om det även om han var bedövad och nu inte verkar minnas något av det hela. Han fick en gelé analt som slår ut balansen och närminnet, det tog 3 minuter innan han betedde sig som om han tagit 3 supar för mycket. Bedövningssalva på tandköttet innan de bedövade med sprutan och mest var det nog att tandsköterskan höll i hans huvud så hårt som han protesterade mot för så fort hon la sina händer på hans huvud så började han krumbukta. Väl hemma igen sov han i en timme och fick lite sött att dricka så var han tillbaka i sitt vanliga glada och spralliga jag och han har till och med ätit en vanlig portion med plättar till kvällsmat. Det är lite jobbigt med båda dessa händelser på samma dag, ett glad upplevelse och en ledsam som tyvärr tagit udden av den underbara förmiddagen. Sitter här och vet inte om jag ska skratta eller gråta just nu.
Svar på tråden: En rolig förmiddag och en jobbig eftermiddag

Hej!
Skrivet av Tanja med Paulina- 02
GRATTIS till bebisen och det lyckade ultraljudet!Underbart och overkligt att se sin baby simma runt där inne i mörkret... Får jag fråga varför Robin var tvungen att dra ut tänderna? Stackars liten ryser Paulina vägrar ffa borsta tänderna, tyvärr har det gått så långt att den ena måste hålla fast medans den andre borstar så snabbt det bara går. jag är rädd att hon ska få karies och behöva dra ut tänndernna eftersom vi inte borstar så noga som jag skulle vilja. Än så länge ser tänderna vita och friska ut, får se vad de säger hos tandläkaren på 3- årskontrollen. Klappa magen och krama Robin håårt!

Har ramlat så många gånger
Skrivet av Robins mamma
Redan som 8 månaders slog han ut en flisa ur en framtand när han klättrade på spisen och ramlade, sen ahr olyckstillfällerna bara kommit en efter en, senast var på Fuerteventura där de har klinkers överallt och han inte såg ett trappsteg när han sprang efter en boll, dagarna efter halkade han i badkaret på hotellet ;( Att tänderna blivit bruna har jag inte brytt mig om eftersom de hela tänderna inte blivit angripna men för en månad sen hittade jag en böld i tandköttet ovanför den trasiga framtanden och sökte till folktandvården som var eniga med oss föräldrar att alla fyra trasiga tänder måste bort. Här hemma borstar vi tänderna både morgon och kväll men trots att Robins tänder sett ut som de gjort så har jag nöjt mig med att han själv borstar om jag inte får, vill inte bråka om tandborstningen och ge negativa uppleverlser i framtiden utan ser hellre att han har ett hål eller två nu när det är mjölktänderna och får in vannan att borsta morgon och kväll så de permanenta tänderna förblir hela och fina även i tonåren. Jag gjorde som du ett tag men en vän påpekade lite fint tanken att om man som vuxen tvingar ett barn att föra in saker i sin kropp som barnet inte vill ha där, hur vet då barnet att de ska protestera i tonåren när det gäller övergrepp av mer sexuell natur? Varför säga nej när ingen ändå lyssnar? Att vänen framförde detta var jsut för hon själv blev våldtagen som 15-åring och kände sig maktlös och vågade itne säga nej eftersom det ändå inte är någon som lyssnar när man säger nej. Bara en tanke som fastnade hos mig enormt starkt.... OBS! är inte ute efter att ge dåligt samvete för de som tycker tandborstning/febertempning mm är viktigare utan vill bara förmedla en tanke jag fick som väkte enormt starka känslor inom _mig_.


Har lite svårt att se kopplingen
Skrivet av Titti på besök
mellan tandborstning och våldtäkt?? Att borsta tänderna trots att barnet inte vill gör man för att vi är vuxna och vet att det är bra för barnet - ska vi låta bli i stället bara för att de inte vill? Vad ska man då mer låta bli, kanske behöver de inte klä på sig när det är kallt om de inte vill, behöver inte tvätta händerna om de inte vill osv... För resonemanget att det ändå inte är någon som lyssnar när man säger nej gäller ju där också i så fall. Min son tycker inte att det är det roligste i världen att borsta tänderna, men man kan faktiskt lirka tills det är gjort - man behöver inte använda våld! Jag låter det hellre ta en timme av milt lirkande än att mitt barn ska få hål i tänderna. Min kompis som är tandläkare säger att de barn som får hål i mjölktänderna lider mycket större risk att få det i de permanenta tänderna också - och det är ingen risk jag vill ta. Att man inte vågar säga nej till en våldtäkt som så ung är inget konstigt, det är få som vågar det och har knappast något med tandborstning att göra. Det var faktiskt den underligaste pararell till våldtäkt jag någonsin hört, och jag skulle nog tippa att det resonemanget kommer sig mer av att din vän behöver en orsak till vad som hände. Ta bara och tänk efter hur mycket barn säger nej till som vi vuxna tycker att de ska göra - skulle alla dessa barn alltså vara potentiella våldtäktsoffer?! Ett faktum när man är förälder är att det ÄR vi som bestämmer, det ÄR vi som ska veta bäst vad som är bra för barnet! Man kan inte lägga ansvar för tex hygien på ett barn, det är ju att delegera bort vår uppgift och verkligen göra det lätt för sig.

Jag har också
Skrivet av Tanja med Paulina- 02
svårt för att se kopplingen mellan påtvingad tandborstningen och våldtäkt/att ha svårt att säga nej senare i livet. Steget mellan de två sakerna är milt sagt långt! Beslutet att borsta tänderna (fast hon inte vill) har hennes far och jag fattat efter att ha tänkt och övervägt för för- och nackdelar. Jag har läst så pass mycket psykologi och pedagogik (och är trygg i mitt föräldrarskap) att jag vet att ett grundtryggt barn ej får men för livet av att bli påtvingad saker vi anser är viktiga, såsom bilbälte, medicin, kroppsvård. Att kunna säga ifrån och ha ensamrätt över sig själv är något Paulina vet och kan- just därför vägrar hon ju tandborstningen! Jag tycker att det är vårt ansvar som vuxna att våga bestämma vissa saker- våra tvååringar är helt enkelt för små för att kunna veta konsekvenseran av icke- tandborstning...

Tvång som tvång?
Skrivet av Robins mamma
Hur vet barnet när det är ok att bli tvingad till något och när det inte är ok att bli tvingad till något? Det är min tanke och därför tvingar jag _aldrig_ mitt barn till något som han säger nej till. Sen om det är mat, tandborstning, temptagning eller påklädning spelar ingen roll för mig.


Gäller det även säkerhetsfrågor?
Skrivet av Ango & Simone 020804 + 2 till
Om ditt barn säger nej till att sitta i sin stol i bilen och ha bälte på sig, slipper han då? Är det ok att strunta i säkerheten också? Eller medicin? Om ditt barn är sjukt och behöver medicin, slipper han då om han säger nej? Vissa saker _kan_ man inte låta barnen få bestämma, det slutar inte med lyckliga barn (eller föräldrar). Vissa saker MÅSTE man tvinga dem till, även om man själv inte tycker att det är roligt! Kramisar

Ja han slipepr
Skrivet av Robins mamma
vill inte han sitta fast i bilen så åker vi inte bil, simpelt! Eller så tar vi oss den tiden att få honom fast utan tvång. Samma sak med medicin, nu tar vi exremt sällan medicin här hemma eftersom vi är av den antroposofiska inställningen när det gäller sjukdomar och då smakar medcin inte illa. Om mitt abrn kräks av kåvepedin så ger inte jag en andra dos direkt efter som skolmewdicinen vill utan jag söker andra vägar att få mitt barn friskt utan tvång. Men så är jag ju inte som många av er andra här inne men det vet vi ju alla sen långt innan. Varför tror du _jag_ mår så dåligt över att ha tvingar min son till att dra ut tänderna för att de var trasiga?

Vill han inte åka bil så stannar ni hemma?
Skrivet av Tanja med Paulina- 02
Även om vi nu börjar avlägsna oss från ursprungsdiskussionen så måste jag reagera. Får verkligen din som bestämma så mycket själv? Aldrig i livet att en tvååring tvingar mig att stanna hemma, antingen så förhandlar vi fram en lösning eller så får hon gråta ett tag. Om inte du kan säga NEJ till son, hur ska han då kunna lära sig att säga ifrån själv??? Här hemma undviker vi inte konflikter, Paulina får bli skogsförbannad- fine. Jag säger nej ändå (om det är en sak som är VIKTIGT FÖR MIG). När hon har skrikit klart pratar vi om det som har hänt, oftast hamnnar vi inte i SAMMA konflikt eftersom hon vet hur mamma/pappa reagerar. Samma sak gäller fast omvänt, är det något som är VÄLDIGT viktigt för Paulina, ja då får jag tumma på det. Ömsesidig respekt, alltså- dock inte när det gäller säkerhet och hälsa.


Snälla läs _hela_ inlägget
Skrivet av Robins mamma
och itne bara en del för i meningen under så står det faktiskt att vi tar oss tid coh får honom att själv gå med på att sitta fast utan tvång. Nu har vi inte det problemet eftersom han gillar att åka bil, men jag resonerar hellre med mitt barn så han går med på sakerna frivilligt än att tvingar honom.

Oj oj...
Skrivet av Tina
Kan inte hålla med i ditt resonemang, det var faktiskt den underligaste inställning till föräldraskap jag hört - och observera att jag inte säger det för att vara dum men jag tycker verkligen så. Att låta sitt lilla barn ta smällen (som han faktiskt får göra i och med att du inte borstar tänder/ger medicin osv) för att du inte vill säga nej, det känns bara totalfel. Du har aldrig tänkt på att effekten av den uppfostran kan bli att HAN inte respekterar andras nej när han växer upp? Han får ju helt tydligt aldrig höra det hemifrån där han borde få gränser dragna, så varför skulle han lyssna på andras "nej"? Något att tänka på kanske? Av min erfarenhet har jag tolkat det så att de barn som aldrig får höra ett nej blir ganska många rent odrägliga att umgås med - jag kan inte tro att det är det du är ute efter??

Suck!
Skrivet av Robins mamma
Vem har sagt att vi aldrig säger nej här hemma? Vem har sagt att han inte borstar tänderna elelr får gå ut utomhus utan skor? Det enda jag säger är att det finns _andra_ metoder än att tvinga (pappan håller i medan mamma borstar tex) ett barn till det man som vuxen vill. Om jag ska kräva av mitt barn att han ska respektera _mitt_ nej så måste jag ju _respektera_ hans nej! Sluta läs in egna åsikter i mina inlägg så kanske ni förstår vad det är som står! Jag tvingar _aldrig_ mitt barn till något men det betyder inte att jag inte får min vilja igenom när han vill något annat men det krävs tid vilket många inte har för sina barn och därför tvingar? (min personliga upplevelse för varför tvingar man annars ett barn till något den inte vill?)


För att man vet bättre än
Skrivet av Tina
barnet naturligtvis! Ett barn i tvåårsåldern går igenom något som heter trots, dvs han/hon testar gränser och BEHÖVER någon som visar var gränserna är. Barn blir trygga genom att veta att vuxna bestämmer, de blir definitivt inte trygga genom att få för mycket ansvar at bestämma själva. Sucka du, men jag tycker du talar emot dig själv ganska mycket. Först säger du att ni inte ens åker bil om han inte vill ha bälte på sig, du ger inte medicin om han inte vill - men sedan påstår du att du minsann ändå säger nej. Det verkar väldigt inkonsekvent alltihop, i bland vet alltså du bäst som förälder och i bland han som tvååring??

Så+ att säga nej och tvinga är samma sak?
Skrivet av Robins mamma
Tyvärr är det inte så i mitt liv. Tvinga gör man med våld typ hålla i. Att säga nej för mig är verbalt och en gränssättning. Trots är barnets sätt att visa att den ogillar vissa saker men mycket handlar om hur du som vuxen agerar. Jag låter barnet bli argt och väntar tills han lugnar ner sig för att sen resonera med honom. Spegla är annars ett supereffektivt sätt att få sin vilja fram utan att tvinga. I den här familjen är vi väldigt verbala och endast fysiska om det gäller gos, kramar och mys. Det är just _tvinga_ som jag inte gör jämfört med er andra och vad är fel med det om vi i vår familj är nöjda och glada med att slippa? Har du problem med att jag slipepr bråka med mitt barn?

Du ändrar ju dig hela tiden...
Skrivet av Tina
Jag citerar det första du skrev: "men trots att Robins tänder sett ut som de gjort så har jag nöjt mig med att han själv borstar om jag inte får, vill inte bråka om tandborstningen och ge negativa uppleverlser i framtiden utan ser hellre att han har ett hål eller två nu när det är mjölktänderna" Du skriver inget om att du menar våld, du skriver att du inte vill BRÅKA om tandborstningen. Är bråk samma sak som våld för dig?? I så fall skiljer våra tankegångar sig mycket kraftigt, att "bråka" med min son om tandborstningen innebär att våra viljor stångas mot varandra. Jag som VET varför han borde borsta tänderna är alltid mer viljestark än han, om du tror att det krävs våld för det undrar jag vad du varit med om... Att slå sig för bröstet och stolt säga att man slipper bråka med sitt barn är ju lite tragiskt i detta sammanhang tycker jag. Jag har en väninna som också skryter om att hon och maken aaaaaaldrig bråkar... Och det gör de inte - för hon viker sig för hans vilja oavsett hur hon känner det och oavsett vad det handlar om. Det är ju det du lär ditt barn, att allt ska ske på hans villkor. Inte mycket att skryta om tycker jag... Speciellt inte när det handlar om ett barn som tydligen har problemtänder och inte heller behöver äta medicin om han inte gillar den... Det är tydligt att du har en mycket annorlunda syn på barnuppfostran. Vanligtvis brukar jag respektera andras syn på uppfostran så länge jag inte tror att det skadar barnet. I ditt fall är jag tveksam och måste helt ärligt säga att jag inte tycker att det låter riktigt sunt. Jag hoppas bara att det går bra för honom i slutändan.


Tina
Skrivet av Robins mamma
Du menar på fullaste allvar att du dömmer ut mig som mamma pga en text du läser på internet som du så uppenbart misstolkat? Det citatet du själv klippte ut i ditt förra inlägg var ett svar på Tanjas "Paulina vägrar ffa borsta tänderna, tyvärr har det gått så långt att den ena måste hålla fast medans den andre borstar så snabbt det bara går" Jag håller inte fast mitt barn, jag tvingar inte mitt barn till något han inte själv vill men det betyder inte att han inte gör så som jag vill eller att vi inte har regler i detta hem, det betyder heller inte att vi inte har konflikter eller inte bråkar men vi använder inte fysiska handlingar för vi anser att man kan använda andra metoder för att få barnet att gå med på det som måste göras. På vilket sätt blir han skadad av att bli speglad och bekräftad? Hur tänker du när du skriver att du hoppas att det går bra för honom tillslut? Varför skulle det _inte_ gå bra för honom? Hans tänder är inte utdragna för att vi inte borstat dem utan för att han _ramlat_ och slagit sönder dem när han lekt. Var inte så j*a snabb att dömma folk du inte känner eller är intresserad av att lära känna.

jag har inte läst allt men ...
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
vill ändå inflika att valet definitivt inte behöver stå mellan att borsta med våld och att inte borsta alls. Det finns många olika knep, bus, lekar, sånger, spelade eltandborstar och annat att ta till för att få tandborstningen att fungera. Jag tycker att det är viktigt att grundlägga en positiv känsla och vilja hos barnet att borsta som det ska bära med sig genom livet, inte bara se kortsiktigt till att genomföra borstningen här och nu till varje pris eller helt släppa det. Övergående fasen av vägran tror jag snarare kan förlängas genom tvång och kan skapa långvarig motvilja mot tandborstningen.

En rolig förmiddag och en jobbig eftermiddag

Hej!

Har ramlat så många gånger

Har lite svårt att se kopplingen

Jag har också

Tvång som tvång?

Gäller det även säkerhetsfrågor?

Ja han slipepr

Vill han inte åka bil så stannar ni hemma?

Snälla läs _hela_ inlägget

Oj oj...

Suck!

För att man vet bättre än

Så+ att säga nej och tvinga är samma sak?

Du ändrar ju dig hela tiden...

Tina

jag har inte läst allt men ...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information