Hur gör ni med maten? *långt*

Hur gör ni med maten? långt
Skrivet av	Annika m Rebecka & Lukas
För mig känns det viktigt att det här med maten & ätandet är så avdramatiserat som möjligt. Har ju själv ätstörningar och det vill jag absolut inte föra vidare till mina egna barn. Men vad svårt det är när Rebecka inte vill äta. Här hemma gäller regeln att man äter när maten står på bordet. Det är frukost, mellis & lunch på dagis, mellis om hon är hungrig efter middagssömnen & inte sovit för länge, samt middag & välling på kvällen. Hon har alltid ätit bra och krävt mycket mat. Får hon köttbullar t ex sätter hon lätt i sig 10-15 st plus rikligt med pasta/potatis och grönsaker(älskar broccoli bl a). Men man kan ju inte äta köttbullar jämt... Och nu har hon börjat kinka otroligt med maten. Frukosten äter hon dåligt...förr åt hon en portion havregrynsgröt, numera knappt en halv. Mellis på dagis är en halv frukt och den äter hon oftast upp. Lunchen på dagis petar hon bara i...eller äter lite grönsaker bara. Middagen hemma rör hon knappt(om det inte är pasta, korv, köttbullar, pannkakor eller minimajs) och äter vi hemma hos t ex farmor o farfar så äter hon inte alls. Vällingen på kvällen slukar hon för då är hon vrålhungrig! Hon äter inget mellan måltiderna(ytterst sällan vi fikar t ex på kvällen o i så fall alltid efter middagen) och dricker inte heller nämnvärt mkt. Inget socker på veckorna heller. Så hur ska man reagera? Är det så här lite hon ska äta nu? Tycker att hon börjar bli väldigt smal....eller ja, jämfört med innan då. Hur gör ni när era små inte vill äta? Nya saker fungerar öht inte alls längre suck
Svar på tråden: Hur gör ni med maten? långt

Jag fick höra en gång på BVC
Skrivet av .::Anna & flickorna::.
att "ett barn svälter aldrig sig själv om den inte är riktigt sjuk". Jag vet inte om detta stämmer eftersom vår tjej inte har problem med maten. Jag märker på vår tjej att hon blir extra trotsig och trött (givetvis) om hon inte har ätit ordentligt på flera timmar. Därför är jag tacksam att hon äter bra. Jag tror att hon har kommit in en sån där mat-vägran-period. Jag tror jag har läst någonstans om denna "period". Egentligen har jag inga direkta tips men lite tankar har jag. = ) 1. Detta kanske är en period att försöka stå ut med bara? Sätta regler att när vi äter så äter vi annars får det vara? Som du själv skrev. 2. Locka henne med annan mat/mellanmål? Förnya matlistan Hur som helst så kan jag tänka mig hur jobbigt det måste vara att ha en 2 åring som inte vill äta. Man vill ju ha en glad och pigg tjej. Kan tänka mig att hon blir trött och irriterad av att inte få äta? En annan blir iaf det... Tycker du att hon tappar mycket i vikt så måste ju något göras. Ändra kosten till "godare" och mer fet mat? Eller ja, jag vet faktiskt inte. Jag kanske ska hålla tyst istället ; ) Men eftersom just du skrev inlägget kände jag för att svara! = ) Hoppas att hon snart vill börja äta mer ordentligt så att Mamma Annika kan vara lugn... Kramis

Ja precis
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Sur, trött & enormt trotsig är hon...inte underligt när hon inte får i sig någon energi :-/ Förnya matlistan gör jag ständigt...igår åt vi kikärtsbiffar eftersom hon för några månader sen glatt glufsade i sig rostade kikärtor. Funkade inte nu... Men men...det är väl bara att rida ut stormen. Tack för ditt svar & kram på dig!


Våra erfarenheter
Skrivet av Isabelle med tre!
Robin har mer eller mindre matvägrat i ett helt år. Vissa saker går bra för honom att äta. Han älskar naturell yoghurt med mûsli, det kan han äta utan problem. Men på dagis och vid middagen eller kvällsmål här hemma så äts det ingenting knappt. Jag har gått ett antal ggr till bvc utan att få någon hjälp. Till sist tröttnar jag på detta då jag ser hur liten han är. så jag bokade tid hos en barnläkare. Det visar dig då att han lider av förstoppning som nästan har hunnit bli kronisk. Vi fick köra med lavemang ett par dagar och nu så äter han medicin varje dag. Den heter Laktulos och är tydligen rent socker, så det är inga problem att få ner den i honom, utan att han ser det så blandar jag den i hans frukostjuice. Jag trodde inte att man kunde vara förstoppad fast man bajsar varje dag.Men han har väldigt ofta bajsat "kulor" små mörkbruna harkluttar (ursäkta om jag är för ingående) och det stoppar bajset längre bak i tarmen. Om din dotter bajar kulor så kanske du skulle ta henne till en läkare som får titta lite närmre på henne. Nu när vi behandla Robin i tre veckor märker vi en klar skillnad! Han är numer en glad kille som fullkomligen älskar mat och att äta den! Han vräker i sig stora mängder och redan så ser vi hur han har börjat att öka i vikt. Läkaren sade att så länge han har kört med denna matvägran så har han mått illa och inte velat att äta. Jag för otroligt dåligt samvete, men jag har nog gjort allt som står i min makt då jag gått till en husläkare, tre gånger till bvc, en gång till bvc läkaren och så till sist en specialist. Helt SJUKT egentligen!!! Nu behöver det ju inte vara det Rebecka har, men jag ville bara berätta om våra erfarenheter. Hoppas det löser sig, och skriv jättegärna och berätta hur det går för er!

Oj oj
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Stackars Robin!! Och tack för att du tog upp det! Nu är det nog inte det Rebecka har för hon har snarare löst bajs, men jag ska ändå hålla ögonen öppna!

Jag vet precis hur det är!
Skrivet av Dina m Alice 99 & Valdemar 02
Min stora flicka åt extremt pyttigt, det vände först när hon var kring 4½, och nu när hon är dryga 5 så funkar maten ganska mycket utan problem. Jag vet att det är oerhört stressande när barnen inte äter, men jag tror inte att du behöver oroa dig så mycket. Min erfarenhet är att de äter olika mycket och olika bra i olika perioder. När man är mitt uppe i det så är det svårt att sätta sig över oron över att de inte ska få i sig tillräckliga mängder, eller fel sorts mat. Jag skulle kunna skriva en uppsats om hur vår matsituation var. Vissa perioder åt Alice nästan ingenting förutom välling. Vi har ändå under hela tiden försökt att inte göra det till ett problem för hennes del, inte truga (jo lite men inte så att det blir jobbigt för barnet), inte tvinga, och framförallt inte uppmärksamma mängd och storleken på portionerna. En vacker dag kom Alice på att hon inte ville äta välling längre (då var hon alltså 4½) och sedan dess äter hon peppar peppar faktiskt bra! Så på det sättet känns det NU ganska bra att vi kämpade för att inte göra nån stor grej av matsituationen, för nu blev det ju bra även om det dröjde ganska många år innan det vände. Det enda råd jag kan ge dig, är att servera mat i vanlig ordning, äter hon så äter hon, och låt henne peta i sig vad hon vill. Finns det någon grönsak elelr frukt som hon gillar, så kan ni ju servera det till måltiden, potatis serverade vi alltid med mycket smör till Alice, det tyckte hon var gott och då slank det ner lite grand...ni behöver ju inte låta bli att äta köttbullar ofta av princip, utan kanske ha det oftare men variera, frikadeller, köttbullar, hamburgare...så blir det inte så tråkigt för er... Tids nog så vänder det säkert, håll ut! Tänk på att det nog oftast är ett problem för föräldern, inte för barnet.


Så är det säkert!
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
En period helt enkelt. Och jag vet ju att barn överlever på välling med. Känns bara så frustrerande eftersom jag ser henne som ett litet matvrak. Men nej, vi kommenterar inte hennes ätande alls just pga min rädsla för matstörningar. Hoppas det ger sig snart...

Går i perioder
Skrivet av Karin med Ida + bf 21/1
Ida har aldrig varit någon storätare, är inte intresserad av mat helt enkelt. De normalportionerna du beskriver låter helt enorma i mina öron...:o) Jag har lirkat en del med maten , mest för att själv få en dräglig tillvaro med hyfsad nattsömn. Så jag läser en del för henne när hon äter (om inte vi andra äter samtidigt) och ger henne oftast det hon vill ha (förutom vid de gemensamma middagarna (som i ärlighetens namn inte är så många) då hon mest petar i sig några riskorn). Så här blir det mycket köttbullar, även om en stor Ida-portion innebär 6 stycken utan något till... Smörgås får hon ibland en stund efter maten om hon inte har ätit något, för att kvällen och natten ska kunna funka. Kvällgröten trugas ner med mycket bok-läsning. Om jag inte gjorde det skulle hon äta kanske 4 skedar... När hon är sjuk är det ju lite annorlunda, då är jag inte så noga med något. Ger henne det hon vill ha när hon vill ha. Oboy, nyponsoppa, kex, osv. Bara hon får i sig någon form av vätska, energi och näring så är jag nöjd. Härom veckan hade Ida en förkylning som satte sig på magen. Hon åt i princip inget (0,5 köttbulle, 30 ml nyponsoppa på en dag) förutom lite välling. Hon mådde inte speciellt dåligt men åt inget. Det kan inte vara något sådant hon har fått? Förövrigt har matlusten (om man nu kan prata om något sådant) varierat mycket i olika perioder. Ibland har hon känt sig hungrig ofta och gärna ätit (om än ganska lite), men vissa perioder ätit mycket mindre. Jag tror inte du behöver oroa dig, men mitt råd är att inte vara för principfast. Inte så att det går ut över ditt och resten av familjens välbefinnande i alla fall. Låt henne äta det hon vill och locka med sånt hon gillar om det börjar kännas _för_ jobbigt att hon inte ätit på länge. Det ordnar sig!

Samma här
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Är Rebecka sjuk så ger jag henne det hon vill ha...fast då vill hon ju sällan ha något alls. Jag tror inte att det här beror på något sånt för det har hållt på sen hon började dagis ungefär och det är 2 månader sen. Men man vet aldrig...ska bli spännande att se hur länge det håller i sig!


Det där brukar gå i perioder!
Skrivet av Ango & Simone 020804 + 2 till
Min stora tjej har precis kommit ur sin period där hon ätit som en myra och inte tyckt om någonting. Nu har Simone kommit in i den perioden istället ler. Vi gör ingen stor affär av det. Vill de inte äta det som serveras så slipper de, men de får inget annat heller! Välling äter de båda två morgon och kväll, men de får inte mer än vanligt om de inte ätit ordentligt på dagen. Jag tror att det bästa är att låta dem själva bestämma hur mycket de vill äta, men samtidigt visa att man inte kan komma efter en stund och få en smörgås eller någon annan mat. Paulinas period höll i sig i 1½ år. Det kan iofs också ha berott på att hon ofta fick ont i magen efter att ha ätit då hon ju var glutenintolerant. Ett par månader efter att hon börjat få glutenfri kost vände det och nu äter hon nästan allt och oftast stora portioner (vilket den lilla spenan behöver). Simone däremot njuter mest av att bara äta makaroner eller ris och ketchup. Inget till! Verkligen kulinariska läckerheter s. Kramisar

=)
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Låter ju mumsigt S Tack för ditt svar Ango! Det är ungefär så jag tänker med...hon får äta det som bjuds, när det bjuds, och vill hon inte äta då så sliper hon. Men det blir inget extra för det. Kram

Dags att ta bort vällingen?
Skrivet av Gafsan m.Axel & Kalle
Den där jätteaptiten som barn i ettårsåldern ofta har (inte alla så klart, men många) avtar dramatiskt i tvåårsåldern. Och det är som det ska - barnet SKA inte växa lika fort längre (de barn som fortfarande är lika matglada tenderar att växa mest på bredden i den här åldern). BVCs viktdiagram är ju inte en rak linje utan lutningen avtar varteftersom. Hur som helst, ju mindre barnen äter desto viktigare är det att hålla koll på VAD de äter. En ettåring kanske ledigt kan äta en rejäl portion middag och sen välling ovanpå det, men det är nog inte många tvååringar som klarar... då får man helt sonika välja: anser man att det är OK att barnet lever mestadels på välling, eller är det dags att ta bort vällingen eller åtminstone minska portionerna rejält? Kalle har också minskat radikalt på sitt ätande och dessutom blivit avsevärt längre men smalare (byxorna som han växte ur i våras är för stora i midjan nu...). Men han verkar pigg och frisk, det är bara det att hans kroppsform har ändrats. Han är ingen knubbig bebis längre utan en lång, smal liten pojke som förmodligen kommer att bli en lång, smal man. Visst svider det i hjärtat att stoppa honom i säng när man t.ex. vet att han inte ätit mer än två tuggor äpple sen lunch (som idag) men vad gör man? Han ville helt enkelt inte ha middagen. Jag tror iaf inte att det lönar sig att göra en stor affär av saken. Man kan leda en häst till vatten men inte tvinga den att dricka... samma sak gäller för barn och mat :-)

Hur gör ni med maten? långt

Jag fick höra en gång på BVC

Ja precis

Våra erfarenheter

Oj oj

Jag vet precis hur det är!

Så är det säkert!

Går i perioder

Samma här

Det där brukar gå i perioder!

=)

Dags att ta bort vällingen?

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information