Hemsk dröm...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hemsk dröm...
Skrivet av	Gafsan m.Axel & Kalle
...häromnatten drömde jag att Kalle hade blivit förvandlad till en ond zombie (ja, jag tittar för mycket på skräckfilm :-). Och i drömmen bara suckade jag och tänkte att jaha, vad jobbigt. Som om det inte vore jobbigt nog med två småbarn, jobb, hus och hela baletten utan nu skulle Kalle vara något slags övernaturligt skräckfilmsmonster också. Så jag stretade på med att försöka få in honom från bilen och få av honom ytterkläderna. Att han hade förvandlats till ett litet skräckfilmsmonster spelade liksom ingen roll - jag måste ju ändå få av honom overallen och ge honom middag... s När jag vaknade tänkte jag först att FY vilken hemsk mamma jag är som drömmer sånt om min underbara unge - men sen tänkte jag efter lite och tänkte att det kanske inte var SÅ konstigt att jag drömde så. Kalle har nämligen gått in i en trotsfas som inte liknar någonting och nog har jag saknat min "vanliga" Kalle... men än så länge är han nog trots allt en alldeles normal och mänsklig liten tvååring :-) (fast det känns ju tryggt att veta att jag uppenbarligen skulle älska honom lika mycket och ta hand om honom lika bra OM han skulle bli en blodtörstig liten zombie... s)
Svar på tråden: Hemsk dröm...

S
Skrivet av Malin med Vanja -02 + bf 17/12
Ja, visst är det konstigt! Det är så skönt tycker jag att läsa om era tvååringar, jag saknar min Vanja oxå, vet inte var den glada söta tjejen tagit vägen som fanns här bara för nån månad sen. Trots är bara förnamnet... Höggravid mamma o rabiat 2-åring är inte nån bra kombination! Kram o hoppas din son får stanna som vanliga Kalle i stället för skräckinjagande zombie!:)

Jaa...
Skrivet av Gafsan m.Axel & Kalle
...än så länge ser han iaf ut som en vanlig pojke även om beteendet ibland får en att undra s (för att ta som exempel bet han hål i slangen till mitt cykeldäck(!!) häromdagen när hans pappa höll på att byta däck... kanske inte underligt att man börjar associera till diverse vasstandade filmfigurer :-) Tänk vad olika det kan vara - Kalles storebror var jättetrotsig från 1.5 år men när han närmade sig 2.5 var det nästan helt över. Kalle har liksom inte riktigt kommit igång förrän nu... Jag minns hur det var att vara höggravid och behöva tampas med ett litet "trotsmonster" och just den biten kan jag väl inte riktigt säga att jag saknar s - fast annars är jag nog lite avundsjuk på alla som väntar barn igen (även om jag nog känner mig rätt nöjd med två barn just för tillfället :-) Kram och lycka till med trotsiga Vanja och lill*n :-)


Tack!
Skrivet av Malin med Vanja -02 + bf 17/12
ja jag kan behöva all lycka som finns nu känns det som;) Just i kväll har hon varit underbar, jättefnissig o glad, kramig o sååå charmig som bara hon kan. Det värmer i mammahjärtat! Kram

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv