Jag blir snart galen :-(

Jag blir snart galen :-(
Skrivet av	Gafsan m.Axel & Kalle
Kalle är komplett förbytt, det ska skrikas, vrålas, slåss och sparkas VARENDA gång vi t.ex. ska klä på eller av kläder eller något annat som inte passar unge herrn. Han skriker så han håller på att kräkas och slåss och nyps. Hur mycket vi än lirkar, gosar, leker och drar ner på klädbytandet och till absoluta minimum. (för att inte tala om tandborstning, hårtvätt och nattning - sånt som gick jättebra förut har blivit rena katastrofen helt plötsligt. Kalle tvärvägrar!) Dessutom har han börjat bitas och dra i håret, hur kul är det att först bli väckt tusen gånger varje natt av en illvrålande liten batting som tjuter hysteriskt trots att man sjunger, kramar, tröstar, bär och i största allmänhet hittar på allt som rimligen kan tänkas få små barn att sova, och sen bli väckt av samma illbatting som drar en i håret och biter en?? Usch - just nu är det inte riktigt kul :-( Kalle har varit så himla lugn och go´, men nu är det som att vända på en hand. Någon som har några uppmuntrande ord till en mycket, mycket trött mamma och hennes arga tvååring?
Svar på tråden: Jag blir snart galen :-(

Usch då!
Skrivet av Annika m Rebecka & Lukas
Låter jobbigt! Rebecka är en riktig djävulapa för det mesta, men inte _varje_ gång tack o lov! Trotsig till tusen och envis som få :-/ Här kommer en stooor kram iaf, även om jag inte har något konstruktivt att komma med.

inte så uppmuntrande men...
Skrivet av Angie med Emilia -02 & bf 5/2
Emilia har också blivit som förbytt. Inte kanske fullt lika mycket som Kalle kanske men oj så hon är speciellt när vi ska ta på oss för att gå ut. Det är en cirkus varje gång och det skriks, ålas på golvet sparkas mm det samma gäller när hon inte får som hon vill då har hon tom börjat spotta på oss. Det är inget vi accepterar, självklart så ska hon få visa sin vilja och hon har ju rätt och säga ifrån hon med under vissa former men när hon beter sig så där så bli man bra arg. Jag försöker ändå ta det lugnt (även om det inte är lätt), i dessa situationer brukar det inte fungera att prata med henne utan vi visar att hon beter sig illa genom att vi säger till på skarpen "nej så gör man inte" Ska du vara dum och spotta så får du vara i ditt rum och lugna ner dig. Hon hör ju inte vad man säger när hon är så uppjagad så vi brukar förklara för henne när hon är lugnare efteråt att det hon gjorde var dumt och att inte gör så mot andra. Emilia hade en period som hon faktiskt började slå oss när hon inte fick som hon ville, men vi förklarade för henne gång på gång att man inte gör så att mamma och pappa blir lessna när hon slår oss och att det gör ont. Det har hjälpt vi märkte att hon lyssnade och nu har hon tom börjat säga förlåt när hon råkar slå till oss av misstag eller så... Det är kämpigt...men det går nog över


Du är inte ensam!
Skrivet av Malin med Vanja -02 + bf 17/12
Inte mycket tröst härifrån heller egentligen, men jag vill att du ska veta att du inte är ensam om ditt problem. Vanja har ändrat sig totalt bara på nån månad, just nu känns det som att detta är den Vanja vi fick, men jag vet ju att hon är sådär mysig och underbar där inne nånstans. Det enda jag tröstar mig med, är att det är trotsåldern och att det kommer att gå över. Jag vet inte vad man gör åt detta, annat än att bita ihop, säga i från när man får nog o visa att det inte är ok allt dom gör. De testar ju våra gränser och det ska gudarna veta, att man har gränser! Jag hoppas vi överlever denna perioden med huvudet i behåll, jag tycker iaf att det är en liten tröst att veta att man inte är ensam! Många kramar

Likadant här.
Skrivet av Petra med Julia 020818
Julia är precis likadan. Det vägras när det ska tas på kläder, byta blöja, borsta tänder, bada, tvätta håret, klippa naglarna (gör detta när hon sover)ja, allt sånt man måste göra. Men det är kanske det som är problemet, vi bestämmer dessa grejer åt henne för det måste göras därför protesteras det. När det gäller sådana här saker måste det göras under gnäll och skrik för hur skulle det annras se ut? Inte några uppmuntrande ord kanske, men du är inte ensam och det är faktiskt skönt att höra att man inte är ensam om sådana saker. Det ÄR inte fel på ens barn, det är en utvecklingsperiod som måste gås igenom tyvärr. Konstigt vore det nog annars. Sen kan det nog finnas lite olika nivåer på de här trotsen, tyvärr känns det som min dotter är på den högsta nivån.

Tack för svaren!
Skrivet av Gafsan m.Axel & Kalle
Skönt att höra att man inte är helt ensam om eländet :-) Nu har det faktiskt blivit lite, lite bättre peppar peppar, Kalle har sovit nästan lika bra som han brukar senaste natten (vilket inte precis innebär några hela nätter men åtminstone är avsevärt bättre än det har varit ett tag) och igår lyckades jag hör och häpna bada honom utan att det kändes som om jag torterade honom (lite skrek han förstås men det var inte så farligt). Jag har inte blivit biten heller på minst ett dygn, bara lite skallad och sparkad... (jaja, det ska lite till för att göra en mamma glad ibland s)

Jag blir snart galen :-(

Usch då!

inte så uppmuntrande men...

Du är inte ensam!

Likadant här.

Tack för svaren!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information