Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Långdragen nattning (låångt inlägg)

Skrivet av Jennie med Clara + bf 26/6
Funderar lite kring vår nattning, Clara sover ju som ni redan vet i vår säng och har samsovit med oss sedan hon föddes.

När vi nattar henne på natten såväl som på dagen så ligger vi brevid henne tills hon somnar efter hon druckit sin välling och det tar sådan tiiid! (På dagen somnar hon inom en kvart oftast och dricker såklart inte välling) Nästan jämt får vi ligga en timme innan hon varvar ner och somnar, när hon väl lugnar sig somnar hon nästan direkt.Innan dess under hela timmen rullar hon, sjunger, pratar, går och skrattar ramlar och skrattar åt det, att hon ramlar (liksom ramlar på flit i sängen).
Det spelar ingen roll om vi nattar 19.00 eller 21.00 det är likadant oavsett men försöker vara regelbundna och gå in vid 19-20.00 varje kväll.
Det spelar heller ingen roll om vi gått upp 05.30 och Clara varit på dagis en hel dag eller om vi sovit till 08.00 utan hon är lika "pigg" varje kväll vid nattning ändå, vi varvar ned _varje_ kväll med ett bad så vi har god rutin på kvällen men just nattningen är såå låååångdragen, vi nattar alltid varannan natt Nicklas och jag med undantag om någon är upptagen på annat och detta innen bär att någon av oss sitter ensam hela kvällen/fixar i hemmet/gör annan aktivitet då den som nattar, badar och fixar med Claras kläder mm inför morgondagen (vi stiger upp tidigt) är upptagen med det hela kvällen.
Jag är dessutom hemskt kvällstrött nu när jag är gravid och dem gågner jag nattar somnar jag nästan alltid med Clara.

Vad jag vill ha fram är att det tar så på vår tid tillsammans (egentiden utan Clara), det känns ibland som hela kvällen går åt, går vi in 19.30 kommer man ibland ut igen 21.00 och det känns inte bra.
Jag blir ibland så avundssjuk då jag läser om dem som säger godnatt och släcker lampan och så sover barnet.

Visst är det en mysig stund med det har ju alltid varit såhär, sedan Clara föddes och vi behöver egen tid tillsammans.
Har ni något tips på hur vi kan få nattningen kortare?
Vi har ju legat brevid henne sedan hon var bebis och hon är så van vid det.
Ibland önskar jag även att hon sov i egen säng då hon ligger i mitten och sparkar och styr mycket, tänker på hur det ska bli när bebisen kommer men samtidigt är jag/vi så vana att sova tillsammans att jag skulle sakna henne.

Clara sover oftast 1 1/2-2 timmar på dagen.

Snälla jag vill ha era tips och synpunkter på detta!!
KRAM från oss
Svar på tråden: Långdragen nattning (låångt inlägg)

Hejsan

Skrivet av  Malin & Linus 030404
Jag förstår din frustration. Vi har alltid sövt Linus i vår famn framför tvn medans man själv tittar på nåt så det är ju inte så jobbigt men ändå tar det en timme från att man sätter sig med honom i knät tills han somnar. Ibland är det ju verkligen inget intressant att titta på ju...

Jag hade gärna sett att han somnade i sin säng utan tv som vi nu vant honom vid. Dumt ja vet.

Ang Clara så tror jag att ni skulle må bättre av att ha henne i egen säng och då kanske en juniorsäng som ni kunde ligga i också tills hon somnade. Då kommer ni inte från momentet men ni får sova själva utan spark och orolig sömn. Specielt viktigt nu tills att nr2 är på G. För då vill ju ni säker ha h*n i er säng.

Hoppas ni löser det på nåt bra sätt.
 

Kan det vara så

Skrivet av  Tina med Elias-03
att hon kanske vill sova själv i egen säng? Hon har kanske svårt att komma till ro när hon har sällskap för då är det roligare att busa? Jag har tvärr inga bra råd att komma med...

*kram*
 

vi har andra problem med Axels sömn

Skrivet av  Elisabeth med Axel 28/4-03+3 till
...somnar gör han i vår famn i tv-soffan med vällingflaskan( för att jag ska kunna umgås med storasyskonen, förhöra läxor och dylikt samtidigt, ej så kulturellt men jag behöver finnas till för syskonen också)) oftast tar det ett par minuter bara, vi bär in honom till hans säng, där sover han oftast fram till 02.00 nånting. Problemet vi har med Axel är att han alltid vaknar några gånger efter det och sover oroligt, tuttar mycket på nätterna och vill ligga nära oss båda. Mysigt men ibland jobbigt.
Jag minns att jag nattade mina tvillingar med det du beskriver, saga och ligga bredvid, mysigt.
Men svårt när man har en bebis som kanske ska tutta flera gånger under kvällen.
Tiden går dock så fort så man får nog tänka att de här korta åren så får man inte så mycket vuxenliv i veckorna, innan barnen lagt sig. Man får ta igen det på helgerna på dagarna!Jag tror inte du kan snabba på Clara eller så, mer än att vänta ut henne lite tills hon verkligen är trött,
kram och lycka till
 

En liten fundering

Skrivet av  Anette med Enya + bf 13/12
Kanske om ni drog ner på middagssömnen, så att hon blir tröttare på kvällen kunde vara en lösning. Ibland är det svårt att få fungerande nattningsrutiner.
När Enya var 11 månader körde jag Anna Wahlgrens-metoden, och den fungerade ypperligt tills får ca tre månader sedan. Då blev hon så ledsen när vi stängde dörren och gick ut från rummet. Jag testade att ha dörren öppen istället och det accepterade hon. Vi går in och lägger henne i sin säng och säger vår godnattramsa, går ut och låter dörren vara öppen och hon somnar direkt.
Hon lägger sig ca 19,30 och sover till mellan 6,15-7,00. På middagen sover hon en timme. Detta har fungerat för oss.
Lycka till med nattningen.
Kram
 

Hej Jennie...

Skrivet av  Jeanette m Alexander -03 + bf 15/2
Förstår ditt dilemma. Visst kan det vara mysigt att somna in brevid Clara men hon kommer inte lida av att ni vänjer av henne vid det. Hur ni ska göra för att ändra rutinerna har jag inget bra svar på tyvärr då vi alltid låtit Alexander få somna in själv.

Vi brukar göra så här att vi lägger Alexander i sängen, låter han äta välling. Sen tar vi upp honom och borstar tänderna och sedan är det sängdags på riktigt. Då sjunger vi och klappar på honom en stund sen säger vi godnatt och går därifrån. Visst protesterar han ofta men det går över väldigt fort för han brukar känna att han är trött efter en stund. Vi går alltid in efter en stund om skriket håller i sig och pratar lite med honom igen eller sjunger och klappar. Sen går vi därifrån igen men visar att vi inte tänker plocka upp honom. Ibland måste jag lägga ner honom i sängen då han ställt sig upp.

Jag tror att ni ska testa er fram lite men ge inte upp ifall det inte går efter första gången. Se det som en längre avvänjningsperiod där ni lämnar henne lite längre för varje gång. Kanske underlättar det om hon sover i en egen säng så hon inte riskerar att ramla ut?

Berätta gärna hur det går.

Kram
 

Jaadu...

Skrivet av  Elvy med Felix 030403
Vi gjorde undefär lika som er ibörjan, ungefär tills Felix blev 10 mån. Sedan blev det ohållbart. Det tog (precis som du beskriver) vääääldigt länge att natta.

Då bestämde vi oss för att Felix skulle börja sova i egen säng. Jag vägrade att vi skulle använda oss av 5 minuter metoden. Eftersom Felix var van att vi låg brevid honom tills han hade somnat så tyckte jag att det skulle bli FÖR stor skillnad om man helt plötsligt lät honom skrika sig till sömns ensam i sovrummet.

Därför besämde vi oss för en blandning mellan 5 minutersmetoden och sova-hela-natten metoden.
Vi lade honom i sängen och gick in efter 5 minuter - lade ned honom - sade "godnatt Felix sov så gott" - gick ut - ropade "godnatt Felix sov så gott" när han grät - sedan gick vi in efter 7 minuter och gjorde samma "ritual" - gick ut. Ropade - gick in.... osv
Det tog någon vecka, sedan behövde vi bara lägga honom och säga "godnatt Felix sov så gott", sedan somnade han själv.

Med detta vill jag säga att ni ska skapa en egen metod för att få Clara att somna själv... Jag tycker nog att det kanske är dax nu med tanke på att det ska komma en till bebis. Men självklart så är det ju ni som bestämmer och det som ni nu bestämmer er för blir nog bäst eftersom ni känner er dotter bäst.

Lycka till
 

Läste att...

Skrivet av  mie + Oscar 03 + emil 27/9
...det inte är helt ovanligt att barn i ett och ett halv årsåldern får problem att somna....

Vi har samma problem med Oscar. Det kan ta mer än en timme innan han somnar. Vi nattar honom i egen säng (stor säng) och vi ligger bredvid honom tills han somnat. Detta är ganska frustrerande eftersom så mycket tid går åt till att få honom att sova. V

Vi har dessutom en 2 månaders bebis och det är helt omöjligt med nattningen när man är ensam med båda barnen....

Hoppas att det löser sig för er! Kanske är det bara en fas som går över...???
 

Artiklar från Familjeliv