Nån mer som vill vänta med nr 2?

Nån mer som vill vänta med nr 2?
Skrivet av	Lina med Emmie
Hej! Allt rullar på och jag hinner inte gå in här så ofta längre. Läser ibland, alltid lika givande. Ser att många har fått ett barn till eller väntar barn sedan "vi alla" fick barn i april 03. Känner mig ensam om att vilja vänta ett tag. Emmie känns så liten än så länge och jag har precis börjat nytt jobb. Är det någon mer som vill vänta med ett till barn?
Svar på tråden: Nån mer som vill vänta med nr 2?

Vi väntade
Skrivet av LottaO m Elias-99 & Joel 030408
4 år med att få en lillebror. Joel. Dels för att det inte passade i tiden med nya jobb bla men också för att vi inte var helt klara med om vi skulle ha nån fler...och nu har vi gjort vårat ;) Vi är helt nöjda att det blev som det blev. Känn ingen brådska, lyssna på ditt hjärta

Skönt att höra
Skrivet av Lina med Emmie
Tack för svaret! Jag har verkligen känt mig allt mer pressad av att alla tycker att man "ska" ha tätt mellan barnen. Vi har t.o.m inte bestämt ännnu om vi ens ska ha en till och DET vill jag inte säga högt längre för jag har fått såååå starka reaktioner när jag yppat det förrut. Oj, oj, oj. Jag beundrar verkligen alla mammor och pappor som vill och orkar ha tätt mellan barnen. Jag skulle inget hellre vilja än att ha en stor familj med många barn men av olila skäl så passar det inte i vårt liv. Känner mig bara så osäker på om jag gör rätt ifall vi inte skaffar fler barn. Kommer det bli så synd om henne som ensambarn som alla säger? Jag har själv syskon och vet inte om det är synd om ensambarn.


Synd om
Skrivet av Tina med Elias-03
skulle jag inte säga att det är om ensambarn ... men nu på senare år känner jag att jag skulle vilja ha haft syskon. Men det känns mer som att jag skulle vilja ha det "skyddsnätet" när föräldrarna börjar att bli gamla. Ibland kan jag tänka på de som förlorar sina föräldrar, inte har någon partner och saknar syskon ... Inte för att propagera för syskon men det borde tas med i tankarna. Men du ... skynda långsamt! Lycka till! kram

Jag är ensambarn
Skrivet av LottaO m Elias-99 & Joel 030408
Inte är det synd om mig inte ;) Det enda är att jag inte har nåt syskon att dela "anvaret" och sorgen när mina föräldrar blir gamla...Men å andra sidan finns det ingen garanti för att man har en nära eller ens en relation med sitt syskon när den tiden kommer..... Sen kan blir jag f*b över detta tjat över när kommer 2an? Vem angår det egentligen?

Mjae ... kanske, vet inte!!!
Skrivet av Tina med Elias-03
Jag skulle vilja vänta tror jag men samtdigit så tickar ju min biologiska klocka (blir 34 i april) samt jag behöver nohg hjälp på traven för att bli gravid ... vet ju inte hur lång tid det kan ta. Vi har inte fattat något beslut än men pratar om att börja "lite smått" efter vårat bröllop i februari. kram


Jag kan ju säga att det är
Skrivet av Linn v35+Neo-01 & Ronja-03
mkt roligare att vänta syskon till ett barn som är lite större än till en liten småtting som inte är medveten om vad som försigår... Neo var ju 1½ när hans syskon kom (precis som Ronja är nu när hon ska få syskon) och det var inte alls lika roligt som det är nu när han är 3. Nu är han ju med och väntar tillsammans med en... har frågor och funderingar och planer för hur det ska bli när lillbäsen kommer. Det är supermysigt!! Sen så finns det ju mysiga saker med att ha tätisar oxå förstås... Det där måste man ju känna efter själv hur man känner! Det viktiga är ju att man själv känner sig någolunda redo!! Vi har inte behövt ta några beslut för barnen har liksom bara kommit till oss när dom har velat det!! Men nu ska jag göra allt (och lite till) som står i min makt, för att det inte ska bli några fler barn på iaf 4-5 år! Vad gäller att vara ensambarn, så växte jag upp som just det. Fick halvsyskon (som jag inte bodde med) när jag var 15 och 23 år men det räknas ju inte som syskon i den bemärkelsen tycker jag! Jag saknade alltid syskon och gör det lite fortfarande. Önskar att jag hade haft en syster eller bror runt samma ålder, som jag kudne ringa till, diskutera tankar om mamma med och som kanske hade barn oxå... så att mina barn hade kusiner som vi kunde ha nära kontakt med. Men det finns ju inga garantier för att reltionerna blir sådär bra jämt!! Jag har nog aldrig lidit av att vara ensambarn, om man bortser från saknaden av syskon då... Det har ju sina fördelar att vara ensam oxå! Och jag har alltid haft mkt barn runtomkring mig... så avsaknaden av barn saknade jag ju inte för det! Det viktiga är som sagt att ni ska känna att ni skaffar fler barn om ni vill och när ni vill! Barnen kommer iaf att ha både positiva och negativa upplevelser av sin situation sen när dom blir vuxna!

Känner samma sak..
Skrivet av Sandra m Isak 030419
Hej! Känner oxå trycket av att skaffa fler barn. Både från sambo, familj o tom. dom på jobbet undrar om inte nr 2 är på G snart... Men jag är inte redo ännu, kanske blir jag det om 2 mån, 2 år eller aldrig.. Vill inte bestämma nu o försöker inte känna mig pressad av alla andra (inte så lätt alltid!!) Njuter av min "lille" Isak ett tag till.. Sköt om dig! KRAM

Vi väntade
Skrivet av Anna med Victoria-99 & Emma-03+mini v.29
länge med nummer två och det skiljer nästan 4 år mellan Victoria och Emma. Däremot ville jag ha lite tidigare fast inte jättetätt, men det blir inte alltid som man tänkt sig. Denna gången blev jag gravid så väldigt fort, visserligen var det planerat men trodde det skulle ta längre tid. Tycker inte du skall stressa, utan det viktigaste är hur du känner och tycker inte vad andra tycker! Kram på dig!


Men som jag
Skrivet av Anna med Victoria-99 & Emma-03+mini v.29
skriver ;) Det skall stå att bry dig inte om vad andra tycker!

Kanske blir kontakfamilj om 2:an uteblir
Skrivet av Lina med Emmie
Tack för alla svar!! Jag har känt mig orolig och ledsen emellanåt eftersom jag fått så starka reaktioner på att vi inte har planer för en 2:a, iallafall inte tätt. Men, vi har iallafall tänkt att vi ska bli kontaktfamilj (typ 1-2 helger per månad) om några år ifall vi inte skaffar fler barn. Jag har ett starkt socialt engagemang och vill gärna göra en insats när jag vet att det finns så många barn (även i Sverige) som inte har bra hemförhållanden. OM vi inte skaffar syskon så tror jag att det även kan vara "nyttigt" för vår flicka att få dela vår uppmärksamhet med ett barn som vi blir kontaktfamilj till. Förstår ni hur jag menar? Jag var själv sommarbarn som liten då min mamma upplevde mina föräldrars skilsmässa som jobbig och den tiden i sommarhemmet har jag bara upplevt som positiv. JAg var 6 år då och tyckte om att få komma ett par veckor på sommaren till en lugn och stabil familj när det gungade i min egen kring mina föräldrars skilsmässa. Jag har aldrig känt något behov att jag måste ha egna barn (som en kopia av mig själv). Nu när jag har ett eget barn så älskar jag henne över allt annat, men jag kan än idag fundera på om jag istället för att skaffa syskon till henne skulle adoptera. Nu vet jag att det inte är så lätt av många olika skäl men mitt sociala patos är starkt och jag känner verkligen att jag vill göra en insats.

Nån mer som vill vänta med nr 2?

Vi väntade

Skönt att höra

Synd om

Jag är ensambarn

Mjae ... kanske, vet inte!!!

Jag kan ju säga att det är

Känner samma sak..

Vi väntade

Men som jag

Kanske blir kontakfamilj om 2:an uteblir

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information