Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

vad för reaktioner fick ni???

Skrivet av Sanna
Hej.
Jag har berättat till min mamma o det var inte roligt. Hon sa att pappa kommer att bli så besviken på mig(tror att hon syftade på sig själv) o efter det samtalet har hon inte ringt, samma kvinna som annars ringer dagligen.Under vårat samtal fick jag försöka vara positiv till henne,förklara att allt kunde vara värre och att man måste försöka göra det bästa av situationen osv.Jag fick stödja henne, fast det hade varit roligare om hon hade kunnat ta den rollen.
Vad har ni fått för reaktioner????
Svar på tråden: vad för reaktioner fick ni???

jo, det har ju varierat lite...

Skrivet av  mija
...men mina föräldrar och min syster tog nyheten väldigt bra. jag var rädd när jag berättade att jag var gravid, för då¨hade de inte ens nån aning om att jag träffade någon. mamma frågade "är det verkligen genomtänkt", och när jag svarade ja på det ifrågasatte hon inte mer.


sen var det såklart jobigt att berätta att det hade tagit slut, men då hade mamma och pappa redan fattat att det var dåligt, och verkade ganska förberedda. men såklart är de bekymrade - men på ett positivt sätt.

jag har blivit väldigt positivt överraskad av min familjs reaktioner: de är konservativa som bara den, men oj, vad de är förstående nu :)

c och jag gjorde slut för tre månader sedan, och nu känns det mer och mer självklart att jag är ensam. det har blivit lättare och lättare att möta folks reaktioner, även om jag gärna undviker att prata med föräldrarnas grannar osv. just för att det inte är kul med negativa reaktioner på något som för mig är underbart.

jag tror nog att man kan behöva ge folk lite tid att smälta nyheten, trots allt så har man ofta en konservativ syn på familjebildning :) men håll dig unden, tills hennes, (och andras som du tänker att det kan vara jobbigt att berätta för), första reaktion är dämpad. det är inte din roll att stötta nån!!

svammel svammel
kram



 

bra råd...

Skrivet av  Sanna
att låta henne smälta nyheten. Som tur är har jag en syster som tycker det ska bli jättekul. Har tidigare haft missfall så jag vågar inte glädja mig riktigt ännu utan tar en dag i sänder.
Om allt går bra då får min mamma bara vänja sig vid tanken för hon ska bli mormor.
 

japp!

Skrivet av  mija
...om du kan undvara henne ett tag *ler*.

vad skönt att syrran är så glad - konstigt egentligen att vi ska behöva oroa oss över folks tankar om ditt och datt! ALLA borde bli glada juh :)

jag håller alla tummar och skickar fina tankar till dig och grodden i magen, om att den inte ska lämna dig den här gången!

kram
 

förresten vilken vecka är du i? *nyfiken* imt

Skrivet av  mija
.
 

Ursh vad tråkigt...

Skrivet av  Kram C
att inte ens din egen mamma kan glädjas med dig!!! Hoppas verkligen att du inte lyssnar för mycket på henne utan fokuserar på din lilla gåva i magen i stället! Här finns det stöd att hämta det vet du! Förhoppningsvis är det din mammas första reaktion bara när det hela lagt sig ska du se att hon kommer att glädjas med dig... det är ju ändå hennes barnbarn!
 

Artiklar från Familjeliv