Akut behov av råd SNÄLLA!

Akut behov av råd SNÄLLA!
Skrivet av	Becka
Halloj alla! Skriver för min systers räkning...som jag är mycket orolig för! Hon är gravid och Pappan, som inte önskar bli en sådan..har nu plötsligt gått under jorden! :( Nu har det gått 1 1/2 vecka sedan han hörde av sig...och hon är i upprivningstillstånd!! :( Hon har gjort allt hon kan för att komma i kontakt med honom men har inte lyckats. Då de bor nära varandra, så har hon sett att det har lyst hemma hos honom, men trots detta så svarar han inte i telefonen osv..! :( SNÄLLA ge mig råd om vad jag ska säga för att stötta henne!! Hur tror ni att den här killen tänker? Finns chansen att han kommer tillbaka till henne? Jag menar, han kan ju inte bara fly undan den här situationen? Han måste ju iaf kommunicera med henne, han kan väl inte gömma sig för alltid! Hon är så ledsen! Jag lider så med henne och hoppas att han tar sig i kragen och inser att dom var TVÅ om att ska pa det här barnet som växer i hennes mage..! Vad tror ni om framtiden? Vad ska hon göra, vänta in honom bara utan att ringa m.m eller ska hon fortsätta att göra allt hon kan för att komma i kontakt med honom? Hjälp! /Oroliga Syster Becka :(
Svar på tråden: Akut behov av råd SNÄLLA!

HON ÄR I 5 MÅN!
Skrivet av Becka
HON ÄR I 5 MÅN! Han har hela tiden hoppats på att lyckas övertala henne till abort men har nu insett att det inte blir någon sådan....!

Varit i nästan samma situation
Skrivet av Anonym
Mitt råd är att struna i pappan. Låt bli att jaga honom så kan HAN sitta där och fundera. Det är flera månader kvar till förlossningen, så mycket kan hända. Tror att pappan kan dra sig undan ännu mer om hon "jagar" honom. Finns ett ordspråk som heter "man saknar inte kon förrän båset är tomt". Låt honom fundera vart hon tagit vägen. Det är omöjligt att veta om han kommer tillbaka till henne. Kanske är han rädd ansvaret som väntar honom. Be din syster ta kontakt med familjerätten i kommunen. Det gjorde jag när jag var dumpad, övergiven, lämnad, trampad på. Jag fick en suverän handläggare som hade erfarenhet av såna här situationer och jag kände ett stöd från henne. Hon förklarde hur män ofta känner sig, hur dom brukar reagera, och att det ofta brukar lösa sig. Jag tog kontakt med familjerätten när jag var i femte månaden, familjerätten började tidigt bearbeta honom och informerade honom om vad som skulle hända efter barnet var fött.


och om du bor i rät del av landet...
Skrivet av mija plussar på
..kan jag verkligen rekommendera hene att ta kontakt med minna - en förening för ensamsående mammor. Där har jag gått hos kurator och på föräldragrupp. www.minna.nu lycka til till din syster kram mija

Been there...
Skrivet av Tweedy
Min sons pappa höll sig borta var och varannan månad, i några veckor i taget under min graviditet. Jag sms:ade, mailade, ringde och tom ringde hans föräldrar men ingen visste var han var dessa tillfällen. Hade jag varit klokare och inte låtit alla mina känslor styra, vilket inte är så himla lätt, så hade jag gett honom mer andrum eller tom struntat blankt i honom. Idag vet jag ju varför han betedde sig så. Han sa även under min grav. att han inte ville ha barnet men som kvinna så tror jag man gör allt för att få det att funka. Framtiden för din syster kan se ljus ut, trots att det ser mörkt ut just nu. Det som hon isåfall bör göra, mitt goda råd, är att lämna honom ifred... Det är skittufft! men han behöver tid att fundera ut vad som ska hända, framtiden osv. Har hon sen valt att behålla ett barn mot hans vilja (jag gjorde samma sak) så behöver han ännu mer tid att tänka/fundera. Låt honom vara helt enkelt. Det som hon bör göra senare är att ta kontakt med honom innan beräknad förlossning, om han ska vara med osv. Men var kall...ligg lågt, det är mitt råd. Kommer han självmant är det jättebra men att söka efter en människa som inte vill bli kontaktad, det kan göra att personen försvinner ännu mer under jorden. Det DU kan göra som syster..är att finnas till hands ..stötta..prata..prata och åter prata! Min syster fanns nära mig under min grav. (och finns ännu).Det är tufft med allt vad man går igenom, men har man bara någon som bryr sig och som älskar en så klarar man allt!

lite för lite info
Skrivet av Tjejpappan
hej. det hela låter ju onekligen helt förjävlafärligt. Men något som jag skulle vilja veta är ju tex hur långt in i graviditeten hon är, hur länge dom varit tillsammans, om dom planerat detta eller om det bara var "oj hoppsan",hur gamla är dom? Om han är 21 och dom är 5 veckor in i det så kan jag kanske förstå om han flippar ur och gömmer sej, även om jag på intet sätt ycker att det är OK , för det skulle jag kanske ha gjort om jag plötsligt hade stått inför en graviditet i den åldern..... Är han helt vuxen och dom varit tillsammans länge osv osv då kanske han har råkat ut för en "riktig" psykos och där någonstans upphör min kompetens....i den mån jag har någon...;-) Hur som helst verkar han ju behöva proffshjälp men hur lätt är det att tvinga på honom?? Inte värst.... Återkom gärna med mer info. Hoppas allt löser sig. TP


Håller med om...
Skrivet av Anja med Emil 4/4-00 och Alice 29/5-04
att skita i pappan just nu... Desto mer hon verkar behöva honom och desto mer hon jagar honom desto mer pressad blir han o desto mindre vill han ha m det hela att göra. Låt honom vara ifred. det är som sagt lång tid kvar på graviditeten. Även det värsta svin t kille tänker saker o när tiden är inne för barnet att födas så kommer tankar att dyka upp i hans huvud. Det är ju hur ovisst som helst om han kommer gå tillbaka till henne. Jag hade aldrig velat ha honom tillbaks på såna premisser heller (jag menar att han går tillbaks pga att de ska få ett barn om han eg ej vill vara m mig typ)... har varit i din systers sits... När jag väntade min pojke som är 4,5 år nu så blev hans pappa fullkomligt vansinnig över att jag ej ville göra abort o han försvann, vägrade höra av sig, såg honom ej förrän Emil var 17 månader trots att han dykt upp av o till under hela graviditeten o vi hade haft ett förhållande av o till i 10 år då... Efter att han dykt upp när Emil var 17 måndader så har han funnits i Emils liv och vi inledde ett förhållande som ej verkade leda någonstans. juni-03 sa jag till honom att nu får det räcka. Jag vill ju ha mer i livet än någon som ej vill ge mig allt. När jag verkligen hade bestämt mig för detta så återvände allt självförtroende jag saknat så länge o jag mådde såååå bra. Han blev mkt underlig och verkade tråna något enormt efter mitt sällskap, ringde, smsade och hälsade på hela tiden. Idag lever vi ihop och har en liten bebis som är drygt 3 månader. Men det var ingen som trodde detta. Allra minst jag som älskat honom i så många år. Trodde aldrig att han skulle vända på det sättet o bli så vrålkär i mig för att jag sket i honom i visade att jag var självständig o inte behövde honom alls... Så det är mitt tips... Hon ska totalt skita i honom. Enbart låta honom kontakta henne. Göra helt klart för honom att hon vill att han ska ha kontakt m barnet för barnets skull, ej för hennes och att hon är fullkomligt inställd och kapabel att ta hand om barnet själv (vilket hon ju måste vara i en sån här situation)... Först när han känner att han ej håller på att kvävas av förväntningar o ansvar kommer han att kunna delta i barnet m glädje. Och det är ju det bästa för barnet, vilket är viktigast och det enda som betyder något egentligen... Det är säkert så din syster känner oxå. Man blöder ju för sitt lilla barn, redan när det ligger där inne i magen... Hoppas att allt löser sig för din syster... kramar om Vet ju precis hur det känns o hur man gråter o lider, speceillt m alla hormoner i kroppen oxå! Anja

Akut behov av råd SNÄLLA!

HON ÄR I 5 MÅN!

Varit i nästan samma situation

och om du bor i rät del av landet...

Been there...

lite för lite info

Håller med om...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information