Till Maria(från en som både varit ensam&inte)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Till Maria(från en som både varit ensam&inte)
Skrivet av	Lotta.m.Ariana
Hejsan! Jag har själv varit ensamstående mamma till en underbar liten flicka. Först var vi ihop under halva graviditeten, sen gjorde vi slut men var vänner&helt inställda på att "dela lika" på föräldraskapet. Pga många tragiska omständigheter blev det istället så att jag fick gå helt ensam (utan Robban vid min sida) de sista c:a 2 månaderna av graviditeten och även föda och ta hand om vår dotter under den tiden hon levde ensam. Sedan avled vår dotter Ariana tyvärr pga plötslig spädbarnsdöd när hon var 1,5 månad gammal. Även då var jag ensam och fick även själv ta hand om begravning och "hela baletten" SJÄLV. Givetvis hade jag kontakt med hennes pappa, (som jag idag är återförenad med) men den enda gången vi kunde träffas under den akuta fasen i det trauma som följde på sorgen, var en kort stund på begravningngsgudstjänsten vi höll för Ariana. Och kan du tänka dig, Maria, att trots dessa tragiska omständigheter, så var och förblir vår dotter Ariana ett hett efterlängtat och oerhört högt älskat barn som avlades i kärlek, trots att hon inte var helt planerad. Och trots allt detta hemska som jag tvingades gå igenom som ensamstående, så skulle jag inte vilja byta bort den tiden jag fick med vår älskade ljuvliga lilla flicka mot något annat i hela universum, för det var den absolut bästa tiden jag upplevt i mitt liv. Och jag klarade mig alldeles UTMÄRKT bra ensam med en baby och 2 hundar, vi hade det hur bra som helst tillsammans så länge det varade. Och jag var helt inställd på att ta hand om Ariana till den allra största delen själv under åtminstone hennes första 3 levnadsår, och kanske för alltid. Nu är jag ju som sagt var inte ensamstående längre, men den dagen vi förhoppningsvis har ett nytt barn på väg som får leva och växa upp, så är jag beredd på att jag KAN bli ensam igen, även om jag såklrt hoppas av hela mitt hjärta att vi nu ska leva ihop resten av våra liv, men INGEN vet någonsin någonting helt säkert! Vadjag vill säga med mitt inlägg är att jag tycker du ska sluta att angripa kvinnor som av en ELLER annan anledning antingen valt eller "blir så illa tvungna" att ta hand om sina barn själva. För en vacker dag kan det vara din idealiska värld som rasar ihop. Försök att visa lite empati och respekt om du nu tvunget ska visa någonting överhuvudtaget. Till sist vill jag säga Bamsekramar till er alla fantastiska kvinnor som antingen redan har eller väntar på ett eller flera underverk. INGENTING i hela världen går upp emot lyckan att få bli mamma, det är det finaste man kan vara, tycker jag./ Mvh, Lotta.m.Ängladottern Ariana
Svar på tråden: Till Maria(från en som både varit ensam&inte)

P.S!
Skrivet av Lotta.m.Arianapå besök*
Fel nick! På besök, ska det stå!/ Ursäkta mig!

Hej Lotta!
Skrivet av Maria
Efter att ha läst ditt inlägg så måste jag bara säga att jag är oerhört ledsen för att ni förlorade ert dotter, det är sånt som ingen bör uppleva. Det är sant att alla kan inte ha ett idealisk värld, men ödet som följde dig var bara alldeles för grym. Kram Maria

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv