bara jag...

bara jag...
Skrivet av	elin
hej jag vet inte riktigt hur jag ska börja jag var tillsammans med en kille i två månader ungefär, vi gjorde slut och nu har jag vetat i två veckor att jag är gravid och det är han som är pappan. jag skulle gärna behålla barnet men jag vet inte om jag kan klara det ekonomiskt och psykiskt. vad har ni för erfarenheter ? jag önskar alla råd jag kan få. kram.
Svar på tråden: bara jag...

hej
Skrivet av Sara...
jag har väl inte riktigt vart i samma sitution men jag kan dela med mej lite ändå.. JAg har nu fött en underbar liten flicka... När jag vart med barn visste jag inte rikgtigt vem som var fadern.. jag hade vart ihop med kille1 i två tre månader, han gjorde slut. Jag träffade kille2 efter tre veckor ungefär... sen efter yttligare en vecka så ville kille1 börja träffas igen... Å då valde jag å träffa båda två! å då vart jag med barn.. så där är våra situationer olika.. Nu vet jag vem som är pappa till min flicka å han vill inte veta av henne. Så nu är jag själv... Hon är ännu bara 1,5 månad å det går bra.. Jag känner mej stark å vet att det här klarar jag... Men klarar ofta mycket mer än vad man tror... Ekonimsikt är det väl inte super bra men det funkar,, man får lära sej omprioritera lite.. Du berättar inte vad han säger å vad han tycker.. Även om det är ditt val i slutändan så spelar juh det lite roll... Själv valde jag å behålla fast jag visste att kille2 (som är pappan) Inte ville veta av henne. Men visst tvekade jag lite...

hej
Skrivet av sandra
när jag var gravid så pendlade mitt "psyke" rejält,vissa dagar var jag jätte stark och hadde bra självförtroende att jag kunde klara allt,i bland var jag jätte rädd och undrade hur jag skulle klara av allt ett barn innebär.Men när du har blivigt mamma hittar du krfter och energi du inte trodde fans.kolla med försäkringskassan vad du skulle få ut i mamma pening ock börja skissa på en plan.lycka till..


hej
Skrivet av jenny med prinsessan
Jag har varit ensam om mitt barn sedan jag fick veta att jag var gravid, hon är nu ett år. Har inte tyckt att det har varit speciellt jobbigt. Jag mådde jättebra psykiskt under hela min graviditet, kanske lite lättare att bli arg än annars men jag mådde så illa hela tiden och det kan ju vem som helst bli lite tråkig av.. Det är jätteskönt att ha nån som intresserar sig för dig och graviditeten, min bästa kompis fanns där hela tiden och frågade om barnet, dess utveckling och det betydde jättemycket för mig att nån mer än jag brydde sig om mitt barn. Har du pratat med killen? kanske han vill ställa upp för dig och barnet, kanske kan vara skönt för dig att veta om han tänker ställa upp eller inte. Jag lämnar bort min dotter några timmar nån dag i veckan för att göra nåt kul, jobba lite eller bara vara för mig själv en stund..det är nog mitt bästa tips för att få lite andrum i vardagen när man inte har nån pappa som avlastar. Tycker faktiskt inte att det varit jobbigt alls ännu, men jag har ju aldrig förväntat mig att få nån hjälp av hennes pappa heller. Kanske du har nån i din närhet som kan hjälpa om du behöver komma ifrån lite då och då. Ekonomiskt kan det ju bli lite tufft men tycker inte du ska oroa dig alltför mycket för det, jag har haft möjlighet att jobba lite extra under tiden som jag varit hemma och på så vis kunnat spara dagar som jag tänkt använda för att slippa jobba heltid sen. Man har ju barnbidrag och underhåll som faktiskt täcker det mesta av barnets kostnader (mat, kläder, blöjor och smågrejer). Jag satte undan en slant varje månad under graviditeten som jag sedan plockat ut lite av när jag köpt nån lite dyrare grej och då och då när jag velat shoppa loss. Du kanske kan få bostadsbidrag, det hjälper en del. Hoppas det går bra för dig Jenny

tack för era svar.
Skrivet av elin
jag ska läsa igenom dem några gånger och försöka besluta mig. tack för att ni ville dela med er.

Ännu en berättelse
Skrivet av Sassylili
Hej Jag hade varit ihop med min kille i 6år när vi fick reda på att jag var gravid ( för tredje gången). De andra gångerna har vi valt att göra abort men den sista aborten var jobbig o tog hårt på mig så jag sa att jag gör aldrig om det. Nu när graviditetstestet visade positivt igen så sa han att jag fick välja mellan honom o barnet.. Tro mig, det har varit jobbigt, han har kommit o gätt under hela graviditeten fram tills nu för en månad sen, nu har han lämnat mig. Men barnet e kvar i min mage, ska komma om 5 veckor. Fast det mest positiva är att pappan, mitt ex sa att han ska försöka ta sitt ansvar för barnet. Vi får väl se hur det går.. Med detta vill jag bara att du ska veta att vare sig ni varit ihop i 2 mån eller flera år så finns det inga garantier för att han vill vara med. Så vilket beslut du än tar så var säker på att du gör det för din skull o inte hans.. Kram Sassylili


en till..
Skrivet av mija på besök
vi var ihop i två månader innan jag blev gravid. men då visste jag redan att han inte var mannen i mitt liv :) vi var dock "ihop" ett par månader till innan vi insåg meningslösheten i det. titta gärna på underbarungens sida och läs vår dagbok om hur vi har det nu! :) fråga hur mycket du vill! mejla om du har lust! www.underarungen.se

tack snälla ni
Skrivet av elin
för att ni ville dela med er. mija du har en jättefin son och sida! jag mejlar gärna men hittade ingen adress.

bara jag...

hej

hej

hej

tack för era svar.

Ännu en berättelse

en till..

tack snälla ni

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information