Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ännu en nykomling..

Skrivet av Cattis
Tänkte att jag skulle ta och presentera mig lite. Har varit här inne och kikat lite tidigare, men aldrig kommit mig för att skriva.

Jag heter Cattis, är 25 år och bosatt i Stockholm. Har en underbar liten son på snart 3 år. Och så är jag då självklart gravid också; v. 20+0 idag.. så nu har man kommit halvvägs! =)

Jag träffade en ny kärlek i somras, blev tokkär och en månad senare även (oplanerat) gravid. Jag har en väldigt jobbig abort i bagaget, så det var aldrig tal om något annat än att behålla barnet. Både jag och den blivande fadern var bara glada över barnet.

Nu har saker och ting tyvärr förändrats.
Mina känslor för pappan har försvunnit totalt. Är verkligen inte kär längre, knappt ens att jag vill ha någon som helst kontakt med honom.
Han säger att han fortfarande älskar mig, så det är inte helt enkelt.

Fast ibland kan jag undra lite över hans känslor. Så otroligt mycket verkar han inte bry sig. Han har tex inte en gång frågat mig om hur jag och barnet mår, om jag känner sparkar osv.
Men vad vet jag...?

Jag känner mig rätt lugn inför att vara ensam med bebisen. Jag vet att jag klarar det. Har ju redan gått igenom något liknande med sonen.
Det jag känner är mest jobbigt är det att jag inte klarar av att träffa exet. Vill verkligen inte ha någon kontakt med honom, även om jag vet att det är oundvikligt. Det känns tungt.

Jag får väl se lite hur allt ligger till när man börjar närma sig förlossningen, men som jag känner nu så blir det nog min mamma som kommer vara med mig, och även hon som tar ut de 10 dagarna efter förlossningen.
Men det är ju långt kvar till dess, så man får väl se vad som händer.

Oj, vad långt det här bidde.
Hoppas nån orkade läsa ända hit.. ;)




Svar på tråden: Ännu en nykomling..

hej

Skrivet av  jaana bf 21/2
Jag känner igen det där med att killen aldrig frågar hur jag mår, eller hur barnet mår.
Det gör alla andra, men inte killen. Den blivande pappan borde väl ändå va den som frågar mest?

Trist när det är sådär..
 

Hej!

Skrivet av  Susanna med Albert 31/8, fd ensam och gravid
Jag förstår verkligen hur det känns! Jag hade två potentiella pappor till mitt barn, och den ena kände jag exakt likadant inför som du gör inför pappan till dit barn. Ville inte ens titta på honom, än mindre spendera tid tillsamans.
Tur i oturen så är det inte han som är pappan! :)
 

Artiklar från Familjeliv