Jul, nyår, barnvakt, sovvanor och akuten

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jul, nyår, barnvakt, sovvanor och akuten
Skrivet av	Tessie m Celia aug-03
Ja, här kommer så en lång rapport från vår julledighet. Naturligtvis har den senaste veckan varit präglad av det hemska som hänt. Vi har inte heller klarat oss från att drabbas av vänner som försvunnit, och vi hoppas nu bara att inte fler visar sig vara saknade - sådana som vi inte ännu tänkt på att sakna. Men, vardagen fortsätter ju som vi alla vet, och här kommer då en liten berättelse från vår vardag och Celias liv. Julen gick bra. Vår julstämning infann sig inte riktigt, men det var ändå trevligt att umgås med nära och kära. Framförallt för Celia, hon bara njöööt av sin kusin Hannas sällskap. Tomten var dock en riktigt läskig prick, men julmat var riktigt mumsigt. Förutom sillen och Ris ala Malta. Strax före jul inredde vi också Celias rum färdigt, och nu är det ett tipptopp finfint lekrum! Iom det kom hennes 120-säng på plats också, och döm om vår förvåning när hon häromkvällen efter pyjamaspåtagningen pekade på den och sa "nattnatt" och la huvudet på sned i handen. Jag frågade då om hon ville sova där och inte i sovrummet och då nickade hon och sa igen "nattnatt". Så visst, vi provade, och mycket väl - nu sover hon där! Härligt att hon valt det själv, men ändå lite vemodigt... Hon vill dock fortfarande ammas nångång runt 2 och också framåt morgonen, men resten av natten går det bra att sova själv eller så somnar hon om när S lägger handen på henne. Ja S ja, nätterna är i huvudsak hans nu, jag börjar ju jobba om en vecka.. :( Och så blev det nyår. Vi skulle fira med vänner ute i Täby som vanligt och då de bor sådär 5 minuter från mina föräldrar kom min mamma med den trevliga idén att hon och pappa skulle vara barnvakt åt Celia! För första gången skulle vi vara barnfria... Och det gick bra! Mamma och pappa kom över på fördrink och tog sen med sig Celia i vagnen hem. Celia tittade lite förvånat men kastade sen en slängkyss och åkte glatt iväg med mormor. Hemma hos dem hade det gått strålande! Hon hade inte ätit så mycket gröt, men hon hade somnat gott vid 20:30 och sen sovit bra till strax före ett. Då vaknade hon och var ledsen och ropade på mamma. Så pass ledsen att mamma sa att hon var påväg att ringa efter mig, men då lugnade hon sig och somnade på mormors arm i sängen. Och där låg hon när vi kom hem en halvtimme senare, sött sussande ikapp med mormor. Mysigt! En grej som dock Celia tyckte var lite läskig var mormors valp... Mamma hämtade en ursöt liten valp den 27/12, men Celia gillade honom inte. Hon gallskrek när han kom i närheten och ville inte vara på golvet när han var ute och sprang. Men hon vande sig så smått och närmade sig med små små steg, och när det var dags för oss att åka hem dagen efter vågade hon faktiskt på helt eget initiativ klappa vovven! :) Och hjälp vad stora och duktiga våra "små" börjar bli. Celia fattar ju så mycket nu! Inför barnvakteriet hade vi talat om för Celia att mormor skaffat en valp. Och också berättat att hon skulle sova hos mormor och morfar och att vi också skulle sova där men komma lite senare. När vi så kommer hem till dem och står utanför dörren så säger jag "Känner du igen dig nu? Vem är det vi ska hälsa på?" "Vovven!" säger Celia glatt. När vi så kommer in och passerar deras sovrum pekar Celia in där och säger "Nattnatt!" "Mi (=min=jag) nattnatt!" och så springer hon in och kryper upp på madrassen som mamma lagt på golvet bredvid deras säng. Snacka om att hon fattar mycket! Häftigt. Och så det sista, akuten då... Imorse höll vi på att leka och busa med Celia, sådär som man gör ibland och kastar i luften och gungar och har sig. Och när vi gör det hör jag hur det snäpper till i Celias arm/hand/nåt. Jag sätter ner henne och hon gallskriker. Ajajajajaj gråter hon. På ett sätt som hon aldrig gjort förut. Vi ringer akuten då vi på en gång fattar att det inte är normalt och efter lååååååååång telefonkö kommer vi fram och blir rekommenderade att åka in. Celia har dock precis somnat av utmattning hängandes över min axel, Så vi låter henne sova. 30 minuter senare vaknar hon och börjar omedelbart skrika och gråta igen. Vi har gjort oss så klara som det bara går så vi går direkt ner till bilen. Som inte startar... Verkligen rätt dag för bilen att klappa ihop - inte! (Vi har långtidslånat en av mina föräldrars bilar om ni undrar, ni som vet att vi är billösa i vanliga fall) Ja, det var ju bara att ringa taxi. Sagt och gjort, och snart är vi på väg till Astrid Lindgrens. Efter väldigt kort tid blir vi inskrivna och sköterskan ber oss stiga in i ett undersökningsrum så att hon kan titta på armen. Det visar sig att armbågen är ur led och snabbt och smidigt får hon den på plats. Celia gråter en hel del men det går över på en gång när hon får ett klistermärke. :) Efter att hon lekt en stund i väntrummet så att vi ser att hon använder armen normalt kan vi åka hem. Smidigt och bra, och skönt att det inte var något värre! Åka hem förresten.. Vi åkte ju taxi dit, så det blev att gå hem. Och eftersom vi inte kunde/ville klä på Celia när hon hade ont så har hon bara pyjamas på sig. Vi har dock mössa och en filt med oss så vi får bära henne inlindad som en bebis i filten på vägen hem. Nåt hon tycker är jätteskoj visar det sig, men som helt klart ger våra armar en månadsdos av mjölksyra.. ler Jaja, slutet gott i alla fall. Fast det kändes i mammahjärtat.. Många kramar till er alla, men framförallt varma kramar till er med sorg eller oro och väntan.
Svar på tråden: Jul, nyår, barnvakt, sovvanor och akuten

Äsch, skippa denna, dubbelinlägg.. imt
Skrivet av Tessie m Celia aug-03

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv