Nej blä

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Nej blä
Skrivet av	Mian och Benjamin
Värst vad pigg man blir av att få sova på nätterna :) En till fråga, Benjamin har alltid varit intresserad av mat och ätit mycket och ätit i allt. Eftersom vi är intresserade av matlagning så har det varit roligt. Men nu på sista tiden så har han börjat med att titta på tallriken och sedan deklarera Nej, blääää!!! om det inte ligger en av typ tio godkända maträtter på tallriken. Han vägrar att ens smaka på den. Ibland försöker han vara smart och låtsas smaka på maten för att sedan kunna säga blä utan att få höra av oss att han inte har smakat den. Jag vet inte riktigt hur man skall hantera blä-situationen. Jag har, och är i ärlighetens namn, rätt petig med maten själv. Jag är lite nej blä själv om nya maträtter som ser konstiga ut och låter gärna bli att smaka alls om det går utan att vara oartig... Jag har själv alltid avskytt att mina föräldrar tvingat mig att smaka mat som jag redan visste att jag inte tyckte om. Men nu när man sitter där själv och han säger blä utan att prova så tycker man ju att han faktiskt kunde smaka iallafall... det kan ju vara gott. Än tycker jag han är så liten att han inte behöver vare sig äta eller smaka mat han inte vill ha, men sedan? Hur gör ni, om det är någon mer som har blä-barn?
Svar på tråden: Nej blä

Här är fler finsmakare
Skrivet av C m Niklas o Viktor
Niklas och Viktor har alltid ätit väldigt bra men efter de var sjuka i jul och i princip matvägrade i flera dar har de haft svårt att komma igång igen. Jag tror det är därför eller så bara en fas som alla andra. Inte vet jag men just nu är de helt hopplösa. De senaste kvällarna har de inte ätit något alls till middagen. De har tvärvägrat trots att det varit mat som de normalt tycker väldigt mycket om. Det är svårt att inte bli sur och tjata "ät nu!" De första kvällarna fick de yogurth innan de gick och la sig men igår kväll blev jag tjurig när de inte ens smakade på maten så då fick de gå och lägga sig utan något extra. Som jag gissade vaknade de runt fyra och var hur hungriga som helst. De fick dela på en flaska välling och somnade om vid halv sex. När vi vaknade och gick upp vid åtta var de fortfarande hungriga och åt ovanligt bra med frukost. Jag vet inte vilket sätt som är rätt men du är inte ensam om att ha en finsmakare som helt plötsligt inget passar åt. Kanske någon annan har bra tips?

Känns igen!
Skrivet av Jessica
Våra barn är likadana, men vi gör inte så stor affär av det. Vi vill ju gärna att de ska smaka åtminstone, men man kan ju inte tvinga dem och jag är säker på att det kommer av sig själv tids nog. Jag har själv också alltid varit kräsen, och jag minns hur mina föräldrar försökte få mig att smaka och äta. Det gav bara motsatt effekt! Vi gör som så här att vi lägger upp mat på tallriken, han får äta det han vill. det andra han inte vill äta ber vi honom att smaka på EN gång. Gör han inte det så är det ändå ok. Dock ska det också tilläggas att vi berömmer inte honom om han faktiskt smakar. Att äta är lika naturligt som att sova och gå på toaletten, och man ska inte göra för stor affär av det! Lycka till! Jessica


Inte just blä
Skrivet av Trigger m Evelina-03 + v.24
men ett tag så passade eg inga maträtter alls. Möjligen blodpudding och potatismos :-( (fast inte samtidigt då ;-) Vi gav henne inte någon annan mat. Hon fick sitta och peta tills hon deklarerade att hon inte ville det längre och då fick hon gå ner. Sedan gav vi henne ett kvällsmål flera timmar senare istället, typ smörgås och juice. På så sätt slapp jag ha ångest för att hon ligger och är hungrig och ändå behövde vi inte "ge efter" och ge henne annan mat. Visst var hon lite tröttare och hade lättare att bli sjuk under den perioden, men hon tappade inte i vikt och var glad för det mesta. Nu verkar hon vara tillbaka i det gamla vanliga, dvs att hon äter det som ligger på tallriken och visar glädje över vissa rätter och mindre glädje över andra ;-).

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv