Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En fas? Jättemammig och hatar dagis

Skrivet av ÅsaL
Usch det är lite jobbigt nu. Allahemska minnen från inskolningen rivs upp då Ludde just nu inte vill gå på dagis. Han storgråter vid varje lämning från att ha älskat att vara där och inte kunnat springa fort nog till sina kompisar. Nu håller han krampaktigt i mig eller sambon innan vi går och gråter o gråter....

Samtidigt är han JÄTTEmammig för tillfället, och jag vet inte om det är en fas eller om han reagerar på att jag mår skitdåligt pga foglossning men hela situationen gör mig jättestressad inför bebisens ankomst vilket är snart (7 veckor max). Hur tusan ska detta gå ihop sen?? Vi kan inte ha det som det är nu då, med en Ludvig som vill hålla krampaktigt i mig hela nätterna och sen vara högst 7 mmm ifrån mig heöa dagen. Samtidigt vill jag ge honom tiden nu så han kan få tanka upp av mamma så att behovet kanske mättas...

Fortsätter det så här med dagis så får han ju vara hemma med mig o bebisen det är inte mer med det, men det känns oxå synd med tanke på hur mkt han gillat det innan. Och säger vi upp platsen där kommer vi aldrig få tillbaks den...

Är detta en fas, vad tusan gör man, har ngn några peppande ord till en förtvivlad blivande tvåbarnsmor`?
Svar på tråden: En fas? Jättemammig och hatar dagis

Kanske naturligt?

Skrivet av  Mizen m Isac -03 + bf 15/7
Vänner till mig fick sitt andra barn i höstas. De berättade att deras första barn blev oerhört mammig i slutet av graviditeten. De hade fått förklaringen att vi mammor omedvetet stötet bort det barn vi har och ställer in oss på bebisens ankomst. Deras son hade aldrig tidigare varit mammig, det bara kom helt plötsligt för att sedan bli som vanligt igen när barnet var fött.

Vet inte om det var en tröst, men kanske en förklaring?
 

Kan bara hålla med er bägge!

Skrivet av  Marielle, Linnea och bäbis v.32
Precis sån är Linnea just nu!
Hon har alltid varit pappas flicka mest, eller åtminstone har det aldrig spelat någon roll vem av oss som tröstat, nattat etc.
Men den sista tiden har hon blivit svårt mammig. "Maaaammmaaaa" ekar det här hemma så fort det är något och upp i min famn ska hon vid minsta lilla.
Naturligtvis är det ganska mysigt att ha henne i famnen och sitta och kramas, men jag har också ganska mycket foglossning just nu (är heltidssjukskriven nu pga detta) så jag kan absolut inte gå runt och bära på henne. Helst inte lyfta alls.

Men jag tror absolut att det är så som Mizen skriver. Våra små känner på sig att de snart får "konkurrens" om sin mammas uppmärksamhet... eller att det är något stort på G s.a.s...
 

Så skulle det definitivt kunna vara

Skrivet av  ÅsaL
Va skönt att höra om fler blivande storasyskon som reagerat likadant!! Dom är ju som små känslosvampar de små, så all min oro inför vad som komma ska avspeglas säkert i Luddes beteende. Tack för peppande!!
 

här är det tvärt om...

Skrivet av  Lena m Louise 030326 + Ytte bf 8/2
Jag stöter bort, mycket för att jag helt enkelt inte orkar med resultatet att Louise är pappigare än någonsin. Perfekt tycker alla inblandade.
 

Åh, så jobbigt

Skrivet av  Anna med Arvid 030519
Både för Ludde och er.

Tror du inte att det är så att Ludde känner på sig att stora förändringar är på gång och därför krampaktigt håller fast vid mamma, hans största trygghet i livet? Att du är trött och har superont gör säkert att han ännu mer känner att allt inte är som vanligt, och så blir han ännu mammigare.

Jag hoppas att det är en övergående fas, och att Ludde snart älskar dagis + blir mer normalt mammig igen!

 

Tack

Skrivet av  ÅsaL
Jovisst är det troligtvis så... Känns bara så oändligt hemskt att lämna en så ledsen kille på dagis bara för att gå hem och "lata mig". Ska försöka tya ut, och ge honom den tid han behöver.
 

Likadant här gumman!

Skrivet av  Emma Med Ronja & bf 3/3
Fast värre innan jul det var mycket gråt på dagis både vid läming och under dagen, och jag grät i mammahjärtat och öppet när jag kom hem. Tror att våra små kottar känner på sig att nåt är på gång, vi mammor orkar inte på samma vis som i vanliga fall och det är prat om "bebisen" och så. Ronja är dock mycket bättre nu efter jul då vi vart hemma både jag och sambon och hon har tankat en massa föräldratrygghet. Jag hoppas att det ska hålla i sig, men visst oroar jag mig massor för hur det ska bli med två barn! Vi ska ju dessutom flytta mitt i alltihop, så hon förlorar ju tryggheten med sitt rum oxå..........

Vi får stötta varandra Åsa, massa kramar till dig! Det kommer ordna sig. Lider med dig som har så ont!!
 

Tack Emma!

Skrivet av  ÅsaL
Vi får stötta varandra! Det känns oändligt mkt skönare att bara veta att det är fler som har samma problem just nu. Visst måste de känna på sig att nåt är på gång och reagera på det, men det sliter så på mammahjärtat att inte kunna möta hans behov på ett tillfredställande sätt. Jag orkar ju inte ge all den närhet han behöver pga smärtorna, och det sliter ju ännu mer på mitt redan plågade samvete....
Vi får stötta varandra!!
Kram till Ronja!
 

vad jobbigt

Skrivet av  Annika & Elin 27/3-03
men jag tror att det kommer att gå över, så fort han får lite rutin på att nu är det dags för dagis igen så kommer glädjen jag är helt övertygad, gråter han även på dagarna eller slutar han sen när ni har gått?

Styrke kramar från oss
 

Mest på förmiddagarna

Skrivet av  ÅsaL
Han är smålessen hela förmiddagen, och vill absolut inte stanna längre än till 1330. Annars brukar jag få släpa ut honom från dagis när vi ska hem men nu möts jag av en ledsen kille som bara vill hem...
Får hoppas han hittar tillbaks till rutinen snart för detta sliter enormt på hela familjen :-(
Önskar jag kunde ha honom hemma vid såna här faser, men det går inte. Måste få nån timme av vila för att klara resten av dagen....
Tack för styrkekramar dom behövs
 

Artiklar från Familjeliv