Vad ska jag göra??? (långt)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vad ska jag göra??? (långt)
Skrivet av	Totalt förtvivlad
Träffade mannen i mitt liv för 8 år sedan och det var blixten som slog ned. Förhållandet var dock ganska stormigt alltid och vi hade mycket bråk, inte minst rörande hans dotter från ett tidigare förhållande. Vi fick en son för 4 år sedan och i samma veva gick min syster bort så man kan väl säga att jag inte var helt i form. Sambon tyckte jag var för trist (för lite sex och för fokuserad på sonen), vilket han löste genom att ha en affär bakom min rygg. Jag var förstås förkrossad när jag fick veta men slutligen bestämde jag mig för att stanna (han ville fortsätta) men nu som särbos. Det var tre år sedan. Sedan dess har det fortsatt att gå upp och ner, men jag är liksom van vid det och har inte tänkt så himla mycket. Så är det väl med de flesta förhållanden. Har alltid haft en känsla av att det är vi trots allt. Efter missfall och andra tråkigheter blev jag oplanerat gravid och skall föda om två månader. Han vill egentligen inte ha barnet. Och så nu precis efter jul, sedan vi varit som vanligt hos mina föräldrar o firat jul, började han humma om att han kanske inte orkade komma så ofta till mig, det är så jobbigt att åka med väskor etc. etc. Jag anade nog något och frågade rakt ut flera gånger om han höll på med något. Nejdå. Sedan fick jag dra ur honom att han nog faktiskt inte ville att vi skulle träffas mer. Och två dagar senare får jag veta att han har börjat med en ny tjej denna veckan, som han hade blivit intresserad av innan jul. Han orkar tydligen inte prata med mig, vill inte ge mig/oss en chans till, fattar inte att man inte kan bara byta ut någon på det sättet från en dag till en annan. Vad är det fråga om???? Jag har gråtit, varit ledsen, arg, bönat och bett honom att stanna i alla fall tills barnet är fött, men han har utan att likson informera mig bara bestämt sig. Är detta normalt beteende? Vad ska jag ta mig till. Jag behöver honom verkligen, inte bara praktiskt, och jag vill verkligen ge detta en chans till. Är beredd att gå på terapi eller vad som helst, men han bara vill gå in i ett nytt förhållande utan att göra upp med det han har. Åtta år och snart två barn kastas bort för en tjej han har känt i två veckor. Jag är så otroligt ledsen och orolig för att jag skall skada bebisen och för att detta hela skall gå ut över vårt större barn också.
Svar på tråden: Vad ska jag göra??? (långt)

ta hand om DIG och barnen
Skrivet av Lazy
jag har suttit i en snarlik situation, bebisen som skulle födas är idag en härlig sexåring. I perspektiv kan jag bara säga att jag illa kvickt skulle ha lämnat honom bakom mig och satsat på att få stöd och komma i balans inför förlossning och tiden efter. I slutändan blev det ändå så att jag lämnade, med nästan nyfödd bebis och vårt stora barn som vi hade sen tidigare. Det blev bara en outhärdligt plågsam tid, den då jag försökte kämpa för förhållandet. Det kommer att gå bra utan honom!

Kanske
Skrivet av Totalt förtvivlad
kommer det gå utan honom och jag vet ju att jag klarar mig, eftersom jag redan bor ensam. Men jag VILL INTE. Jag vill ha honom kvar hur dumt det än låter. Och hur det kan sluta på det här sättet, det känns så smutsigt och omödigt. Jag har förresten tvingat honom att komma hit och prata med mig, man kan inte bara slänga iväg någon sådär, och han har lovat att komma i kväll, men i går kunde han ju inte. (nähä, varför då - nu har jag legat sömnlös hela natten och tänkt på dem två, vilken jävla tortyr) gråter nu


jag förstår
Skrivet av pia
Hej Jag tror att jag förstår dej...jag blev lämnad redan när jag inte visste om att jag var gravid..men jag fullföljde graviditeten och sonen är nu 12 år.Pappan har träffat honom 1!!! gång,och det var för 7 år sen. Jag tror nog att du får det bättre utan honom,men jag förstår din känsla så väl. Hoppas det löser sej för dej. Kram pia

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv