Orolig för min väninnas barn

Orolig för min väninnas barn
Skrivet av	En orolig vän
Hej ! Kanske oroar jag mig i onödan, men jag tänkte ändå fråga er här inne :) Min kompis och jag har varsin dotter, exakt lika gamla (det skiljer bara 2 dagar på dom). Dom är 2 år och 4 månader gamla och hennes dotter är lika lång som min (92 cm) och hon väger 17 kg och min väger knappt 13. Min dotter är, och har alltid varit smal men jag är orolig att hennes flicka är på väg att bli överviktig. Både min väninna och hennes man är rejält överviktiga och har ingen vidare bra kosthållning hemma. Är inte 17 kg lite väl mycket för hennes dotter ? Eller är det jag som oroar mig i onödan ? Det är lite känsligt att prata om och jag vill inget säga förrän jag vet om hon ens ligger i riskzonen för övervikt. Vet ni kanske ? Tacksam för svar,
Svar på tråden: Orolig för min väninnas barn

så länge hon följer "sin" kurva
Skrivet av Mrs Cotton
så ska det inte vara nån fara... min dotter vägde 4700 gr när hon föddes... en riktig klump alltså (hon var 54 lång)hon är 2 år och 3 månader nu. hon har alltid varit tyngre än sina jämnåriga men följt sin viktkurva jättefint... enligt den skulle hon väga ca 16,5kg nu men hon har växt otroligt mycket på längden och inte gått upp i vikt så mycket, hon väger 15kg nu och är 90,5cm lång jag tror inte att det är ngt att oroa sig över än.

Liten
Skrivet av K-ina
Hej! Än är hon ju så liten och vårdpersonal brukar säga att man inte ska ens tänka tanken om övervikt hos barn under 3 år. Men visst är det ju viktigt att man har bra kosthållning redan från början, för de lär sig ju våra dåliga vanor de små. Dina vänner är säkert medvetna och om de själva har problem med vikten är förmodligen det sista de vill att deras barn ska drabbas av detsamma. Som vän kanske du inte ska prata om det med dem utan lita på dem och att deras kontakt på bvc larmar om de tycker att det verkar vara någon fara.


Jo visst är det det
Skrivet av Anna Maria med Li
dåliga vanor läggs i barndomen, har föräldrarna dåliga matvanor och är överviktiga så lär de ju ge barnet samma mat=övervikt/ohälsa.

Min pojke...
Skrivet av Jessika
var vid den åldern ca 1 m, och vägde 19 kg. Stackars din lilla dotter som verkar vara så kortväxt och undernärd! ironi Nej, ärligt talat, så vill jag bara visa på att allt är relativt, och att det är svårt att bedöma bara efter siffror. Du som känner flickan vet bäst _hur_ hennes kilon är fördelade, hur hon rör sig osv. Om du dessutom vet att de inte äter bra, tycker jag faktiskt att du _skall_ ta upp det med väninnan, men kanske mer som ett samtal om hur de har gjort med olika saker, "har x börjat fråga efter godis?", "vad är x favoritmat?", jag tycker det är så svårt att få lite variation i vardagsmaten. Har ni i er familj några bra favoriter, som barnen gillar?" (tänk ut några nyttiga recept att byta med) Till slut måste jag ju hålla med de andra om att det är lite tidigt att oroa sig, men inte för tidigt att skapa bra vanor!

Jah håller inte med dig med
Skrivet av jag
att man _ska_ ta upp matvanor om man vet att någon har dåliga matvanor! Fetma anses som något man _skall_ upplysas om! Och därmed upplysas om sunda matvanor! Det är fullt legitimt att "upplysa" feta på stan om deras brist på "sunda matvanor" Risken är nog en motreaktion -"jag äter vad jag vill"... Jag är inte själv fet, tvärtom, men har vänner som lider av fetma och ser hur de lider av omgivningens "upplysning"!

Orolig för min väninnas barn

så länge hon följer "sin" kurva

Liten

Jo visst är det det

Min pojke...

Jah håller inte med dig med

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information