Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Min 19-månaderskille vill inte äta

Skrivet av Sara70 med Carl 021225
Vår lilla smalis har gått från att vara liten i maten till att nästan matvägra. Visst, det är varmt ute men jag börjar bli orolig. Han har blivit väldigt tunn, jag skulle gissa att han dykt under 10 kilosstrecket (han har som mest vägt knappt 11 kg).

Vi försöker fjäska genom att göra hans favoriträtter, pasta, pannkakor etc. Han äter några skedar sedan är det totalstopp.

Det enda säkra kortet är välling, den ratar han aldrig, men hur mycket välling kan han äta? Är det bättre att ge välling hela tiden eller ska jag "vänta ut honom"?

Förutom att Carl matvägrar är han en jätteglad och pigg kille som är i farten hela dagarna. Han gillar att dricka så han blir inte uttorkad i värmen. Men det känns lite oroligt att han minskar i vikt.

Jag tar jättetacksamt emot tips från någon som varit eller är i samma situation.

(Inlägget finns också på vinterbarn 02/03.)
Svar på tråden: Min 19-månaderskille vill inte äta

Det är så svårt att säga

Skrivet av  Pia & Mimi
vad du ska göra. Min flicka var likadan, åt minimalt. Hon åt dock om hon fick äta själv med fingrarna direkt från bordet. Så vi la lite korvbitar, några makaroner osv framför henne. Hon ville absolut inte ha mosad mat.
Men hon gick inte ner i vikt, och det är det jag tycker låter lite oroande. 1 kg är rätt mycket på så små barn.
Detta är de råd vi fick:
Var noga med mattiderna, ge inte lite då och då när han verkar gnällig.
Ät tillsammans med honom, så att han ser vad ni andra gör mer det som ligger på tallriken.
Beröm jättemycket när han äter, applådera, gör något kul av det! men låt honom inte sitta och leka med maten utan lyft bort honom då. Vill han komma tillbaka så ge honom en chans, men gör han likadant igen så är det ner och inte upp igen.

Lycka till
 

Vilka bra tips!

Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Jag ska försöka med dina tips! Det vi prövat är att äta tillsammans och att vår dotter får äta själv. Det funkar väl 50-50.
 

så gjorde vi...

Skrivet av  Pernilla med Hannan -00
Nästan samma råd som Pia :-)

Vår dotter har alltid ätit som en lite mygga 8och gör det ännu) och vår räddningsplankar har varit (är) välling. När vi har pratat med hennes läkare har de sagt att välling är helt ok som kost. Hon levde i sortsett helt på välling tills hon var 2 ½ år. Nu har vi lyckas byta utlite välling mot mat. Fast hade hon fått välja så hade hennes kost bestått av välling och kakor

De råd vi fick var att vara noga med måltidsrutiner. Äta regelbundet (mat i magen minst var tredje timme) och göra måltiderna avslappnade och mysiga.
Vi fick rådet att inte göra affär av att hon äter (eller inte) utan bara föregå med gott exempel. Dvs alla i familjen äter och måltiderna är organiserad, inget spring omkring.
Eftersom hon hade väldigt dålig matlust gjorde vi som så att vi åt ”riktigt” var 4:e timme. Ca en timme efter vi ätit fick hon en flaska välling. Då behövde vi inte känna någon press på att hon var tvungen att äta... så har vi fortsatt och det går framåt. Numera blir det nästan bara välling på kvällen/natten och ibland på morgonen.

Nu är hon över fyra år och äter inte mycket men är mycket nyfiken på mat och äter lite av det mesta. Framförallt så är hon väldigt nyfiken och provsmakar på allt. Det mesta får dock en bläää, vad äckligt

Det sista halvåret har vi faktiskt börjat sätta krav på att någon mat skall i magen varje måltid (även fast jag avskyr detta...). Annars hade hon levt på bara grönsaker och efterrätter. Vi tänker då ofta till lite och ser till att det finns tillbehör som kan kompletera maten som vi vet att hon brukar uppskatta. (våra måltider numera har stort utbud..)

Nu kanske det inte är riktigt jämförbart eftersom vår dotter har haft en ”störd” matlust redan från början.

Lycka till i matträsket
Pernilla
 

Känner så väl igen mig!

Skrivet av  Tea m Tös 0211 & Påg 0312
Vi har en dotter på nästan 22 månader och hon har inte passerat 11-kg än... Väger strax under och är 82 cm lång. Hon har alltid legat under "normalkurvan" på vikten men på medel på längden från någon månads ålder fram tills nu. Hon vägde 3125 g och var 46 cm vid födseln.

Hon är också en liten matvägrare och ibland vet vi inte vad vi ska ta oss till! Värst är det om hon blir lite krasslig, då duger inte ens välling. Annars vill hon precis som Carl alltid ha välling. Det lustiga är att när hon är inne i en ätarperiod så äter hon rejält och vi blir så glada. De perioderna varar kanske någon vecka sen äter hon dåligt igen.

Upplever att andra barn vill äta mer än nödvändigt och att föräldrar ofta måste hindra dem. Träffar sällan på någon som behöver truga.

Lustigt är också att lillebror var 1 kg tyngre och 7 cm längre när han föddes och han ligger fortfarande över medelkurvan på vikten. Är snart 8 månader.

Har inga bra tips tyvärr, är ju i samma sits och det kan vara skönt för dig att veta att du inte är ensam!

Vill du ha någon att dela tankar och erfarenheter om matvägran så får du gärna maila mig på [email protected]
 

Artiklar från Familjeliv