Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Jaha så har ett år gått *låååångt*

Skrivet av ::Mini-Anna:: Amadeus 1 år idag!!!!!
Så sitter man här och är...tja, nostalgisk, sentimental och lite gråmild nästan. Ett år har gått förbi sååååå fort, alldeles för fort. Nu har man ingen liten bebis längre, utan en liten kille som springer runt och busar, som kör runt med sina bilar och gör rörelserna till "imse vimse" "och blinka lilla stjärna".... Helt otroligt vad tiden går fort. Vi har haft fullt kalas här idag, lite skillnad mot hur det var för ett år sen när man hade jätteont vid den här tiden; Här kommer en liten berättelse om nån orkar läsa

Efter 10 plusdagar var jag rejält trött (milt uttryckt) på att vara gravid, så natten till den 2:a januari blev det en färdknäpp som visade sig hjälpa;)

Värkarna kom igång nästan på en gång, lite oregelbundet först och tilltog sedan. Vid kl 4 kunde jag inte ligga stilla i sängen längre så då gick jag ner och satte mig i soffan och började klocka värkarna lite, de kom med ca 6 min mellanrum, kollade lite på TV och brände ner den cd-skivan vi skulle ha med oss till förlossningen. Ringde till mamma strax efter 5 och berättade att det dragit igång, för hon skulle ju ha Alexandra när vi åkte in. Hon tyckte det var så spännande att hon kom på en gång. Helt plötsligt började värkarna komma med en minuts mellanrum så då blev det lite bråttom, gick upp och väckte Thomas, ringde förlossningen och sedan åkte vi in. Väl där så började värarna komma jätteoregelbundet såklart!

På inskrivningen visade det sig till stor besvikelse att jag bara var öppen 1,5 cm... Dessutom var det fullt på förlossningen just då så vi fick gå ut och gå en sväng i väntan på ett rum. Då kom värkarna tillbaka igen ganska tätt och ganske starka.

När vi kom tillbaka till förlossningen fick vi vårt rum och jag fick min efterlängtade lustgas. Vid kl 11 hade jag fortfarande inte öppnats med än 2 cm, så då hjälpte BM till att "töja" lite på livmodertappen, så den öppnade till 3 cm, fy f*n vad det gjorde ont!!! Men vad som helst för att det skulle gå framåt i alla fall!
Så höll det på ett tag, öppningen tog tid på sig, precis som på Alexandras förlossning.

När jag var öppen 4 cm, tog de hål på hinnorna. Jätteskön känsla när allt vatten forsade ut, men oj vad värkarna började kännas efter det. Vid kl 16 ungeför var jag öppen 5 och då ville doktorn sätta värkdropp för att verkligen dra igång det. så så fick det bli, då bad jag även om att få epidural vilket jag fick. Gudomlig känsla när den började verka!! Vi var uppe och gick med droppställning och hela skiten, och det tryckte på som bara den, hade 4 värkar på 10 min ugnefär. kl 18 gjorde värktopparna ont så då andades jag lustgas, dessutom kände jag stark krystningskänsla. Då BM skulle kolla var jag bara öppen 8, och fick INTE krysta än, började lipa för det var så himla svårt att hålla emot, nästan omöjligt. När jag var öppen 9 cm fick jag tillåtelse att krysta lite lätt just på topen av värken så skulle BM försöka att "putta undan" kanten som var kvar. Sen fick jag börja krysta "på riktigt", skön känsla det första, men ju längre det gick ju jobbigare blev det såklart. Dessutom gick hans hjärtljud ner till 60 under värken och återhämtade sig inte tillräckligt fort tyckte BM så hon tillkallade läkaren ifall det skulle bli aktuellt med sugklocka. Sedan sa de att max 20 min fick jag krysta annars skulle det bli sugklocka, det ville jag helst slippa så jag krystade på för kung och fosterland! Fy f*n säger jag, det var nog det jobbigaste jag gjort i hela mitt liv, de höjde värkdoppet från 40 ml/h tukk 900ml/h!!! Allt blev som en enda stor värk. Huvudet kom ut, och då uppstod värkpaus på nästan 1 minut. Detta + att han hade så kort navelsträng gjorde att han inte roterade det sista varvet med axlarna, så läkaren och BM fick "lirka" ut honom, det kändes som att jag skulle spricka sönder totalt, det gjorde så ONT!! Men ut kom han i alla fall. navelsträngen var så kort att han kom inte längre upp än till min mage, och jag såg direkt att det var en liten kille!!! Thomas som stod vid sidan av började gråta och jag med, så stor stund det är!
Amadeus kändes som rätt namn på en gång. Han var lite vit, så Thomas fick klippa navelsträngen på en gång och följa med pch ta lite prover på honom medans jag gjordes iordning. Hade fått en pytteliten bristning som BM inte ville sy för den var så liten, men eftersom jag varit så rädd för att spricka så ville jag att hon skulle sy det ändå så det läker ihop snyggt, så det blev ett stygn. i alla fall.

Så så blev min förlossning, en riktig drömförlossning om man jämnför med Alexandras 46-timmars. Däremot blev tiden efter jobbig eftersom blodproverna de tog på Amadeus visade på en virusinfektion så BB blev det aldrig för oss utan vi fick hamna på Neo istället med kuvös, men det är en annan historia
Svar på tråden: Jaha så har ett år gått *låååångt*

Grattis Amadeus på ettårsdagen! *imt*

Skrivet av  Annika m Rebecka & Lukas
imt
 

Grattis Amadeus!

Skrivet av  Millan m. Liam & Måns
Läste den fina förlossningsberättelsen och ryser av både obehag och glädje. För det är ju så där pissigt, jobbigt, vidrigt och underbart(!) att föda barn! =)

Grattis till stora Amadeus!
kram
 

Grattis Amadeus! *imt*

Skrivet av  Sussi m Maja + 6 till...
 

Grattis i efterskott Amadeus! *imt*

Skrivet av  Ingela m Elias 020131 & Alvin 040102
 

Grattis själv Alvin!! Lite i efterskott;) imt

Skrivet av  Amadeus
kram
 

Artiklar från Familjeliv