Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

En tjej i min pojks klass..

Skrivet av anonym för att inte peka ut någon
hennes mamma dog någon gång nu den senaste veckan och de har haft skolprästen där och de har pratat väldigt mycket...känns tryggt att veta att de tar hand om barnen även i sådana här kriser...min plutt har inte sagt så hemskt mycket, men han tycker väldigt synd om flickan, mamman hade visst varit sjuk ett tag men det gör egentligen i saken lättare....
Svar på tråden: En tjej i min pojks klass..

I Johannas skola hände....

Skrivet av  waWa *~<:o)>
...samma sak förra året. En mamma till en flicka och pojk 1år äldre och 1 år yngre, gick bort bara 33 år gamal. Det hela kom väldigt plötsligt och utan förvarning. Frisk ena dagen och borta nästa.
Livet är grymt och livet är skört. Därför har jag som regel att aldrig skiljas för dagen med hårda ord eller sura miner. Att ofta tala om och visa för mina nära och kära att jag älskar dem. Kram
 

mina barns pappa dog

Skrivet av  mamma till 4
mina barns pappa dog 1997.
Då var barnen 10, 8, 5 och 1 år gamla.
Jag kommer ihåg att min 8-åring klass kompisar var väldigt förståndiga och förstående.
De tog hand om min son på allra bästa sätt lekte med honom när han ville det, lät honom va ifred när det behövdes och tröstade när det behövdes.
Jag tror att vi ibland oroar oss i onödan, barn är otroliga på att hantera såna här saker.
Självklart ska man vara uppmärksam på hur barnen verkar må och en väldigt viktig sak, svara ÄRLIGT på alla eventuella frågor.
2 år efter mina barns pappa dött var det en annan pojkes pappa som dog, han tog livet av sig, min son ville åka till den här pojken för att prata med honom så fort som möjligt barnen var då 10 år gamla.
När vi kommer hem till den här familjen så tar barnen det så bra, min pojke gick fram till sin kompis kramade om honom och sa.....det är O.K att gråta när som helst det är faktiskt skönt ibland men du tänk på att din pappa finns kvar hos dig än för han finns ju inuti dig och så fort du tänker på honom är han ju här igen. gulligt eller hur. Hoppas allt ordnar sig och du oroa dig inte kramizar
 

Hur går man....

Skrivet av  waWa *~<:o)>
...vidare med en sån förlust? Måste vara väldigt tungt att mista den man lever med också. Jag miste min storebror -90 efter lång tids sjukdom även om jag viste att han var sjuk så var jag ändå inte förberedd på den smärta och tomhet som kom. Hur har dina barn hanterat en så stor sorg. Hoppas du inte tar illa vid för alla frågor. Men det här är ju saker man funderar på ibland och min dotter frågar mycket pga. det som hände mamman till klasskompisarna och Anna Lind och mycket annat som de är så bra på att upplysa om i skolan som hänt sista åren.:o/ Det är härligt ändå och se att barn många gånger tar det bättre än vi vuxna. Kram
 

Artiklar från Familjeliv