Sorg (långt)

Sorg (långt)
Skrivet av	Nena med Johanna
I onsdags dog min morfar. Han har varit sjuk länge och Johanna har visst om det. Hon har varit med hos min morfar på hans "hem" sen hon var runt 1 år och de har haft så kul ihop. Bara hon kom så spelade det ingen roll om vi var där :o) Morfar Nisse var något speciellt för Johanna men sista tiden då hanblev så sjuk tog jag inte med henne upp dit för jag ville inte att hon skulle se honom så sjuk. Hon har alltid varit noga med att fråga hur det var men morfar Nisse. Jag har ju förklarat att det är nog tid för honom att få somna och när jag nu berättade det i onsdags för henne så sa hon bra "äntligen" sen har hon inte nämnt honom mer. Jag blev orolig för det kan ju inte vara bra att bära sorgen inom sig så och inte släppa ut den. Men så igår var jag och hämtade et foto som vi ramat in på morfar och Johanna då hon var runt 2-3 år och när Johanna såg det tog hon det och gick in och satte sig på sitt rum och satt och tummade på det och pratade med honom. När hon hörde att jag kom slutade hon så jag låstades som om jag skulle hämta något i klädkammaren och gick sen ut igen. Jag tror nog att jag inte behöver vara orolig för henne mer utan det kommer nog när hon bearbetat det klart själv. Det är så svårt för hon har aldrig varit sorgen så nära som nu. Ville bara skriva av mig lite
Svar på tråden: Sorg (långt)

En kram till Johanna
Skrivet av Lisa med Chrille
och dig också. Att förlora någon är alltid jobbigt även om det ät tid för det. Men var inte rädd för att prata med henne. Ibland krävs det att man vågar ta första steget. Vi märker ofta att barnen skyddar oss och inte pratar förrän vi frågar. De märker ju att vi också tycker det är jobbigt. En jättekram till er båda

Å men...
Skrivet av Becka med Selma,Elvira &Viktor8år idag
lilla gumman då, det ÄR tufft då nån nära dör, oavstett om man varit med om det förr eller inte, och oavsett hur gammal eller liten man är. Speciellt då de hade en lite speciell rellation också... Stor kram ((---))


Tack för era svar
*Skrivet av Nena* med Johanna**
Idag började Johanna prata om det med mig. Hon hade tagit med fotot på henne och morfar N till skolan i smyg och visat det för sina klasskamrater och fröken. Hon är ledsen (så klart) men hon säger också att nu får morfar N sova gott och så får han träffa mormor (min) igen för det var ju så länge sen (hon dog för 15 år sedan). Hon pratade om hur de skulle fira jul och att vår gamla hund Ronja skulle vara med dem. Är så glad att hon började prata om det. Nu står fotot i fönsterkarmen så hon kan se det från sin säng.

Så tråkigt......
*Skrivet av waWa ~<:o)>**
...kramar till er båda. Min Johanna har inte mist någon människa men väl några djur som hon tagit väldigt svårt vid sig. Hon är så otroligt känslig! När hon var 3 år dog vår gammla hund det tog mer än ett år för henne att komma över det riktigt och när hon skulle fylla 5 år dog hennes katt. Vi har gjort som du tagit fram ett fin kort sedan har hon själv målat en fin ram och spikat upp fotona vid sängen.Pratat och åter pratat. Hon har sina aldeles egna änglar som skyddar henne. Det har hjälpt henne mycket genom sorgen. Din Johanna hittar nog en väg med.....som att tala mycket med honnom. Barn är nog bättre än oss vuxna att hitta sätt att gå vidare. Men det är viktigt att få vara ledsen och tillåta sig vara allt det man känner, det finn inga rätt eller fel sätt. Än en gång stora kramar till er.

Tack för ditt svar
*Skrivet av Nena* med Johanna**
Johanna har nu börjat prata med mig mer om det. Hon frågar mycket om min mormro och vad jag tror de gör. I natt så åskade det här (väldigt knasigt,åska och snö/hagel på en gång) och i morse sa Johanna att hon trodde det var morfar N som nu kommit upp och knackade för att vi skulle veta att han kommit upp i himlen. Bakade pepparkakor i f.m och eftersom min morfar var bagare så berättade jag hur han hade lärt mig ta till vara på all adeg man kavlat ut så att man skulle slippa kavla så mycket och när Johanna fattat galoppen så sa jag att nu hade morfar N varit stolt över henne om han hade sett det och hennes svar var men det gör han ju, han ser mig och tycker att vi är duktiga. Johannas storasyster har gråtit och åter gråtit och vi har gråtit tillsammans hon och jag. Storasyster är hättekänslig och kan fortfarande efter 4 år gråta över sin döda hamster, hon tål inte se en hund av samma ras som vår Ronja var för då gråter hon. Tack igen för dditt svar /Kram


Så skönt....
*Skrivet av waWa ~<:o)>**
...att de bortgångna kan fortsätta vara med i ens vardag. Jag förklarar lika dant att de finns med oss i allt vi gör. Jag miste min storebror för 14 år sedan men även om Johanna inte träffat honnom så berättar jag mycket om honnom. Alla som funnits har ju lämnar spår kvar. Min bror älskade bus och att skrämmas. :o/ Så när nåt läskigt händer brukar vi säga nu var Jimmy här och busade med oss. Det blir lättare att gå vidare. Storasyster är nog som min Johanna svårt att komma över en förlust joch ag är nog lika dan. Kram igen till er.

Hej
Skrivet av Tina med Sofie-96 o småttingarna
Jag ville bara säga att liksom för vuxna kan sorgen komma i omgångar för barnen . Min mamma dog i somras, och Sofie (-96:an) blir ledsen nån gång till och från. Tex på allhelgona, så vi inte kunde gå med morfar till graven (lång resa dit), då fick dessutom mamma sin gravsten, och Sofie blev väldigt ledsen. Vi brukar prata mycket om mormor och jag är heller inte rädd för att gråta öppet och säga att jag saknar henne iblan.

Tack för ditt svar
*Skrivet av Nena* med Johanna**
Idag har det varit begravning. Johanna ville först med men ångrade sig sen. Själv var jag osäker på om jag vill eha henne med men hade hon velat så hade jag inte sagt nej. Vi tog kameran med och efter begravningen så tog Johannas pappa foto på allt så Johanna fick se dem istället (hennes eget förslag). Sen åkte vi in till kyrkogården då de placerat ut blommorna så Johanna och hennes syster fick sen dem där. Johanna har pratat mycket om morfar N med sin mormor och vi har pratat mycket om honom här hemma också. Johanna gråter inte men jag har gjort mycket sista veckan och då har hon varit där och tröstat ler Tack igen för ditt svar

Sorg (långt)

En kram till Johanna

Å men...

Tack för era svar

Så tråkigt......

Tack för ditt svar

Så skönt....

Hej

Tack för ditt svar

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information