Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Hur ska man göra? *långt*

Skrivet av Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Min äldste lille kille, nyss fyllda 3 år, har under det senaste året blivit allt petigare med maten. Han som älskade all mat och åt enorma portioner under de två första åren, har nu blivit en liten "pet-och-gnäll-kille". Jag förstår ju att det delvis beror på att han inte växer lika fort längre, och delvis på att han har börjat inse att det finns olika sorters mat och att man kan försöka "slippa ifrån" vissa saker och istället välja annat, men jag tycker ändå att det är svårt att veta hur man ska göra.

Han tycker t.ex. inte särskilt bra om grönsaker längre. Det är ett förfärligt tjat och gnäll om det är lök i maten och han äter så gott som inga kokta/varma grönsaker. Däremot gillar han gurka, men det räcker ju inte långt näringsmässigt. Frukt är han inte heller så värst förtjust i, men det blir väl kanske någon frukt om dagen ändå. Helst skulle han nog leva helt på mackor, för det älskar han!

Vi äter ganska sunt. På vardagarna är han hos dagmamma och äter lunch där. Våra middagar är så gott som alltid vällagade, genomtänkta och nyttiga - förutsatt att man äter... men det gör han ofta inte! Är det något gott så äter han det han gillar, men ofta äter han INGET vid middagen. Och några grönsaker äter han nästan aldrig. Har vi någon rätt där grönsakerna är blandade med annat, tex soppa eller risotto, så rör han oftast inte maten alls utan sitter bara och gnäller, för gud förbjude att han skulle råka få i sig en grönsak... (och sen blir det naturligtvis ett förfärligt gnäll efter middagen om att han vill ha smörgås, frukt, osv, men det får han inte. Jo, kanske frukt ibland men definitivt inget annat).

Jag brukar ge barnen (3-åringen och hans lillebror som är 15 månader) ett mellanmål vid 3-tiden. Egentligen tror jag att det bästa vore om 3-åringen bara fick någon frukt då men både jag och lillebror behöver en macka då för att klara oss fram till middagen och då vore det ju grymt att inte ge storebror någon macka... Någon som har något bra tips på hur man löser detta?

Till frukost vill han helst ha macka, men jag tycker att vi kan äta gröt eller fil och musli ibland. Men då äter han inget alls. Det känns ju inte bra. Men samtidigt känns det heller inte så bra att han lever på mackor (frukost+mellanmål) och någon pytteportion lunch hos dagmamman (han verkar inte äta grönsaker där heller). Vad gör man??

Till saken hör att han är mycket stor för sin ålder både till längd och vikt så jag är inte ett dugg orolig för att han inte får i sig det han behöver. Däremot känns det som om han håller på att utveckla ett otroligt trist förhållningssätt till mat - det ena är äckligare än det andra och knappt något passar. Det är ett ständigt tjat om "frukost" (dvs mackor, det ber han om dygnet runt), godis och glass (vi har godis på lördagar och efterrätt en dag i veckan).

Samtidigt vill jag inte själv bli en "glädjedödare" som tvingar i barnen äcklig mat och ransonerar godsakerna stenhårt! Jag vill ju vara snäll... nu känner jag mig faktiskt elak och snål hela tiden trots att jag verkligen inte ser något alternativ. Jag kan faktiskt inte låta sonen leva på smörgås, oboy och glass. Det är ju inte snällt det heller.

Just nu så skulle jag bli hemskt glad för å ena sidan lite tips och råd från er som haft samma situation, och å andra sidan så hoppas jag att detta är en övergående fas och att han förr eller senare inser att maten vi serveras är vad som erbjuds, punkt slut, och slutar gnälla och äter vad som bjuds... Är det så, eller kommer han att hålla på så här tills han flyttar hemifrån? (då blir jag nog galen... :-)
Svar på tråden: Hur ska man göra? *långt*

Vad som händer är helt normalt!

Skrivet av  Isolde
Han har fått utvecklade smaklökar!
Min pojke var precis likadan, åt allt (t.o.m mögelost)fram tills treårsåldern.

Jag tycker du ska undvika gnäll kring matstunden o låta honom äta det han tycker om istället för att ätandet ska bli en ångeststund för honom då det bråkas med honom..
Han är ju bara liten...


Mitt tips!

Vad jag gjorde var att jag gav Ludvig det han åt bara korven, bara köttbullarna, pannkakor fiskpinnarna osv..
Nu har det gått två år o han har avanserat mycket med vad han vill ha mer. Potatisen o såsen är alltid favorit o grönsaker kommer en efter en också...
...bara av att se oss äta det.

Jag tycker inte man ska joxa med äter du inte det så får du inte det...
Hans förstånd är inte så utvecklat att han får ihop varför det hände där eller varför ska han äta vad han inte tycker om för att få det han tycker om osv..

Jag skulle ta det hela med lite mer ro och njut så länge han är go o glad!!

Fråga vad han vill ha o ge honom det o bli glatt överraskad den dagen han föreslår ngt nytt!
Det funkar!

Lycka till!
 

Tack för svaret!

Skrivet av  Ida m. Axel001111 & Kalle020812
Vi brukar aldrig bråka med honom och försöka tvinga eller övertala honom till att äta, utan vi äter själva i lugn och ro (så mycket lugn och ro man nu får med en ettåring och en arg treårig matvägrare vid bordet...)och han får äta det han vill från sin tallrik. Däremot tycker jag faktiskt inte att det är OK att man äter 15 köttbullar men ingen potatis - varken ur näringssynvinkel eller något annat perspektiv! Jag lagar till vettiga mängder mat för 4 personer och då är det inte juste att någon äter bara köttbullar så att de andra bara får potatis... Vill han äta bara sina köttbullar så får han naturligtvis göra det, men han får inte fler köttbullar när han inte rört resten av portionen.

Annars håller jag med dig om att man inte ska "villkora" maten ("äter du inte spenaten blir det ingen glass" osv). Men jag tycker att påfyllning på tallriken tar man när man har ätit upp det man fick första vändan - och en liten liten klick potatismos och några ärtor kan man faktiskt pina i sig om man vill ha mer köttbullar. Annars är man nog inte så värst hungrig.

Det är väldigt svårt - å ena sidan så är vartannat barn i vissa åldersgrupper överviktigt i Sverige idag, och många har rena bristtillstånd pga dåliga matvanor som ger för mycket kalorier men för lite näring. Men å andra sidan vill man ju heller inte skapa en maktkamp kring maten heller... fast vad gör man när ens barn bestämt sig för att förklara krig mot familjens kosthållning? Jag tror nog ändå att man måste stå på sig lite. Hellre lite bråk nu än dåliga matvanor resten av livet.

Ett annat problem är ju att han INTE blir så särskilt glad om han får äta vad han vill (dvs massor av socker och snabba kolhydrater). Tvärtom blir han totalt odräglig av blodsockersvängningarna.

Förresten så kom jag på världens bästa lösning på problemet med eftermiddagsmackorna - jag kan ju göra gröt till mellanmål i stället! Det gillar jag och lillebrorsan och storebror kan matvägra (han kan få frukt i stället) och bygga upp en bra aptit till middagen! Jag känner mig så slug, så slug... :-)
 

Jag tycker du gör det jättebra

Skrivet av  knyttet
som du gör nu. Ni äter nyttig mat och låter honom inte få det han vill! Min dotter åt allt - sedan (ungefär i samma ålder som din son) så lärde hon sig på dagis att klaga på maten - inget var bra - bara blä. Vi gav inte med oss, utan serverade i princip samma mat som förut. Hon petade ibland och åt ibland med bra aptit. Åt hon dåligt vid middagen blev det naturligtvis ingen efterrätt och blev hon hungrig igen på kvällen så tog vi fram maten igen (vi stoppade bara in tallriken i microvågsugnen). Efter ett tag blev det bättre - hon äter det mesta - fast ofta vill hon klaga lite för att visa sin vilja. Dock tycker jag inte man skall tvinga i barnen mat.

Ett tips: Jag har märkt att om man säger två tugger till måste du ta, från början var det villkor för att få efterrätt sedan märkte jag att det fungerar även när det inte är efterrätt. Kanske känns det som en kompromiss för henne - ät hälften av mosen och fem ärtor (av 10) kan du t.ex. säga till sonen, kanske får du på så vis i honom mer av den nyttiga maten. Jag tycker dock inte att du skall byta ut maten mot annan mat han gillar - då är risken stor att han blir en riktig kräsmage även som vuxen... Dessutom hur nyttigt är det att äta köttbullar, pizza, pannkakor m.m. hela tiden? Kanske kan du byta ut frukten ibland mot en grönsak, t.ex. paprika, morot eller cocktailtomat som han får till mellanmål. Mackorna kan ju vara av grovt bröd med något nyttigt pålägg t.ex. leverpastej. Föresten tror jag inga barn svälter ihjäl för att de inte gillar maten - till slut äter de... Åter de dåligt ett mål tar de igen det nästa mål... Risken är större att de blir feta. Hoppas att det löser sig!
 

Fullständigt normalt

Skrivet av  Mamma Erik
Känner igen exakt detta, frukt, blä, grönsaker blä etc. Vi kör ibland med mutor och bestickning för att inte maten skall bli helt orörd (nu är han 6 år)

Om Axel äter bra hos sin dagmamma så behöver du nog inte oroa dig.

Jag hade räddningen, Erik drack välling fram tills dess han var nästan 6, så han fick i sig näring. Gröt ratade han redan som ett-åring och jag har förstått, antingen äter man gröt eller så äter man inte.

Smörgåsar är inget fel på, i många länder så äter man bara ett lagat mål om dagen och resten av tiden lever man på smörgåsar.

Så, om Axel äter bra hos dagmamman och ni får i honom lite av kvällsmaten, så kan du nog koppla av

Hemma hos oss äter ingen av oss flingor, ingen av oss fil, ingen av oss gröt och vi har överlevt allhopa *ler*
 

Om han...

Skrivet av  Linda
..får hjälpa till lite? Min son har varit likadan i perioder. Vägrat äta själv och all mat på bordet..
Men så började jag låta honom hjälpa till lite.. skiva morötter (tillsammans med mig förstås... nu kanske det är lite tidigt för en treåring att hugga tag i förskäraren kanske..*ler*...men du förstår hur jag menar) Kanske få "ploppa i" grönsakerna i grytan eller...tja..du vet...för då kanske han blir sugen att i alla fall testa och smaka vad det faktiskt var han stoppade i...ja..jag vet inte...det är kanske ingen universal lösning och som förälder lever man ju i konstanta "perioder"...."få tänder perioden", "identitetssökande perioden", "matvägrar perioden"...osv. osv...*skratt*...
Men för oss funkar det iaf. bättre sen vår son på 4 fick börja vara med och laga mat (när han vill alltså) och det känns bra...

I övrigt håller jag med övriga som svarat dig... låt de äta det de tycker om...de får nog i sig det de behöver ändå...att försöka att inte skapa diskussioner om och kring maten är viktigt...men du är ju oxå själv helt inne på den linjen..
 

Artiklar från Familjeliv