Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Vår son kan äta

Skrivet av Mammis
typ 4 tuggor sedan är han mätt säger han och det tror jag inte på. Hur ska jag göra för att få honom att äta mer? Han är en riktig tunnis...
Svar på tråden: Vår son kan äta

Vi har samma problem...

Skrivet av  Linda
...och vi har matat honom framför TV´n ända fram tills för någon månad sen...(han är 4 år) och då insåg vi vad vi höll på med...ok...han är en "tunnis" men vi kan ju inte sitta och mata honom heller för att få i honom maten...han är ju så stor nu och på dagis äter han ju själv och enl. personalen riktigt bra...han tar tom. OM ibland (!!) Har aldrig hänt hemma....

Men nu har vi börjat ge honom lite mindre på tallriken så det inte ser så "skräckinjagande" ut... *ler*

Och sen har vi (hur bra nu det är...men ändå.. ändamålet helgar medlen heter det ju...*ler) börjat leka "memory" leken vid matbordet...dvs. en person tar bort en sak från matbordet och så får de andra i familjen blunda och sedan gissa...det här har fått honom att koppla av och sitta kvar vid matbordet och då äter han oftast jättemycket...(OCH själv..hurra!!!) Men det är svårt...jag vet..och man lider som förälder när de petar i sig maten...

Sen får han också vara med och röra i grytorna... hjälpa till att duka mm. och då verkar det som om han tycker det mycket roligare att äta...det är kanske just det...att barn upplever det "jobbigt" och tidskrävande att äta...och gör man det till något roligt och inte till ett "måste"...tja...då kanske det fixar sig...Men...det är ett krux...I know...

*kramis*
 

En kul idé, kanske?

Skrivet av  tesa
Eller blir det bara besvärligare? hm, fick i alla fall den här idén:
för att göra måltiden roligare: gör den till en picnic. Alltså, packa en liten korg och servera maten nån annanstans, till hela familjen eller bara till honom. Hna kanske kan sitta under bordet med sin picninc, och ni tittar ner och frågar om han har mysigt på sin picinic. Inte som en vana, kanske, men som en metod att göra ätandet till något roligt emellanåt. Så kanske han så småningom blir bätre på att känna sin hunger och veta hur man åtgärdar det.

Som sagt, bara en idé jag kastar ur mig...
 

Känner igen det där

Skrivet av  Anna med Disa
Vissa barn tror jag har så lågt inställd aptit att så länge de inte är vrålhungriga så är de "mätta". Vår dotter är precis likadan, är jättehungrig (eftersom vi ser till att hon är det innan hon äter) äter sedan några tuggor och så är hon mätt.
-Omöjligt, säger vi.
Man ska ju inte trixa med sina barns matvanor men det är svårt... Dessutom tror jag att det är bra för magen att tränas på att bli riktigt mätt att man verkligen känner sig stoppmätt då och då. Vår dotter är förtjust i efterrätt (oftast frukt skuren i bitar) och vi har nu infört en regel att bara dom som äter mycket mat får efterrätt. Alltså inte " om du inte äter upp så får du ingen efterrätt" utan att konstaterande att det bara är barn som äter mycket som får efterrätt. Vi behandlar detta som någon slags naturlag som tex lördagsgodis. Och det fungerar, hon vill också ha efterrätt och måste därför äta mycket.

Som extra inslag har vi en lockan om att få åka framåt i bilen och då måste man väga x antal kilo och för att väga x antal kilo så måste man äta MYCKET. Det brukar alltid få henne att peta i sig lite till.

Lycka till, jag vet hur eländigt det är.
 

precis samma sak

Skrivet av  Åsa
vår dotter äter också minimala portioner hemma men precis som någon av er andra skrev äter hon bra på dagis. Hon är varken tjock eller tunn utan ligger bra på viktkurvan, så för den skull är jag inte orolig.

Vi försöker att skapa en lugn och trevlig atmosfär kring måltiderna men trots detta så tappar hon fort intresse och koncentration och vill gå ner och leka igen. Hon har aldrig varit direkt intresserad av mat, men jag hade en förhoppning om att det skulle bättra sig på matfronten när hon blev äldre vilket det inte har gjort. Tur är det ju att hon äter bra på dagis, fast det vore skönt om hon kunde göra det även hemma.

 

Jag vet ju inte hur era barn är...

Skrivet av  Jullan
eller om jag också kommer att få detta problem, men jag var sån här när jag var liten. Alltså ganska liten, men jag minns det ändå.

Jag BLEV faktiskt mätt på sådär lite, jag vet inte hur eller varför det funkade. Men mina föräldrar, måna om sitt lilla barns överlevnad trodde att jag skulle svälta ihjäl. Så det var ett trugande och lockande och... Men jag VAR inte hungrig. Man känner faktiskt det själv. Följden blev att jag var tvungen att äta fast jag var mätt och jag känner än idag att jag har svårt att känna om jag är riktigt mätt eller om jag borde äta mer.

Det finns inga barn som svälter ihjäl självmant. Är man hungrig så äter man. Men jag vet, jag har ju barn själv, det är jättesvårt att låta dem bestämma. Man vill ju att de ska äta duktigt och må bra.

Men att truga och försöka mer kan nog få motsatt effekt tror jag. jag vet att jag kände mig stressad och mådde lite dåligt när det var matdags. Då blir man ännu mindre hungrig. Lyssna på era barn.

Många hälsningar från en som en gång blivit närmare tvångsmatad med kall fiskgratäng, efter att ha låst in mig på toaletten. Tvinga ALDRIG era barn till att äta.
 

Mina egna erfarenheter

Skrivet av  Skrållan m Hampus&Maya
har lärt mig att man inte skall sjåa´upp det runt maten. SÄger barnet att det är mätt så låt det vara. Ta bort maten och gör ingen affär av det.
Vi kämpade med storebror som från den dag han började färdas på golvet(6 mån) inte har tyckt att mat är viktigt så länge man kan göra annat. Några tuggor så är han mätt. Tyvärr så föll vi i "barn -dör -om-dom -inte -äter-fällan", trots att jag mkt väl vet att så är det inte.
Matsituationerna har ibland velat bli en kamp och han har vissa perioder tjatat mkt om att få ngt mellan måltiderna. Vilket inte varit det lättaste att stå emot.
Så kom lillasyster. Direkt det var dags för vanlig mat bestämde jag mig för(vis av erfarenheten) att INTE börja tjafsa om maten. Hon visade sig också vara en mkt bestämd liten dam som vägrat bli matad. 8 mån gammal fick vi helt servera plockmat. Hon har aldrig varit stor i maten-i början som en fågelunge. Men när hon inte velat äta mer så har vi inte noterat det alls på ngt vis. Även om det varit minimalt hon fått i sig.
Det har gjort att hon är duktig på att äta själv. Äter mkt ibland,lite ibland. Har aldrig tjatat om ngt mellan måltiderna-om hon nu ínte varit väldigt hungrig.

På köpet har storebror som nu är 5,5 år börjat äta riktigt bra. Nu har han tom vissa "ätardagar" då det inte verkar finnas ngn botten. Aldrig ngt tjafs (från oss) och två nöjda barn som själva känner när dom är hungriga och hur mkt dom behöver äta.
 

Samma här..

Skrivet av  Anette med M&A
vår dotter på 6½ år.. äter "ingenting"... hon måste leva på sina föräldrars kärlek.. :-)

Ett tag va jag lite uppe i varv ang, detta... men nu så "bryr" jag men inte längre...
Hon äter det hon äter.. hon är väldigt "normal" i kroppen och hon är pigg och glad...
Älskar frukt och grönsaker... dessutom äter hon Mitt Val Barn vitaminer... och dricker C-vitamin brus ibland...

Men vi har slutat tjata på henne...(även om det är svårt)..
Däremot så har hon fått börja sitta kvar vid bordet och vänta på sin bror..(och han på henne)... och då kan det slinka ner någon liten extra bit...

Så även om det är svårt... så försök att inte "bry" er om det....
 

Artiklar från Familjeliv