Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tack för alla svar!

Skrivet av Sarah
Jag fick verkligen många bra tips av er. Tack!

En sak bara. Ni skriver att vi inte ska göra någon notis av hans ätande, dvs hur mycket han äter utan bara låta han äta och sen tacka för maten. Ett stort problem är ju att han inte äter alls. Visst säger vi till på skarpen och tjatar äter han, men om vi inte gör någon notis av det så "glömmer" han helt bort maten. Han kan liksom inte "hålla igång" ätandet. Utan det är en liten gaffel där och en lite gaffel efter typ en kvart.

Vad kan vi göra för att han ska "komma ihåg" att äta och då under en rimlig tid. Om han får göra det i sin takt nu så tar det mer än en timme.

Mer råd och tips, de jag fick tog jag verkligen till mig. Hoppas ni kan "lösa" detta oxå.
Kram alla ;-)

OBS. Hur skall vi vara med matreglerna när vi är hos släkt och vänner. Ska vi "släppa till" eller hålla på reglerna?
Svar på tråden: Tack för alla svar!

Jag vet inte

Skrivet av  Mamma Erik
Men det är väl bara att tjata och truga, eftersom han glömmer av att äta.
När ni är borta, anpassa er efter hur de andra barnen är, sitter andra barnen kvar vid bordet, då kan ni försöka få honom att sitta kvar vid bordet, får de andra barnen gå tidigare, då är det samma sak där.
Är han det enda barnet, så lägg ingen energi på ätande då, utan låt honom gå ifrån, men acceptera inte att han förstör för andra

Hur fixar han mat och så i skolan? Är det samma sak där som hemma eller?
 

Mamma Erik...

Skrivet av  Sarah
Ja, det är samma sak i skolan. Han hinner inte äta färdigt förren matrasten är slut och kommer ofta hungrig hem efter skolan.

Varken jag eller min sambo gör något större affär av detta mer än tjatar och blir irriterade. För trots att man "ska behålla lugnet" så är det så påfrestande att aldrig få sitta och äta under trevliga former.

Någon skrev att vi skulle till en början ge min ss mat han gillar för att komma igång. Men det funkar liksom inte heller. Även om vi är på MCDonalds, beställer hem pizza eller har korv och makaroner så äter han ändå inte. Jo, han äter men i mer än en timme. Som sagt, han glömmer maten.

Suck, suck, suck.

Tråkigt detta, men det löser väl sig. Han äter ju i alla fall nästan all mat. Han älskar sill, lutfisk, bryna bönor och fläsk m.m. Vi brukar säga om någon frågan att han äter allt utom rocculasallad, sparris och mögelost. Så nej jag vet, vi ska inte klaga. Men så är man ju funtad, aldrig är man nöjd. Ha ha...

Men fortsätt gärna pumpa in tips och råd. Man kan aldrig bli fullärd, som det heter...

Kram ;-)
 

När jag tänker på det

Skrivet av  Mamma Erik
Så var sambons ena son sådan, inte så att han spelade pajas vid matbordet, men åt väldigt lite och tog oerhört lång tid på sig. Var mager och spinkig, men det vände sedan, nu äter han som en hel karl, vilket han är.
Tänker på en historia jag läste, om en kille som var sådär långsam. De placerade honom bredvid ett matvrak, som åt allt och lite därtill, även den kräsna killens mat, tills slut blev killen så hungrig och insåg om han skulle få i sig mat så var han tvungen att hugga i hand också. har ni något matvrak i bekantskapskretsen kanske vore en idé *ler*
 

Artiklar från Familjeliv