Matvanor för 4-åring

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Matvanor för 4-åring
Skrivet av	Fundersam
Jag har en 4-åring som har lite problem med sitt humör. Ja, jag vet att han är inne i trotsåldern, men många gånger när han får riktiga raseriutbrott så har vi kopplat det till att han ätit dåligt. Sambon är helt övertygad om att kopplingen är till 100%: lite mat = jättearg. Jag tycker mer att det är så ibland, men ibland har han ätit ganska bra och blir rasande ändå... 4-åringen säger nästan aldrig till att han är hungrig, inte ens när man frågar honom och han borde vara det. Han brukar äta bra på dagis, men det blir ändå ibland raseriutbrott innan jag hinner ha maten färdig här hemma. Jag hämtar honom på dagis vid 16.30-17.15. De äter lunch vid 12-tiden, mellis vid 14 eller 14.30 och frukt vid 16.30. Jag tror att en del av problemet är _vad_ han äter. Middagen hemma i veckorna kan vara "vanlig" mat tex köttbullar el falukorv m pasta, pannkakor, hamb el korv m bröd (hemmafixat, ej köpt), spagetti m köttfärsås, fiskpinnar, fiskgratäng osv. Men ofta säger han: Jag tycker inte om maten, redan innan han smakat. När man väl lyckas få honom att äta, brukar han åtminstone äta en del. På morgonen brukar vi få honom att äta en macka, så att han står sig tills det är frukost på dagis (han brukar vakna vid 7-tiden, frukost på dagis kl 8). Ändå kan han bli jättearg när jag ska lämna honom på dagis 20-30 min senare, visst borde väl mackan ha "verkat" då om det är blodsockret som spökar? Raseriutbrotten är väldigt häftiga och hans mentor på dagis ville prata med resurspedagogen om honom, vilket jag har godkänt. Min sambo tycker att de är tramsiga och att de istället ska se till att få honom att äta. Jag tycker snarare att det inte kan skada och om vi kanske kan få lite råd om hur vi hanterar hans ilska, så är det bra. Sambon är glad för att stoppa i sonen mat med mycket socker när han är arg (syltmacka, glass osv), men är det inte bättre med mat som håller en lägre blodsockerkurva en längre tid?
Svar på tråden: Matvanor för 4-åring

Riskabel koppling
Skrivet av Ullen61
Jag tror att det inte är bra att koppla alla raseriutbrott till låg blodsockerhalt. Jag tycker att det låter som om er son äter bra. Vår yngste hoppade ofta över middagen i den åldern utan problem. Vi brukade i och för sig alltid erbjuda en kvällsmacka innan han gick och la sig, eftersom det kan vara svårt att somna när man är hungrig, men det var inte alltid han ville ha det heller. I 4-årsåldern testar ofta barnen hur långt de kan få sin vilja fram, och att det slutar med dagliga raseriutbrott är inte ovanligt. Om man erbjuder läckra mellanmål, som glass, varje gång de börjar bli lite gnälliga är risken stor att de blir vana vid att trösta sig med sådant. Jag tror att det är särskilt viktigt att man inte låter barnen höra att man kopplar ätande till humör och sinnestämning, istället för faktisk hunger. Om ni ibland känner att hans dåliga humör kan bero på lågt blodsockervärde tycker jag ni istället ska erbjuda frukt eller grönsaker. Där finns också en hel del snabba kolhydrater. Vill han inte ha det tycker jag ni ska försöka tackla hans ilska med annat än mat (även om jag vet att det är jättejobbigt med 4-åringars humörsvängningar).

Jag vet det
Skrivet av Fortfarande fundersam
Mitt inlägg blev nog lite otydligt, ibland har man många funderingar utan att riktigt veta vad man vill säga :-) Han får inte glass eller godis som mellis hemma, han brukar få en macka, men igår kompletterade sambon sonens lilla portion av fiskgratäng, med en stor portion glass. Jag hade hellre gett honom en knäckemacka... Ska jag vara helt ärlig, så kommer kopplingen lite mat = dåligt humör från sambon, och har han bestämt sig för något är det svårt att få honom att ändra sig :-) Jag tror att han oxå ska vara med när vi träffar resurspedagogen, så kan han ju bemöta hennes och dagispersonalens funderingar och komplettera med sina egna.


Kanske inte
Skrivet av Lillan
Jag håller med om att det är lite riskigt att dra för stora slutsatser om kopplingen mellan humör och mat. Vi har ännu inte upplevt trotsåldrarna själva, men jag läser just nu en underbar bok som heter "Becoming the parent you want to be" av Davis/Keyser (vet inte om den finns översatt), som bland annat talar om hur man som förälder hanterar ibland helt irrationella raseriutbrott. Det som de säger är att om man har ett barn som är benägen till raseriutbrott (vilket alla verkar vara i mer eller mindre grad i en viss ålder, eller?) så kan man åtminstone försöka att undvika att vara på stan och "bara uträtta ett ärende till", fastän man vet att barnet börjar bli hungrigt. Men det kanske är självklart... Hoppas att det kommer något positivt ur samtalen på dagis. Berätta gärna vad som händer, det skulle vara intressant att höra hur det går!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv