Relations-akuten?

Relations-akuten?
Skrivet av	Anna & Edwin
Hmm... Tänkte först vara anonym men jag står för det här: Jag funderar på det här med relationen till ens man. Jag har trott att det bara är jag som håller på bli galen och upplever det som att vi har det aningen "kämpigt". Men när jag pejlat med mina vänner och kompisar så uppfattar jag det som att det tycks vara nästan helt naturligt dvs att dom flesta har det tämligen ansträngt. Dom jag pejlat med har också bebisar. Själv upplever jag en oerhörd frustration just nu att jag ALDRIG tycks få tid/utrymme att PRATA med min sambo... Jämt jämt avbryts våra stunder av att lilleman vaknar och en av oss måste "gå iväg". Edwin somnar runt 20-tiden men vaknar ett antal gånger innan 00-01 då han slutligen somnar djupt. Men DÅ måste ju vi också sova för då är vi båda jättetrötta av att ha flygit upp och nattat om honom. Jag saknar min sambo jätte mycket, närheten, intimiteten.. istället blir jag liksom kall. Det känns som att man bara matar på som mamma och pappa men att vi sakta raderas ut som mannen och kvinnan i ett förhållande. Jag är super irriterad på sambon och jag upplever att jag går igång och blir förbannad på småsaker... sådant som inte alls spelar någon roll i ett större perspektiv -men i stunden känns det akut och som att jag skulle kunna packa mina väskor och leva ensam! På grund av att vi har det så ansträngt genom att vi aldrig får tid att prata ut med varann känns det ju jättejobbigt för mig att tex åka iväg till svärmor. Svärmor ligger an och vill väl helst att vi skall bo där (vilket jag har full förstålese för, men hon har ingen förstålese för att vi inte KAN göra det). Då min relation till svärmor inte är den bästa känns det oerhört jobbigt för mig att åka dit när även min relation till sambon är TÄRD. Nu ska vi åka dit på torsdag och det har kännt okej för min del, men sambon ringde dit igår och då blev det besvikelse och tandagnisslande för att vi inte skulle sova över. Dom har 2 hundar -Edwin kan ha pälsdjursallergi och vi vill inte utsätta honom för den risken. Men då blev SAMBON ledsen för att hans lilla mamma blev ledsen å då känner ju jag som så att han hellre vill att HON är glad än att hans egen familjs hälsa går först (mitt psyke och Edwins eventuella allergi). Löjligt av mig men jag vill ju att hans lojalitet skall ligga hos mig och inte hos sin mamma (är det någon somförstår vad jag menar??? DESPERAT) Ni som har barn sedan innan -Är detta en fas? Vad gör man? Hur har ni andra det? Känner ni igen detta? Tycker det är jätte trist att tillvaron skall vara så sur och grinig -vi har ju EGENTLIGEN så mycket att glädjas över men trötthet och akut tidsbrist för varandra tycks driva en långt långt bort från varann.. Vart är vägen tillbaks till varann???
Svar på tråden: Relations-akuten?

Det blir bättre...
Skrivet av SanneH
....jag lovar! Känner igen det där från när min äldsta var liten. Man var mer som två robotar istället för ett par. Men när hon blev lite större så sov hon bättre. Dvs när hon väl somnat vid 20 så sov hon djupt och vi fick några timmar för oss själva. Vi kunde också lämna henne till barnvakt och gå ut och äta eller gå på bio eller bara vara hemma och mysa. Det känns hopplöst och som om att hela livet ska vara sådär, men det är en kort tid och sedan blir det enklare :-) Hoppas det är en liten tröst även om det inte är till någon hjälp just nu.

Någt svar kanske???
Skrivet av Kristina m Hjalmar
1. Går det att hitta barnfri tid några timmar då och då? Svärmor kanske inte är bästa alternativet (jag tänker BARA på hundarna förstås...;)) men det kanske finns någon god vän som Edwin kan vara hos (eller som kan vara barnvakt hos er) eller om du har släkt i närheten? Så ni får vara på tu man hand (promenad, bio, restaurang eller bara vara hemma ifred). Kanske någon kan gå ut med honom i vagnen medan han sover på dagen (om han nu gör det i någon större utsträckning)? 2. Kan ni dela på nattandet och ta varannan kväll så den ena får vila/sova ut? Finns det möjlighet att hjälpa Edwin till mer sammanhängande sömn så ni får "barnfri" tid på kvällen? 3. Din känsla av att svärmor går i första hand är INTE löjlig!!! Det är DIN känsla och den är viktig! DU är MINST lika viktig som alla andra i familjen! Ge dig själv den erkänslan! 4. Kan du ge "jagbudskap" till din man om vad du känner? Kan du vara TYDLIG när du kommunicerar DINA behov till din man? Om du har en stund för dig själv (?), kan du formulera dina önskemål, känslor och behov i ord, skriva ner dom och visa "listan" för din man? När man är allt för trött och slutkörd är det inte lätt att hitta ord när ett tillfälle plötsligt uppenbarar sig i "kaoset"... Jag har inga barn sen tidigare men känner igen mycket av det du skriver men kanske inte i lika jobbig omfattning. Vi har det bra på så sätt att vi har en fantastisk svärmor (har tyvärr min mamma och pappa på annan ort 100 mil härifrån....) och en unge som dels sover skapligt på dagen (30 min - 2 tim ibland) och sover bra på natten. Så vi får "egen" tid efter ca 20 och har tid och ork att prata då - vilket verkligen har behövts ibland! Föräldraskapet & relationen efter att ha fått barn har verkligen sina ups & downs, något jag inte hade en AAAAning om innan och säkert heller aldrig kunde förstå vidden av förrän jag nu är där själv. Känner verkligen med dig/er och hoppas ni hittar tid för att PRATA, för det är jätteviktigt!!! Och att sova förstås... Hoppas detta var till någon hjälp för dig. KRAAAAM!!!


jo
Skrivet av Åza m G-02 & Victor 040414
det där känner vi igen! Gabriel har alltid varit ganska jobbig, han har alltid vaknat ca 1 gång i timmen och det sliter hårt på förhållandet att ALDRIG få vara "ifred" med sin sambo en ynka kväll. Vi har därför ända tills nu i höstas helt enkelt gått och lagt oss innan 21 typ eftersom vi då iaf varit lite mer utvilade om dagarna = lite trevligare mot varandra. Vi har ända tills i somras aldrig haft någon som kunnat vara barnvakt el dylikt heller. Med Victor har det varit helt annat, han sover och det gör allting så mycket bättre. I oktober började även Gabriel sova, så nu lägger vi barnen vid 19 tiden och kan äntligen få lite vuxentid. Det gör så himla mycket! Det är jobbigt att ha småbarn och det påverkar relationerna mer än man trodde/tror men det blir bättre! I stort sett ALLA mina vänner med barn har det tufft i sin relation, ibland mer ibland mindre. Jag har flera gånger känt som du, att jag nog skulle ha det bättre ensam med barnen men det går över =) Angående svärmor så var egoist! Din sambo ska stå på din sida för det är NI som är hans familj nu! STYRKEKRAMAR!

åhh känner igen mig
Skrivet av Cia med Dante och Leia
första gången tyckte jag i och försäg inte att det var så hemskt, men det var nog för att vi verkligen tog oss tid att göra saker både försäg och tillsammans. Vi brukade ha barnvakt minst en kväll i månaden bara för att vara med varandra - det hjälpte! Sedan Dante föddes har vi gjort något tillsammans 2 ggr. + att våra barn varvar varandra med sömnen så när Leia går och lägger sig vaknar Dante och är vaken tills vi går och lägger oss... Jag tror att det kommer bli bättre, bara Dante börjar somna i vettig tid på kvällen så kommer vi ju få några timmar tillsammans varje kväll. När han sedan slutar äta och vakna på nätterna kanske man tom blir lite utvilad = mindre grinig och lättretat.

Höga berg & djupa dalar...
Skrivet av Dizzycat
... är det i ett förhållande. När två blir tre, så _är_ det en stor omställning. Barnet finns där, hela tiden, och kräver engagemang, ansvarstagande och ibland nattvak... Jag tror att det mesta ordnar upp sig om ni bara kommer ihåg att _se_ varandra som man & kvinna lite grann mellan varven... en kram, en komplimang, lite massage på axlarna osv, och kommer ihåg att den här intensiva tiden inte varar för evigt. Sen tycker ju jag att relationen till släkten är en sån sak som gott kan få stå tillbaka ett tag, när ni knappt har tid för varandra. Tror du inte att sambon kan gå med på det, om du lägger fram det på det viset?

Relations-akuten?

Det blir bättre...

Någt svar kanske???

jo

åhh känner igen mig

Höga berg & djupa dalar...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information