Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Ledsen och med ångest (OT släktingtankar)

Skrivet av Pallas
Vi kom till Sthlm och skulle bo hos makens kusin och hans tjej. De har en dotter som är lika gammal som vårt pyre. Sen blev tjejen i huset bara surare och surare och igår kväll, 20:45 bad kusinen oss att hitta annat boende resten av tiden (till torsdag). Vi begriper inte vad vi gjort för fel, vi har uppenbarligen begått någon dödssynd vi inte varit medvetna om... Helt galet mysko beteende.

Har haft sån jävla ångest över detta eftersom jag inser att man ska vara bra irriterad om man ber en gravid familj med bebis flytta när det återstår så kort tid och vi dessutom skulle spendera största tiden borta... Vi har verkligen inte en aning om vad vi gjort och det får mig känna mig som ett socialt ufo.

Jag hatar när folk inte talar om vad det är utan bara surar ihop, då letar jag skuld hos mig själv hela tiden. Jag somnade kl 6 i morse för jag hade sån ångest över detta. Vet inte vad jag ska göra... Maken ska försök författa ett mail och fråga vad som hände, jag måste få reda på om jag är ett sånt socialt fiasko som jag känner mig nu. Iom att de itne sade nåt så har vi ju heller ingen chans att bättra oss. Det är så svårt när man förväntas vara tankeläsare för andras behov och viljor.
Svar på tråden: Ledsen och med ångest (OT släktingtankar)

Nää?

Skrivet av  Lotta med Saga 17/4-04
Vad konstigt!! Ni har säkert inte gjort nåt fel, det är nog tjejen som inte riktigt insåg hur "jobbigt" det skulle bli att ha nattgäster (som dessutom har en liten bebis också). Ni rubbade förmodligen deras rytm och rutiner och det är ju jobbigt för vem som helst även om det inte brukar bli SÅ jobbigt. Hon har kanske lite hormoner som rusar omkring fortfarande? Gick det bra att hitta ett annat boende då förresten?

Skickar ett gäng kramar till dig!
 

Tack för kramarna, de behövdes verkligen

Skrivet av  Pallas
Nä, jag vet inte alls vad vi kan ha gjort, det är det som är så frustrerande... Värre blir det också eftersom jag är drillad från barnsben att leta skulden hos mig själv istället för att bara rycka p åaxlarna i såna här situationer.

Tack igen!
 

Gör det nu!

Skrivet av  Lotta med Saga 17/4-04
Ryck på axlarna alltså! Ni har som sagt säkert inte gjort nåt eftersom ingen av er kan tänka er nåt... Bra att ni mailar och frågar iaf.

Kram igen
 

Nämen, vad knepigt...

Skrivet av  Pling m. Axel -00 + Erik 2/4-04
agerande av kusinen och hans sambo. Att inte ge någon förklaring eller förvarning till vräkningen verkar ju superskumt. Hoppas ni hittat något annat boende.
Vi har gott om plats, men vi bor ju utanför Lund så det kanske är lite väl långt från Stockholm?!;-)

Kramis!
 

Hu!

Skrivet av  Annika m. Emil & Erik
Två tankar:

1) Hur väl känner ni kusinen och hans flickvän? Jag var aupair som tonåring och frun i huset klagade aldrig på något men var tredje månad fick hon vansinnesutbrott och skällde ut mig en timme eller så för alla små fel som jag gjort de senaste tre månaderna. Smulor jag inte sopat upp, skämt som inte varit roliga osv. Första gången blev jag helt förstörd men sedan insåg jag att det var sådan hon var och felen jag begått var ju inte stora utan det var bara hon som samlade på sig dem istället för att säga till på en gång. (tredje utbrottet så åkte jag hem)

2) Det är jobbigare än man kan tro att ha fler barn i huset. I somras var vi och hälsade på våra bästa vänner. Vi hade lyckats få till en hel vecka men gav upp efter 5,5 dag eftersom vi inte orakde mer. Våra barn lekte så intessivt så de var helt slut och bara skrek vid det laget. Nu är vi som sagt bästa vänner så vi var överens om att det var bättre att vi åkte än att fortsätta kämpa. Innan vi fick barn kunde jag aldig ha föreställt mig att vi skulle åka från dem i förtid. Med första barnet har man ju lätt rosenröda föreställningar om hur trevligt det ska vara att umgås med andra med barn i samma ålder (och det är det ju) men man inser oftast inte hur jobbigt det sammtidigt är.

Sedan håller jag naturligtvis med alla ovanstående att det är ytterst knepigt att slänga ut er utan förklaring men det är ju hos dem den knepigheten ligger och inte hos dig.

Försök att att inte tänka för mycket på det och njut av resten av sverigevistelsen istället.

Har ni bestämt någon Stockholmsträff? Vore väldigt roligt att träffas bara vi passerat trettonhelgen så att vi klarat av alla släktträffar. ;^)

Skickar en stor tröstkram
 

oj

Skrivet av  Cia med Dante och Leia
lät ju rejält konstigt... Jag kör lite med att om en person inte säger till om den stör sig på något så får den skylla sig själv. Inte kan man gå och fundera hela tiden på vad man gör eller inte gör som skulle kunna irritera eller störa någon(ja vissa undantag finns förståss, man behöver kanske inte ställa sig och röka nån i ansiktet eller glo i folks lådor*ler*). Ni måste ju diskutera det här med dom, blir ju olidligt att träffas igen om man inte vet varför det hände. Kramar till dig och din familj!
 

Men

Skrivet av  MOE
Vad tråkigt. Det är så jobbigt att inte veta varför folk reagerar eller beter sig på ett visst sätt. Känner du kusinen väl så kanske du kan fråga?

Skickar en kram och hoppas att sista dagarna här hemma blir bra ändå!
 

Inte ditt fel...

Skrivet av  Dizzycat
... låter väl snarare som om ert kära värdfolk har krisat ihop över något personligt, tycker jag. I allafall så verkar det som om _de_ har problem med sig själva.
Kram!
 

Artiklar från Familjeliv