Dubbel natur ? Nej

Dubbel natur ? Nej
Skrivet av	Mia
Tänkte min dotter lever dubbelliv, vad jobbigt , men det gör nog de flesta tonåringar och även vi , jag menar en roll på jobbet och en privat. Men jag tror tom min dotter lever "4 dubbelliv" Skolan- den väluppfostarde, rättrådiga elevrådsrepresentanten Fritiden- den tuffa "gangsta bruden" Hos pappa- den trevliga lite omhändertagande dottern Hos mig ??- kanske där hon är trött, ledsen, tonåring Vad vet jag, men det måste vara oerhört jobbigt.
Svar på tråden: Dubbel natur ? Nej

Fråga henne
Skrivet av Tonårsmamma
istället för att gissa.

och
Skrivet av Mia
du tror jag kommer få bekräftelse/svar ärligt ja gissar /kan tänka mig


Kommunikation
Skrivet av Tonårsmamma
med sina barn är aldrig fel, istället för att gissa.

ja
Skrivet av Mia
tyvärr kan jag säga ibland. Får veta lite väl mkt av min dotter.

Det är väl bra?
Skrivet av Tonårsmamma
Fortsätt att ha en kommunikation med din dotter, även om du får veta "för mycket". Men då förstår jag inte... Om du får veta "en massa" men ändå inte vet om du kan "lita på det hon säger"... Är det inte så Mia, att du måste fundera på din egen misstänksamhet och släppa taget lite? Du kanske har för stort behov av kontroll helt enkelt? Du måste börja inse att din 14-åring har rätt till sitt liv. Barn har rätt till respekt.


som man
Skrivet av Mia
känner sig själv.. tex det här med att hon berättar om hennes vänner , som inte är kul att höra , vilka som dricker, röker, gjort abort. Naturligtvis har jag i åtanke att ju mer man pratar illa om andra så framställer man sig lite bättre själv. Och ja, jag misstänker att det är så. Ringde upp en mamma och frågade henne om hennes dotter brukar berätta om hennes kompisar(dvs min dotter) , förslog att vi kanske kunde "bevaka det lite" . Och ja hennes dotter hade berättat att min dotter "fest röker" och jag informeade om vad min dotter berättat om hennes dotter.

kan väl
Skrivet av Mia
säga så här Jag har "grävt lite för mkt" dvs fått reda på mer än vad jag kanske velat? Eller är det hennes räddning. Egentligen har inget direkt hänt henne, men hon umgås definitvt i fel kretsar just nu.

Du måste släppa taget
Skrivet av Tonårsmamma
Antingen litar du på din dotter och visar henne respekt, eller så får du sluta fråga helt enkelt. Det ÄR jobbigt att vara förälder, men man måste växa in i den rollen också. Nu håller din dotter på att växa ifrån DIG, och det måste du börja acceptera. Du måste börja släppa taget och LITA på din dotter. Du kan inte utgå att hon ljuger. Det är det värsta du kan göra. För då litar inte hon på dig heller. Så är ni igång med en massa ljug och misstänksamhet. Förstår du vad jag menar? Du skapar en situation som inte finns. Så fortsätter du att inte lita på henne, så blir det snart sanning.


fast
Skrivet av Mia
det är ju så tråkit att det jag misstänkt är bekräftat. Aldrig att jag kommer att anklaga henne eller ge utegångsförbud. Det enda som händer nu är samtal med pappan om att han "minimerar tillfällen"

inte
Skrivet av Mia
jag som frågar så mkt , det är hon som berättar och då frågar jag efter av intresse. Jag vet saker som jag "råkat" se/läsa. Dricka, röka är EN sak. Men hon umgås med tjejer som slåss i tunnelbanan. Hon slåss inte, men kan likväl råka illa ut.

Sluta jaga henne
Skrivet av Tonårsmamma
Jag tror i alla fall att du måste sluta jaga henne för att få dina farhågor "bekräftade". Du jagar ju in henne i situationer. Inget nytt fenomen, du är inte den första. Men du måste inse att du faktiskt driver in henne i det du "misstänker" och så får du "rätt". En grov jämförelse. När man misstänker den trogna partnern vara otrogen så intensivt, att den trogna partnern tillslut ger upp och är otrogen. Du måste dämpa dig. Man kommer inte någon vart med en massa prat, jaga kompisarnas mammor och fråga ut dom, jaga dotterns pappa för att han ska ha en massa förhållningsorder. Du måste lugna ner dig! På riktigt!


glömde
Skrivet av Mia
kanske är det hon berättar ngt slags rop på att det ska få ett slut. För samtidigt som hon har börjat hänga i dessa områden så har hon samtidgt när jag tänker efter börjat vara mer med oss när hon är hemma, tittade på Tv med oss nästan varje kväll förra veckan.

Jagar inte
Skrivet av Mia
lurpassar , kan man nog säga!

Jaga = lurpassa
Skrivet av Tonårsmamma
Det ser jag som samma sak. Mia, varför skriver du här när du ändå inte lyssnar på goda råd? Du vill ju inte lyssna själv. Dessutom är väl inte en veckas tv-kvällar någon höjdare som alternativ till att vara med kompisar. Ändra din egen attityd och UMGÅS med din dotter UTAN tv. GÖR något istället.


Eee
Skrivet av Mia
Jaga är ngt aktivt Lurpassa ngt helt annat. Kanske tills ngt händer, det är kanske enklare då. Skulle aldrig jaga henne (med risk för att hon springer) Det är kanske ingen ide att diskutera detta för de goda råd jag får är byggda på lite missförstånd (inte så konstigt eftersom vi inte pratar IRL) Men jag HAR fått goda råd också.

Dessutom
Skrivet av Mia
om du fick nys om att ditt barn umgicks med folk i tunnelbanan som slåss, skulle du inte ta upp det med barnets far oavsett skilda/gifta.

jag känner nog igen mig här
Skrivet av höstmamman
jag var nog också mycket mer orolig när min dotter var 14 och nyligen hade blivit en tonåring. Det var mer "lurpassa" och försöka få reda på, fråga, undra. Och ja, en gång avslöjades ju att hon hade tagit några öl och blivit full. Nu är hon snart 16 och har bevisat att det går att lita på henne, att hon är förståndig och inte på fel väg, hon tar skolan på allvar och gör allt det hon ska. Och jag har också vuxit in i rollen som tonårsförälder. Jag vet att hon måste få gå sin egen väg, och kanske även ta några smällar (bara de inte är för stora). Så visst, man ska släppa taget, men det tar tid att klara av att göra det.

Dubbel natur ? Nej

Fråga henne

och

Kommunikation

ja

Det är väl bra?

som man

kan väl

Du måste släppa taget

fast

inte

Sluta jaga henne

glömde

Jagar inte

Jaga = lurpassa

Eee

Dessutom

jag känner nog igen mig här

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information