Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

fråga om närståendeadoption

Skrivet av nödrop
Hej
Jag undrar om någon vet ifall det ligger en i fatet att man varit sjukskriven för utmattningsdepression eller liknande, när man skall närståendeadoptera?
En vän till mig som skulle försöka adoptera (hetero) från ett annat land fick nej från många länder pga att hon varit sjukskriven för ångest och ätit medicin.
Är det likadant med närstående adoptionerna? Vet att de brukar säga att de behandlas ungefär på samma sätt som en utlandsadoption men då har ju även givarlandet åsikter och regler. Vad har vi för regler i Sverige kring detta? Hoppas någon vet.
Svar på tråden: fråga om närståendeadoption

Jag tror

Skrivet av  Anne
att det varierar från handläggare till handläggare. Så ska det givetvis inte vara... Jag vet att vissa familjerättsenheter kräver läkarintyg från den som adopterar. Gemensamt för samtliga tror jag är att de frågar om hälsotillståndet och hur man klarar/orkar att vara förälder. Jag tror inte att det nödvändigtvis behöver ligga en i fatet om man varit sjukskriven. Och det ska givetvis inte göra det heller.

Jag har ett funktionshinder och fick svara på en hel del frågor kring det, men min närståendeadoption gick igenom utan några särskilda problem med anledning av det. Visserligen tror jag det hjälpte att barnet var över två år, och jag liksom bevisat att jag fixade det, men det är ju mest mina spekulationer.

Det jag vet är att det sägs att man ska gå enligt NIA:s regler även när det gäller närståendeadoptioner, det tas inte så stor hänsyn till att närståendeadoptionerna ändå ser annorlunda ut. Socialstyrelsen har ännu inte utarbetat några särskilda riktlinjer och gör inte heller så mycket för likformigheten över landet, åtminstone inte i nuläget.

Lycka till med adoptionen!

 

Nja....nu är det så här

Skrivet av  nödrop
Att jag är redan biologisk mamma till ett barn.
Men jag kommer att bli sjukskriven nu, och oroar mig för hur det kommer att påverka en framtida närstående adoption när min tjej föder.....Kanske ser de då att jag "klarat av det" eftersom jag ju är biomamma själv. Eller så ser de det som att jag inte klarat av det eftersom jag blev sjukskriven just då......
(inte pga barnet utan annat i livet)
Vad tror du?
 

Jag kan ju

Skrivet av  Anne
inte uttala mig egentligen för jag kan ju inte veta... Min erfarenhet av adoptionsutredningar säger mig att det är väldigt godtyckligt, och att det beror nästan helt på vilken handläggare man får. Det ska inte vara så, men så länge det inte finns riktlinjer och socialstyrelsen inte ger ut någon form av rekommendationer osv så kommer ju likformigheten att brista.

Sjukskrivning borde inte påverka negativt när det gäller en närståendeadoption, de ska väl ha ett helhetsperspektiv kan man tycka. Jag tror att det beror på hur handläggaren väljer att tolka de rekommendationer som finns (och som mest gäller internationella adoptioner) men om du skulle få ett nej pga av det (vilket jag egentligen inte tror) så borde du ha goda chanser vid en överklagan -kanske inte så kul att tänka så, men ändå...

Jag frågade förresten vår senaste handläggare (vi är mitt uppe i adoption nr 2) vad som skulle hända vid ett nej, eftersom de knappast kunde tvinga mig och min fru att flytta isär och det enda som i sådana fall skulle innebära en ändring för barnen (dvs om de skulle bedöma mig som olämplig) är ju om de skulle omhändertas, och det skulle ju aldrig ske liksom... Det kunde hon överhuvudtaget inte svara på alls (hon verkade inte ens ha funderat i de banorna vilket jag tycker är udda, de måste väl reflektera över vad ett nej skulle innebära?)Samtidigt kunde hon inte hålla med om att hela proceduren mest var en formalitet -vilket jag tycker är rätt konstigt speciellt med tanke på att jag redan fått adoptionsmedgivande på vår äldsta dotter... Jag tycker det här med närståendeadoptioner verkar var ett enda virrvar och mest handlar om godtycklighet. Men det är som sagt bara mina erfarenheter -och de är ju egentligen inte så stora...
 

Artiklar från Familjeliv