Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Andedop

Skrivet av Nyfiken
Jag är lite nyfiken på andedop och har några frågor:

- Varför är det bara en del församlingar/kyrkor som har andedop? T.ex. pingstkyrkan har det men inte Svenska kyrkan?

- Vad innebär andedop?

- Vilka församlingar/kyrkor har andedop?

- Vad finns det för legitimitet med andedop? Finns det förankrat i Bibeln?
Svar på tråden: Andedop

Sista frågan...

Skrivet av  Siv m. David 03
är väl den enda jag skulle kunna ge mig på att svara på, för jag tillhör ju då Svenska Kyrkan som inte har någon tradition av detta... även om det händer ibland, fast det inte görs en stor sak av det hela.

Den legitimitet jag kan hitta i bibeln är väl det som hände den första Pingstdagen, då anden kom till apostlarna som eldslågor o de började predika på massa olika språk (språk som de egentligen inte kunde tala).

Sen händer det (ofta?) i apostlagärningarna att liknande saker händer med nydöpta när apostlarna ber för dem. Det beskrivs som något helt utanför apostlarnas kontroll ,de kan inte mana fram andedopet och inte själva bestämma vem som ska få det - det vanliga dopet kan man ju själv ha kontroll på vem, var o när, men inte andedopet.
 

Om du..

Skrivet av  ylva
..ställer frågan på kristet föräldraskap så får du säkert fler svar. :)
 

Såhär skulle jag

Skrivet av  EB
vilja svara på dina frågor:

”- Vad innebär andedop?”
Ordet förekommer väl inte i Bibeln, men däremot finns uttrycket ”döpta i den helige Ande” Apg 1:5.

Vad det innebär? Ja, i biblisk terminologi är det fråga om den Guds handling som gör människor till kristna. Jesus kopplar ihop dopet med Anden i Joh 3: ”den som inte blir född av vatten och Ande …”. Den människa som döps blir samtidigt ”andedöpt”, eftersom man inte kan vara kristen utan att äga den helige Ande.

I karismatiska kretsar avses istället de extraordinära gåvor som förekom i den första kristna tiden, tex helbrägdagörelse och tungomålstal. Man menar också att ”vattendopet” och ”andedopet” är två skilda saker, där andedopet är något mer, som alla kristna ska söka och kan få. Ungefär som en tvåstegsraket som bränns av på resan till himlen. Man får på så sätt kristna på två nivåer; andedöpta och icke-andedöpta.

”- Vilka församlingar/kyrkor har andedop?”

Andedop i den bibliska meningen, alltså synonymt med ”kristen”, förekommer i alla församlingar där det finns kristna.

Andedop i den karismatiska betydelsen, förekommer i de sammanslutningar som har karismatisk påverkan. Att det förekommit inom Pingströrelsen och Livets Ord är väl allom bekant, men i och med vår tids ekumeniska strävanden finns det säkert inom de flesta organisationer som tillämpar ekumenik, tex Oasrörelsen – för att ta en obunden organisation ur högen.

”- Vad finns det för legitimitet med andedop? Finns det förankrat i Bibeln?”

Jo, visst finns det i Bibeln! Varje dop i den treenige Gudens namn är ett dop i ”vatten och Ande”. Även om man menar de extraordinära gåvorna som förekom i den urkristna församlingen så finns de ju dokumenterade i Bibeln.

Själv är jag kritisk till den utformning som andedopen fått i vår tid. Anledning till detta är:

* Andedopets gåva omnämns i Bibeln just som gåva. I vår tid framställs den mer som något man kan kommendera fram, rent av annonsera ut i reklamsyfte.
* Det har blivit ett sensationsmakeri fristående från Ordet. I Bibeln var inte de extraordinära gåvorna fristående, utan Gud ”bekräftade ordet genom de tecken som åtföljde det”. Syftet var att bekräfta Guds Ord – inte att visa mirakulösa händelser för att dra folk.
* Tungotal i vår tid verkar vara babbel och oväsen. På pingstdagen i Apg 2 hörde de närvarande var och en sitt språk talas, vilket tyder på att det var verkliga existerande språk som apostlarna på övernaturligt sätt kunde tala. Syftet var, som hedningar också sa: ”vi hör dem tala på vårt eget språk om Guds väldiga gärningar”
* Tungotal förekommer bara 3 gånger i Apg, men 9 gånger står det att människor blev uppfyllda av Anden utan att det omnämns tungomålstalande. 21 ställen finns i Apg där det står att människor kommit till tro utan att det sägs något om tal i tungor. Därför blir det fel när tungotal tas som bevis eller ställs som krav för sann tro. Särskilt bör det noteras att det inte omnämns något tungotal hos de 3000 som kom till tro i Apg 2.
* Tungotal omnämns i Apg och i 1 Kor, men oftast nämns inte de sensationella gåvorna i NT. ”Andens frukter” i Gal 5 innefattar många nådegåvor, men de sensationella är inte med bland dem. De mirakulösa gåvorna nämns inte heller bland de ting som ledarna i kyrkan behöver vara utrustade med enligt 1 Tim 3 och Tit 1. Paulus lista på gåvor i Rom 12:6-8 tar inte heller upp de extraordinära.
* Hävdar man att de sensationella gåvorna alltid ska ges till de kristna, kan man ju påminna om att tecken och under inte alltid förekommit. Det är under tre bibliska perioder som vi möter dessa extraordinära händelser:
1) de var vanliga under Mose tid - när det gammaltestamentliga gudsfolket fick sin konstitution
2) de var vanliga under Elia och Elisas verksamhet – då riket hotades av gudlöshet och sönderfall.
3) de var vanliga under Jesus verksamhet och i urkristna församlingen – då Bibeln ännu inte var sammanställd utan gudsordet predikades muntligt och behövde bekräftas.

Slut på föredragningen denna dag. Dags för lunch!
 

Definitionen att atla i tungor

Skrivet av  Amelie
Jag tycker ocksa att andedop borde vara detsamma som det vanliga dopet "I Gud faders, sonens och den helige andes namn". Men bl a pingströrelsen ser det väl som att det är när man börjar tala i tungor?

Men står det inte i Bibeln någonstans att man inte skall tala i tungor offentligt, eftersom folk skulle tro att de som gör det är galna?? Nu vet jag inte hur pass offentligt ett pingskyrkligt möte kan anses vara, men när jag deltog i ett för första gången var mitt intryck just detta: jag blev litet skrämd, för det verkade så hysteriskt. En sak som jag tyckte var konstig var att man skulle räcka upp handen om man blivit "andedöpt" d v s att man börjat tala i tungor. Litet mycket prestationstänkande, tyckte jag.

Kanske kan någon pingstvän t ex förklara litet för mig?
 

Hej Amelie !!!!!

Skrivet av  Kristna mamman med många barn
Jag är pingstvän.

Jag vill bara berätta att det står inte att man inte får tala i tungor på sammankomsterna, men det står att man ska be för sig själv och inför Gud. För om alla troende står och ropar i tungor så förstår inte utomstående vad som händer.

Om någon talar i tungor öppet inför alla i Gudsstjänsten så ska där finnas en som kan tolka tungotalet så att alla blir uppbyggda.

Jag kan inte uttala mig om det är rätt eller fel att räcka upp handen efter ett Andens dop och vad just den predikanten menade med det. Jag är inte mycket för sådana offentliga skyltningar men det kan ju ha varit rätt sak att göra just den gången, eller så var det fel. Det får stå för den som gjorde det.

Samma sak med detta att man ska gå fram när man blivit frälst, i bland fyller det en funktion, andra gånger kan det hindra någon blyg att bli frälst. Då kan det vara enklare för den som tog emot Jesus att räcka upp en hand eller så att man ber dem som vill gå vidare med Jesus att besöka ett bönerum efter Gudstjänsten.

man kan också helt stilla överlämna sig till Gud i kyrkbänken utan att vare sig gå fram eller vifta med händerna.

Det är som förlossningar, den ena är inte den andra lik men resultat är likartat :) En massa glädje och ett nytt liv :)


 

Tack för svar!

Skrivet av  Amelie
Skönt att höra att det inte är ett krav att räcka upp handen! Är det så enkelt att en del bara blir så glada att de vill dela med sig av sin glädje att ha börjat tala i tungor, och att de ges chansen på detta sätt? Kanske predikanten då borde ha sagt att den som vill får, men man måste inte, så hade jag och andra ovna besökare förstått bättre. :-)
 

Hej igen

Skrivet av  Kristna mamman med många barn
Jag tycker om din formulering och din förståelse för oss "Pingstvänner", vi kan nog verka lite stolliga i bland.
Ja, i bland är någon bara glad, så tror jag i alla fall.
Det finns mycket ovisligt folk bland troende, men man får inte glömma att det finns det överallt. I alla föreningar. Jag vet inte ärligt talat vad man ska göra med ovisa medlemmar, man kan inte gärna porta dem från gemenskapen, de måste också få vara med.
 

Artiklar från Familjeliv