Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

min busige son

Skrivet av tuss
är tre år och slåss mer än han borde.

Detta har pågått sen han var 1,5 och vi har kämpat med detta sen dess. BVC och dagis säger att vi ska säga till bestämt o ta ett fast tag i hans händer under tillsägelsen.
Detta funkar i viss mån men jag känner att det inte är bra för hans självkänsla och att om jag tröstar direkt efteråt så ger jag dubbla budskap. Men oftast tröstar jag efteråt trots allt. försöker var positiv till allt han gör som är bra och snällt.

Han visar empati för figurer i sagor o på tv som råkar illa ut men är alltså mkt maktglad i verkliga livet.

Nu har han klagat på ont i magen och att han är ledsen bl.a.när vi ska till dagis. Jag tog upp detta med dom för att höra om de tyckte att allt funka som det ska. De sa då att han blir tillsagd ofta och att detta inte är så roligt för honom. Vidare sa de att han inte leker bra med jämnåriga utan bäst gillar barnsligare springlekar med en pojke på 1,5.

Han har svårt att knäcka lekkoden säger de. Han kan inte leka en lek särskilt länge utan att tappa tålamodet och förstöra eller lämna leken.


Jag sa till dagis att jag inte tyckte att han knutit an till ngn av fröknarna och de sa då att han skulle ha knutit an till dem alla, inte en. Lite dumt svar tycker jag. Hemma får han mkt vuxenkontakt, han pratar bra och gillar att resonera om saker o ting. På dagis har de nog inte tid.

Jag är förtvivlad över hur han kan komma att bli ett ensamt barn.Han har heller inga syskon och det är osäkert om vi kommeratt kunna ge honom några.

Dagis har 14 barn på 3 fröknar i hans grupp men det finns 60 barn i allt o ibland passas de av fröknar från andra avdelningar. För mig känns detta som en del i problematiken. Att han inte har ngn fast vuxen punkt utan en homogen samling vuxna utan ngn speciell relation till just honom förutom att han slåss.

Den fröken som bryr sig mer än de andra har fått tillsägelse att inte diskutera det hela med mig då hon inte är tillräckligt erfaren för att se problemet, säger den som är chef. Detta är också sårande för oss.

Jag har plats på Waldorffdagis fr.o.m. hösten. Tror ni det är bättre? Verkar så asketiskt och återhållsamt. Skulle min sons redan dåliga tålamod inte bli ännu mer frustrerat där?

Bvc ska undersöka om han behöver resurs på dagis. Hur funkar en sådan?

Hjälp?!


Svar på tråden: min busige son

Waldorf

Skrivet av  Esther m. Lova maj02
Jag vet inte så mycket om Waldorf men vår dagmamma är waldorf-influerad (och hennes son går på en Waldorfskola). Och enligt henne är det mycket bra för barn med "problem" - om det nu är för att de är tysta och blyga eller vilda och okoncentrerade. Jag tror att waldorf ser mycket till barnen som individer och att de får just det stöd och den sortens uppmärksamhet de behöver.
Kan du inte prata med dem på Waldorf förskolan?

Annars kanske en dagmamma vore ett alternativ? Då är det ju mer intensiv kontakt med EN vuxen och hon lär sig verkligen hur din son fungerar och han blir sedd.

Hoppas det löser sig för er!
 

Artiklar från Familjeliv