Jobbigare att lämna sladdisen på dagis?

Jobbigare att lämna sladdisen på dagis?
Skrivet av	Annette med Linnéa 030219, Macke -92 och Tess -90
Linnéa ska börja dagis (eller förskola som det heter idag-som någon påpekade för mig nyligen ler) och det känns fruktansvärt jobbigt att behöva lämna bort vår lilla busa. Jag tror visserligen att hon kommer att trivas utomordentligt bra eftersom hon är en väldigt social liten tjej. Dagiset verkar väldigt bra med bra personal och föreståndare. Eftersom jag är arbetslös kommer hon bara att vara där max 15 timmar i veckan, så några långa dagar till en börja med är det inte tal om. Men det är mamma som har det jobbigt. Hon är ju så liten. Helst skulle jag vilja ha henne hemma med mig tills hon fyller 20 ;-) . Om ni förstår vad jag menar. Åren går ju så fort och jag vill njuta NU. Med de stora barnen kändes det inte så jobbigt. Dels hade man väl inget val eftersom det var dax att börja jobba igen (den här gången är jag arbetslös) och dels hade de varandra när de började (de började samtidigt). Visst vet jag att det säkert blir bättre när vi väl kommit in i rutinerna, men jag vill bara skriva av mig lite. Hur känner/kände ni andra det inför dagisstarten av sladdisen?
Svar på tråden: Jobbigare att lämna sladdisen på dagis?

Inte nu längre
Skrivet av An2 & Sara & två storasystrar
Men när Sara var ett år (som de stora var när de började hos dagmamma resp dagis) fick jag nästan panik ett tag när jag tänkte på att jag lämnat bort ett så litet barn. Nu känns det rätt bra med att lämna henne, men det har kanske att göra med att jag ska börja på nytt jobb och ser framemot mot det? Ibland kan jag känna att det skulle vara jätteskönt att vara hemma med henne hela tiden (_det_ kände jag aldrig med de stora), men för det mesta känner jag att det ska bli skönt med jobb och dagis och tänk så många kompisar hon kommer att få;-) Det kommer säkert att gå sååå bra så, med Linnéas dagis låter lagom klämkäck

Jaaa!
Skrivet av marelin 040225
Jag känner likadant! Lilla E börjar på dagis till våren och jag kan fasa för det redan nu. Jag tror att det har att göra med att jag vill göra allt "rätt" nu, använda mina erfarenheter och inte göra det man ångrar från när de andra barnen var små. Kanske. Och så vill jag njuta lääääänge eftersom jag inte vet om hon är den sista. Jag kan känna likadant med pappas tid hemma. Han ska vara hemma hälften av tiden, vilket var ett av mina "krav" när vi planerade lilla E. Jag ville inte missa allt för mycket i arbetslivet och tycker att det är superviktigt med pappans kontakt (har andra erfarenheter) med barnet. Nu kan jag nästan känna "skit i pappans rätt, JAG vill ju vara hemma med henne, länge och ALLTID!" :-)Med glimten i ögat förstås, och litet sug i magen.


O ja!
Skrivet av Mia 2+1
Tyckte att den första tiden var ett elände, då var det mamman som bölade och inte lillen... Fast jag behärskade mej tills jag var därifrån, det gjorde jag. Vilhelm började på dagis när han var 1 år och 9 månader, och det var det hemskaste jag varit med om. Tur att jag är så gammal så jag kunde erkänna att det var _mitt_ problem - han har trivts alldeles utmärkt från dag 1.

Olivia börjar också....
Skrivet av Britta&Olivia
nu i augusti. Inskolningen kommer att få gå snabbt eftersom vi båda är inne i en intensiv arbetsperiod precis då....svårt att vara lediga. Förskolan öppnar inte förrän precis den veckan som jag börjar jobba. Jag tycker vi har fått vara hemma länge med Olivia och verkligen njutit. Visst hade jag gärna sluppit att lämna så mycket (kommer att bli drygt 30h/vecka) men jag tror hon kommer att njuta av att kunna vara med kompisar på dagarna. Olivia fyller 2 år i oktober. Hon är också väldigt social av sig och jag känner personlen sedan innan (samma som när de stora gick för nästan 10 år sedan). Lycka till nu med både dagis och jobb!! Kram!

Litet samma.
Skrivet av Amelie
Vendela skall börja om en vecka, och det känns inte lika positivt som när Gabriella började. Inte för att jag tror att det inte går bra, hon är så utåtriktad och nyfiken på allt just nu, men hon känns så väldigt liten, och det är kanske för att jag jämför med Gabriella. Ändå är hon 3 månader äldre än Gabriella var när hon skolades in. I våras när jag sökte om platsen kändes det jättehemskt, men nu har jag vant mig vid tanken, så litet förvänansfull spänning känner jag också.

Jobbigare att lämna sladdisen på dagis?

Inte nu längre

Jaaa!

O ja!

Olivia börjar också....

Litet samma.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information