Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

*OT* Framsteg?!

Skrivet av ¤ Sanna & Gustav ¤
Nu ska jag verkligen sluta gnälla om detta här... Men det är bara så jobbigt just nu och det känns skönt att kunna få häva ur sig detta här. Hoppas de som redan tröttnat på mig slutat läsa mina inlägg ;)))

Iaf så hade vi ett rejält snack igår när sambon kom hem. Fast... tycker vi har det där allvarliga snacket JÄMT. *suck* Han fick huvudet fullt för det där med mobilen och han har sagt förlåt flera ggr, hans argument är att han inte tänkte alls. Han säger att han älskar mig mest i hela världen, att han vill leva resten av sitt liv med mig.

Det är såklart ord man vill gärna vill höra. Men det är trots allt bara ord och hela tiden gör han saker som strävar emot hans ord. Jag drog upp allt jag hade på hjärtat och lite till. Allt från hur vi har det och allt jag får göra. Hur han beter sig. Mycket av hans underliga beteende har ju kommit sen han fick det nya jobbet. Problem hade vi sen innan men sen han började på det nya jobbet så blev allt bara värre.

Det finns inga förklaringar till varför han agerar som han gör, han skyller på jobbet och sen förnekar han annat. Han säger att det inte alls är så som jag tror, att han visst bryr sig om oss. Men ändå så SER eller KÄNNER jag inte det. Klart han kan säga hundra ggr om dagen att han älskar mig men så länge som jag inte KÄNNER det så kan han ju lika gärna låta som en groda hela dagen.

Att han ställer upp för mig och barnen, att han visar att hans hjärta finns här och att vi är hans prioriteringar istället för att hela tiden dras med på äventyr efter jobbet, bevisar mer för mig än ord. Jag förstår det nya spännande, jag avundas honom som hela tiden får vara med om roliga saker, middagar, fester och provningar men trots allt så har vi två små barn hemma och han måste dra sitt strå till stacken.

Allt det där kan han göra mer när barnen är stora. Jag vill inte kämpa som en galning här hemma för mig och barnen och inte få nån hjälp för att han lever det goda livet. Det är inte värt den energin man lägger på att vara ledsen, besviken och orolig hela tiden. Då klarar jag mig bättre själv.

Vi delar så mycket tillsammans, vi har kämpat så hårt under dessa åren vi har varit ihop. Jag vet att jag älskar honom men så här kan jag inte fortsätta leva.

Allt det här drog jag fram igår och jag frågade honom om det var värt det?! Om han tyckte att hans nonchalans var värd att han förlorade sin familj? Det tyckte han nog inte, han har fått sig en bra tankeställare för nästa gång åker han ut. Han har börjat hjälpa men jag vill se en beständig förändring.

Det viktigaste är att han tänker med sitt HJÄRTA, om vi nu finns där. För med huvudet är det knappt lönt eftersom det bara blir fel då. Han är ganska smart men ibland kan jag undra vad han bytte mot när han bytte bort logiken och förnuftet. *s*

Vill han ha en mamma så kan han flytta hem till sin egen mamma! Jag ska vara hans jämställda, han partner i det här familjeföretaget, hans vän, hans like, hans liv och hans kärlek. Livet är alldeles för kort och jag frågade honom om han verkligen ville ge upp allt detta och börja om på nytt en tredje gång? Kan han få det bättre nån annanstans? Är det värt att förlora sina barn?

Jag frågade honom hur mycket vi var värda i hans ögon.
Han svarade:
"Allt"
Då sa jag till honom att då får han börja ge allt för att få behålla allt. På den vägen är vi.

Avslutningsvis skrev jag på vår lilla krittavla i köket:
" If the grass is greener on the other side-
water your own lawn"

Tack för att ni orkat läsa och stort tack för att ni bryr er! Nu kan jag inte göra annat än vänta och se...
*massa kramar*
Svar på tråden: *OT* Framsteg?!

ps

Skrivet av  ¤ Sanna & Gustav ¤
så fick han läsa min lilla text "en trebarnsmammas.."
Han fick tårar i ögonen och genast blev det fart på honom... :)
 

Kanske...

Skrivet av  Elin med Albin 29/3
kan det bli riktigt bra igen! Det verkar i alla fall som ni är på rätt väg. Hoppas nu bara att det fortsätter åt rätt håll! KRAM =)
 

Vi väntar och ser med dig!

Skrivet av  Pia m Vira o Samuel
Hoppas att dina ord gått djupt i hans huvud nu och börjar tänka med huvet och inte arslet!

Du är verkligen en supermamma! :)

många kramar!
 

Hoppas Hoppas!

Skrivet av  Camilla med Hugo (31/3)
Jag hoppas för din och barnens skull att han har fått sig en tankeställare! Och att han verkligen ändrar på sig. För så här kan ni inte ha det! Men nu håller vi alla tummarna för er och sänder en massa styrka till dig för nu kan det bara bli bättre!!!
Styrkekramar!!!
 

Tyvärr inga tankeläsare...

Skrivet av  Cattis med Marcus 1/3
...de där av den manliga sorten så skönt att du sade rakt ut vad du kände. Hoppas att det tog skruv. Med tanke på vad du skrivit så tycker jag att det verkar som om han verkligen älskar er men att det kommer andra saker som distraherar honom emellanåt. Jag tror att det vänder för er nu!
 

Väntar och hoppas med dig.

Skrivet av  Yllis m. Leia o. Mira
Du är en stålkvinna Sanna. läste ditt lilla kåseri och du ska ha en stor eloge för att du faktiskt på något konstigt vis klarar av dag efter dag utan hjälp.
Hoppas så att din man ska få upp ögonen för vad han har för underbart mitt framför ögonen.
Kramar.
 

Water your own lawn! BRA!

Skrivet av  Selmas mamma
Fortsätt "gnälla"! De som ej klarar av att läsa kan ju sluta läsa, precis som du skrev! Tror ibland att det enda man behöver är att vräka ur sig lite tankar och känslor. Kanske för att få ur sig dem och kunna titta på dem lite utifrån så att säga...

Har nog inga råd att ge dig i din situation. Det är ju så illa att det inte finns nåt rätt eller fel utan det är bara du (och din sambo)som kan avgöra hur du (ni)vill ha det i ditt(ert) liv.

Personligen känner jag själv att, att bli mamma (detta är mitt första barn) var/är mycket större än jag nånsin kunnat ana!!! Det är inte lätt att tänka klart och ta några livsavgörande beslut vet jag inte om jag skulle klara för tillfället. Det kan kanske vara bra att låta tiden gå litegrann så att man får lite distans till saker och ting... Men för den skull får du ju absolut inte ta skit!

Allt kommer att ordna sig! Det kan jag lova men det kan nog ta lite tid... Men fortsätt "gnälla"/skriv av dig här!!!

 

men..

Skrivet av  anonym
..det låter precis som min sambo.. ja känner mig så ensam och som att jag aldrig får uppskattning för allt jag gör! för ofta blir jag tagen för givet! tyvärr är ju problemet att han inte tar hand om vår son.. han badar honom aldrig, har varit med och hjälp till första gången, han har nog inte bytt en blöja på en vecka!! uj uj.. ja vill ju att han ska ta han om oss! tack för "hjärtlättningen"
 

LillaMy & Jonna håller tummarna

Skrivet av  LillaMy m. Jonna 040315
Hoppas verkligen att karln nu verkligen menar vad han säger och att han verkligen _har_ tänkt till! Vi håller våra tummar för dej och barnen och att ni kan fortsätta att vara en familj allihop, med alla parter nöjda och glada, även mampappan/hushållerskan! :)

Alla kan ju förbättras om de bara vill!

BRA gjort Sanna att du la alla korten på bordet och även hade gubben att läsa din text. Karlar är ju helt hopplösa på att fatta vad vi menar när vi bara "hintar" på vårt kvinnliga vis. Det har jag lärt mej såååå många ggr nu... men är ganska dålig på att tala klarspråk ändå. Men det är en annan historia.

Kram gumman! Vi tänker på dej!
 

Hoppas hoppas !!!

Skrivet av  MammaMu m Loke, Ophelia & Tiffanie
Hoppas så att det ska vända för dig. Håller tummarna och skickar massa med kramar. Du är helt otrolig som inte har skickat ut honom. Har han ingen polare som han lyssnar på som du kanske kan be prata med honom. Så gjorde jag med min sambo för några år sedan. Sedan dess fick han upp ögonen och det bev helomvändning. Nu hjälper han till med allt. Visst ibland får man be för att få vissa saker gjorda men ofta tar han tag i saker själv och sticker inte iväg så som din sambo gör. Lycka till vännen.
 

Hoppas verkligen

Skrivet av  Lotta med Saga 17/4-04
att det här snacket ger resultat nu då!! Skönt att ni fick det gjort iaf.

Massor med kramar
 

Det ordnar sig nog ska du se! imt

Skrivet av  Titti m Ludvig 26/3
,
 

Way to go girl!!

Skrivet av  Loppan m Freja 040327
Fortsätt stå på dig och hoppas nu han inser vad han har lagt för insats i sitt spel. Att han har allt att förlora!!

Många kramar!!
 

Hoppas verkligen att ...

Skrivet av  Lena m. Sofia -03 & Emelie 12/3
... han nu förstår vilken underbar kvinna han har!! Du är verkligen en av de starkaste kvinnor jag känner. Vilken stålmamma alltså!! Blir imponerad när jag läser vad du gör dag efter dag ... och jag som ibland blir knäpp fastän jag BARA har 2 barn OCH en sambo som hjälper till hemma. Fattar egentligen inte hur du orkar. Du måste vara en urmamma!!!!! Hoppas det reder ut sig för er nu. *styrkekramar*
 

Artiklar från Familjeliv