Förlossningsrädd

Förlossningsrädd
Skrivet av	Alair
Plötsligt, utan förvarning kom den, rädslan. Det var när jag läste förlossningsberättelsen här på aff. Det beror inte alls på berättelsen i sig, utan bara på att jag plötsligt insåg att det faktiskt snart är dax! Jag har fram tills nyss inte varit ett dugg orolig, det-är-klart-att-det-kommer-att-gå-bra-attityd lixom. Men ikväll, jisses. Nu är jag rädd för att få ont, för att spricka, för att må illa (jag o min kräkfobi, hehe), rädd för att det ska göra så ont att jag bara kan nicka eller skaka på huvudet om någon frågar mig nånting. Är det nån mer som känner som jag? Det hade varit såå skönt med några uppmuntrande ord före läggdax. Ska självklart prata med Älskling om det hela när han kommer hem från jobbet, men jag vill inte oroa honom heller. Han vet ju lika lite som jag egentligen.
Svar på tråden: Förlossningsrädd

åh, tjejen.
*Skrivet av Hella m Hanna, Julia* och bf 29/3-05**
Klart man är orolig när man ska göra något som man aldrig gjort förut, och som ingen kan tala om för en hur det kommer att vara. Jag ska inte ljuga, det gjorde gröndjävulskt ont. Jag sade då att aldrig igen, isåfall med kejsarsnitt! Men nu nästan längtar jag efter förlossningen igen. För det är en fantastisk upplevelse, och ingen är den andra lik för någon, så jag är nyfiken på hur denna kommer vara. Men just när man börjar känna hur bebis börjar "vandra" ner i slidan är en så häftig känsla! Helt fantastisk tycker jag. Så jag hoppas att jag muntrar upp dig med att säga att trots två förlossningar med mycket skrik av smärta och endast nickningar och skakningar av huvudet som kommunikation så längtar jag tills nästa. Nog är man bra konstig? Kram,

Nu är det här ju mitt tredje barn
Skrivet av Sofia 26+6
Ettan kom med snitt pga miss att han låg i säte.Elise födde jag vanligt och nog kändes det men min inställning till det hela är att har grottmänniskor klarat det varför skulle jag inte göra det. Tänk på vad din kropp kan göra det är ju hur fantastiskt att du kan föda ett barn. Jag skulle ALDRIG råda någon till att snittas . Det är ju som att man får ett barn.Man blir så snuvad på konfekten. Men att föda ett är så underbart . Så jag har ju bara fött ett barn och är det här i säte så ska jag då försöka föda fram det oxå för jag vill inte snubbla på målinjen om det inte behövs. Nu vart det inte så mycket peppning i mitt inlägg. Men tänk så skönt när h*n är ute och du är så inne i det du gör så det gör inget om man spricker eller nått sånt. Nog ska du se att det går bra . Tänk på vilken frän grej du får vara med om istället . Hoppas du sover gott i natt och ser fram emot kraften din kropp kan göra.


Åh...
Skrivet av Lena L
Ja rädslan kan slå till bara sådär... Om du känner dig orolig, ring Aurora-mottagningen så fort du kan, helst direkt och se om du hinner få en tid hos dem! Många blir hjälpta av att få tala med någon om sina förväntningar och vad som kan hända. Ett annat tips kan vara att kontakta en doula, de är ju också erfarna och det kan hjälpa enormt att ha någon som är med och stöttar hela förlossningen, någon ni dessutom träffat innan! Jag har talat med en doula och det känns bättre redan, vi ska träffas i januari första gången :). Det finns info på enbrastart.se om du är intresserad!

Ta reda på mer...
Skrivet av Molly bf 14/3
Jag kände mig enormt osäker inför dotterns förlossning och nu börjar rädslan/osäkerheten på nytt krypa på mig. Mitt tips är att så till bibblan och låna alla deras litteratur om förlossningar (Gudrun Abascals bok är en klassiker). Lär dig om de olika faserna, och hitta ett avslappningsband. Jag hade ett bra avslappningsband "Föd" tror jag att det hette. Din BM kan säker hjälpa dig. Jag läste och lyssnade varje dag. Min förlossning blev väldigt långdragen men jag upplevde den endå som väldigt positiv, mycket tack vare att jag var så påläst. Må så gott!

Känner igen mig.
Skrivet av Helena, bf 5/3
Precis så var det för mig förra graviditeten. Rädslan bara slog till helt plötsligt. Och då blev jag rädd för alla de saker du skriver. Och visst är det omöjligt att trösta, för alla förlossningar är ju olika. Min var en positiv upplevelse, trots att det tog relativt lång tid (15 timmar från att jag kände första värken). Jag tog ryggbedövning och fick 4 lugna timmar när jag kunde vila och hämta krafter till krystandet, då man verkligen behöver ha krafter kvar. Är du rädd för smärtan, så se till att få bedövning. Är du rädd för att spricka, be barnmorskan styra dig så att du krystar "rätt". Jag var aldrig ens nära att kräkas (kanske pga ryggbedövningen), och det är ju långt ifrån alla som gör det. Jag var rädd innan. För ALLT, precis som du säger. Men under förlossningen upplevde jag ALDRIG någon rädsla. Det var likksom bara att hänga med. Det är normalt att vara lite rädd. Och jag känner igen mig så väl i det du skriver. Tänk igenom hur du vill ha din förlossning och berätta för din bm, så kan hon ge dig bra råd. Många kramar och lycka till!


Kände som dig med ettan
Skrivet av ÅsaL
och att ta reda på mer funkade inte för mig... Det gjorde mig mer nervös. Så efter ha öppnat en broschyr om att föda barn så vägrade jag läsa/se om nåt som handlade om förlossning. Den dagen den sorgen var min inställning. Jag berättade istället för bm, sambo, alla som orkade lyssna att jag var skiträdd men inte ville bearbeta det. Mkt för mig handlade om att jag var rädd att göra "fel", och på så sätt få en längre förlossning, spricka mkt etc. Min bm gav mig ett jättebra råd: "Det spelar ingen roll vad du gör, hur du gör det och när du gör det - UT kommer barnet!!" Så tillåt dig själv att ha panik. Det ÄR läskigt ju! Det är inget du gjort förr och inte ens kan föreställa dig... Det är ju självklart att man får panik för sånt. Och om du undrar: förlossningen gick jättebra, var jätteenkel och jag sprack inget så min metod funkade :-)

Boktips
Skrivet av maiasaurus bf 4/3
En förlossningsbok jag vill rekommendera är "Att föda barn - Hur det verkligen känns" av Karin Ahlberg. Tyvärr slut på förlaget, men kanske den finns på biblioteket. Boken bygger på mammorna och pappornas egna berättelser, hur det kändes för just dem, varvat med korta fakta-avsnitt. Jag läste den innan båda mina förlossningar och även efteråt, för att få lite perspektiv på just min upplevelse. Det bästa med den boken var att jag då förstod att ingen förlossning är den andra lik. Det var även den bok min man tyckte var bäst. Jag står nu inför min tredje förlossning, de båda tidigare har varit snabba och okomplicerade, men klart jag är lite nervös ändå. Hur kommer denna bli? Lika lätt? Ännu snabbare, dvs blir det badrummet/bilen? Klart man är rädd, speciellt om man står inför sin första förlossning, för det är ngt STORT och alldeles speciellt och man vet ju inte alls vad som väntar. Men försök läsa på, så att du vet vad som händer (lite som träning för flygrädda) och kanske prata med din bm. Varning dock för många förlossningsberättelser här på Aff. Efteråt vill de flesta mammor ha bekräftat vilken prestation man utfört och brer därför på vedermödorna.

Förra gången
Skrivet av Norrvan BF 20/3
var jag inte så orolig men ville förbereda mig väl o göra allt "rätt". Köpte massa böcker o gick föräldrakurser osv. Tyckte det var roligt o intressant att läsa mkt. Förlossningen gick väl hyfsat, dvs en normal förlossning. Det jag tyckte var jobbigast var smärtan. Ingenting som jag kunde ha läst i någon bok hade kunnat förbereda mig på den. Det som hjälpte (förrutom smärtlindring) var att försöka tänka på att jag snart skulle ha bebisen i min famn. Det kanske inte hjälper dig och det kanske är dumt att skriva, men när man har så ont så skiter man fullständigt i om man kräks, skriker eller bajsar på sig. Jag skämdes inte ett dugg för mitt beteende och jag tror inte personalen lyfte på ögonbrynen ensengång. Sen är det viktigt att ta allas råd innan förlossningen med en nypa salt. Den blir aldig som någon annans! Kram


Precis
Skrivet av Lena L
Jag var också lite rädd att tappa kontrollen inför folk, men när jag väl var där så kändes det fullkomligt naturligt att vråla för fulla muggar när värkarna kom :). Det var inget som kändes pinsamt eller konstigt på något sätt. Det enda som var lite pinsamt var att när jag väl fick spruta med värkavstannande (för snitt) så var jag så inne i att skrika så jag gjorde det när de satte nålen också. "Oj nu har hon en kraftig värk, vänta lite med nålen", fast då erkände jag inte att jag faktiskt inte hade en värk, utan det berättade jag för min man efteråt (han skrattade gott). Jaja, det var ingen som skrattade iallafall :).

Fnissar!
Skrivet av Norrvan BF 20/3
Själv kommer jag så väl i håg förvåningen när krystvärkarna började "är det där jag som låter?"! Lite kul i efterhand...

Det kommer
Skrivet av Mallaco med Lexi o bf 1/3 - 05
att gå bra! Vet att detta jag kommer skriva nu låter lite kliché, men... Tänk att detta med att föda barn har man gjort genom alla tider över hela jorden och då utan den fantastiska sjukvård/ förlossnings vård som vi har i dag här i Sverige. In för min förra förlossning och även denna går jag in med tanken att jag tar den som den kommer, har inget bestämt ang bedövning m.m dem beslutet får komma när det är dags. Visst är jag lite skraj, men det måste ju göras och jag är inte sämre än någon annan som klarat detta. Tips är att lyssna på avslappning, förbereda sig mentalt genom att läsa på vad som kommer hända på ett ungefär. Vad du/ ni vill själva med ev bedövning ( alltså om du kommer behöva vad vill du ha då. ) Ju mer förberedd jag är dessto mer är jag säker på att jag klarar det och jag vet att det gör du med. Stor kram till dig! God Jul!


Ett boktips till!
Skrivet av Ulrika m Emil + BF 13/3
Läs "Att föda" av Gudrun Abascal. Läste den två gånger innan förra förlossningen och har just på börjat min första omgång inför denna! Denna bok rekommenderas av barnmorskor som jobbar med förlossningsrädda.

Jag tycker också den är kanon
Skrivet av Lena L
Lusläste den förra gången och ska göra det nu också. Det hjälpte mig mycket att känna till lite om olika stadier, så man inte behöver vara rädd (av den anledningen, alltså typ "vad händer nu?!").

Det bästa sättet
Skrivet av Sofie och Ronja + Bf 28/3
att mota rädslan tror jag är att ta reda på så pass mycket fakta om hur förlossningen kommer att gå till. Att jag kände till de olika faserna av förlossningen och på så vis själv kunde orientera mig i hur långt den hade kommit kändes jättebra för mig. Jag tror att man behöver känna att man har rädlan under kontroll inför förlossningen för att man inte ska motarbeta kroppens signaler. Själv känner jag att jag trots allt inte var jättebra förberedd förra gången utan kommer träna mer avslappning och andning som förberedelse den här gången, samtidigt som jag läser på om smärtlindring och förlossningsförloppet precis som förra gången. Jag kan också känna lite oro inför förlossningen men ska försöka råda bot på det med att vara väl förberedd. Du ska se att det går jättebra, när dagen väl kommer har du längtat efter den innerligt och kommer att känna upphetsning, spänning och förväntan:) Jag kan rekomendera Gudrun Abascals bok "Att föda" som jag tycker är jättebra, du kommer även att få mycket nytig information under föräldrautbildningen på MVC. Kram!

Förlossningsrädd

åh, tjejen.

Nu är det här ju mitt tredje barn

Åh...

Ta reda på mer...

Känner igen mig.

Kände som dig med ettan

Boktips

Förra gången

Precis

Fnissar!

Det kommer

Ett boktips till!

Jag tycker också den är kanon

Det bästa sättet

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information