Mina75 - om snitt (flyttar upp)

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Mina75 - om snitt (flyttar upp)
Skrivet av	Elaine väntar femman, v. 11
Klart jag svarar...:-) Mitt första barn (1990) Förlossningen startade med tveksamhet på v. 40+3. Öppnade mig väldigt långsamt och efter två dygns pinvärkar så gick vattnet spontant. Var då öppen 4,5 cm. Sonens hjärtljud var då 140 slpm och ej variabla och det är ett tecken på att barnet kan vara påverkat. Egentligen ska hjärtljuden variera efter värkarna men det gjorde alltså inte sonens. Akut snitt då det visade sig att han roterat färdigt innan han gick ner i bäckeningången och satt alltså fast. Har de roterat färdigt kan de inte födas vaginalt och hans läge var "hög rakställning". Mitt andra barn (1992) Ville så väldigt gärna ha en vaginal förlossning då jag blev "snuvad" gången innan och många runt om mig inte ansåg att jag fött barn utan fått barn (kejsarsnitt var enligt dessa personer ett sätt att glida undan). Blev lovad extra kontroller vid förlossningsstart och snittberedskap fanns. Dottern roterade ner nästan som hon skulle och föddes vaginalt i vidöppen hjässbjudning. Innan hade jag blivit bäckenröntgad där det visade sig att jag har en något för snäv ingångsdiameter. Jag behöver väldigt bra värkar från början tydligen. Mitt tredje barn (1994) En drömförlossning som startade i v. 39+2 och enligt konstens alla regler. Kanonvärkar direkt (dock ingen spontan vattenavgång) och jag kände mig som världens erfarnaste föderska asg. Kom in till förlossningen 03.30, öppen 7 cm, krystvärkar från 05.55 och 05.58 föddes dottern vaginalt. Hör och häpna i framstupa kronbjudning (vilket är det sätt som egentligen kännetecknar en "normal" förlossning). Mitt fjärde barn (2001) Hade inga tankar på något snitt då det gått så bra gång nr 2 och 3. BF-dagen får jag reda på att jag har för lite fostervatten och att jag ska sättas igång dagen efter. Får bra värkar och öppnar mig snabbt. Är öppen 10 cm men dottern vägrar att komma ner för att födas. Jag har krystvärkar i 7,5 timmar utan att något händer (mer än en undersköterska som står och flåsar mig i örat att jag inte ska krysta). Får ryggbedövning, morfin och gud vet vad. De ger mig Bricanyl för att hämma värkarna men inget fungerar. Till slut inser läkaren att det inte kommer att gå att föda vaginalt så jag blir snittad. Det visade sig även här att dottern har roterat färdigt ovan bäckeningången och kilat fast sig så otroligt så läkaren fick dra och barnmorskan fick gå in nerifrån och trycka upp henne för att hon skulle komma ut. För mig blev det en sån skräckupplevelse och att bara ha fött 1 barn i normal bjudning gör att jag känner att risken för att det ska bli likadant igen (med snittavslutning) är för stor för att jag ska känna mig trygg med en vaginal förlossningsstart. Barnmorskan som var med när dottern föddes förstod mig fullt ut när jag pratade med henne. Hoppas läkaren som jag ska träffa framöver oxå gör det. Vill du veta mera får du gärna fråga. Jag berättar gärna om mina förlossningar för det är fortfarande en del att bearbeta. Kramar!
Svar på tråden: Mina75 - om snitt (flyttar upp)

Hej!
Skrivet av Mina75 bf 15/8
Jag förstår dig verkligen! Jag blev också snittad första förlossningen, pinvärkar och bara öppen 4 cm efter 36 timmar. Kände mig, precis som dig, otroligt besviken och snuvad - tyckte jag hade kämpat så länge. Jag fick sedan precis som dig revanch gången efter och födde normalt efter ett dygns arbete. Han vägde 4930 g och hade navelsträngen ett varv hårt om halsen, men det gick bra. Nu får vi se denna gång hur det blir. De får väl hålla lite extra koll på storleken på barnet antar/hoppas jag :o) Hoppas dock att jag får föda vaginalt, eller om så måste ske, planerat snitt. Akut snitt är verkligen inget roligt alternativ och jag förstår verkligen varför du tar det "säkra" före det osäkra denna gång! Många kramar och lycka till!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv