Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

....hur länge ska man behöva vänta?

Skrivet av Annie
I mars för snart ett år sedan efter många års kämpande för vår son på 12 år fick vi diagnosen Asperger Syndrom, vi har inte fått komma till habilitering än (pga kö säger de) ingen hjälp i skolan, inte direkt förståelse heller för den delen och han har aldrig haft någon extra resurs till hjälp för nästan alla svårigheter som mött honom i både skolämnen och kontakten med andra barn. Han lider av att alltid "vara sämst" och självförtroendet är verkligen i botten. Jag tycker detta börjar kännas som barnmisshandel att skicka honom till skolan där han blir kallad än det ena eller det andra för sitt märkliga beteende (som han ju då har ibland förstås), men han har ju inte fått diagnosen utan anledning. Han gör nästan inget på lektionerna och får då allt som oftast, en som jag ser det en straffläxa med sig hem och en förmaning om att gå och lägga sig lite tidigare på kvällarna då det är trötthet han skyller på när han inte får något gjort......jag blir så j---a upprör för jag vet inte var jag ska ta vägen och vart jag ska börja heller för den delen. Rektor=tvärstopp, Habilitering=kö, vänner=snart utslitna i öronen Har någon några goda råd och vad har vi rätt till? Tacksam för svar från en snart orkeslös mamma som snart håller sonen hemma från skolan....olagligt ja...men hjälper det?
Svar på tråden: ....hur länge ska man behöva vänta?

Kö?????

Skrivet av  Ewa
skall det väl ändå inte vara? har du förtroende för skolkuratorn? Nån måste hjälpa dig att slåss som har krafter kvar för det har man inte i din situation. Man måste vara eller bli väldigt stark för att orka vara förädler till barn i vårt spektra. Ni måste nog ha starkare remisser och påtryckningar utifrån tror jag.
 

Ja sant....kö!!!

Skrivet av  Annie
Nä, ingen skolkurator men en skolsyster, hon informerade(pga tystnadsplikt?) inte ens berörda lärare på den skola där han i princip blev tvingad att läsa ett tredje språk trots stora problem med både engelska och svenska(vi fick bort det efter en månad av tjafs!).....tillbaka till skolsyster....hon är jätterar men jag bara undrar om jag ska informera alla berörda lärare....jag har ju inte riktiga kunskaper om AS ännu och min son är ju som han alltid varit...vad ska jag informera om då? eller rättare sagt vem ska?
 

kontakta de som utrede

Skrivet av  MammaDonna
var det bup eller?
Det låter som om skolan behöver utbildning i vad AS är för något!Detta kan faktiskt bup göra. någon måste hjälpa er. Kontakta de i barn och ungdomsnämden som är ansvarig för barn med funktionshinder. Beskriv er situation.
Att hålla barnet hemma är inte olagligt enligt föräldra balken. Eftersom i den så står det att föräldrarna är ansvariga för barnet välbefinande. Om ditt barn mår dåligt i den skolmiljö så måste skolan/kommunen erbjuda hjälp och stöd. Gör de inte detta så håll honom hemma till de kan erbjuda lösningar!!! Detta gjörde Jag!!!
Skolplikt är en sak men föräldrabalken är också något att ta hänsyn till!!
Stå på dig Och andas djup!! Ta en dag och ringa runt! Har ni haft någon kontakt med lss-handläggaren i kommunen? Ring allihopa som ni har haft kontakt med. Skriv brev också för då blir allting mer tydligt för de som fattar politiska beslut! Jag vet att detta är jobbigt med det är värt besväret!!
 

vilken blaha kommun vi bor i!!!

Skrivet av  Annie
Vi har haft kontakt med handläggare på lss, men har de med inblandningen på skolan att göra också? Vi har en kortisplats som han har varit regelbundet på sedan i höstas, sedan dess har det varit "krig" mellan rektorn ang hans taxiresor till o från kortis, hon trodde att de gick på skolans budget....i dessa besparingstider så har jag ändå den tanken att de har förstört sonens skolgång ganska mycket i snart sex år så de kan nog betala, men pengarna styr så himla mycket och ja djupa andetag det hjälper ibland....och jag har lärt mig att bita mig i tungan för att inte kläcka ur mig riktigt vackra ord...för vad hjälper det..jag behöver inte skämmas efteråt iallafall. Trots meddelanden på telefonsvarare har den instansen som gjorde utredningen inte hört av sig igen...och jag var inte elak i tonen, men snart blir jag....och då brevvägen!!
 

Artiklar från Familjeliv