Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

:/

Skrivet av Micaela
Min favoritlärare har slutat och nu är mamma rädd att jag inte ska gå till skolan efter lovet..

Ärligt så känner jag mig lurad. Inte av min mamma utan av skolan.
Helst vill jag bara skippa alltihop och hoppa av skolan. Men det är det sista jag egentligen skulle göra.
Svar på tråden: :/

Känner igen känslan

Skrivet av  Ika
Nu har jag ingen diagnos (men väl många tendenser av ev AS), men jag känner precis igen känslan när liknande saker hände mig i tonåren. Och allt alla vuxna sa var att jag skulle ångra mig om jag struntade i skolan. Okej, jag ångrar mig litegrann, men inte av de skäl som många tror. Jag gick aldrig gymnasiet, för jag hittade inget som passade och fick inte veta alla möjligheter. Jag läste senare in det mesta på komvux med resultatet att jag idag vid 31 års ålder måste läsa vissa saker igen om jag vill kunna vidareutbilda mig. Det enda jag kan säga är att man ska leta efter en möjlighet som passa en själv, inte lita på dom som säger att det baaara finns den och den möjligheten. Och att försöka strunta i motgångarna. Men, _inte_ göra något som känns HELT fel.
Jepp där kom det, visdomsord a la Ika... :)
 

gah..

Skrivet av  Micaela
det är det att vart jag än går så känns det som om allt bara blir fel.
Jag bytte skola..och där fick jag ett helvete när jag brakade samman med en lärare..
och jag bytte tillbaka till den gamla igen.
Mådde sådär..Eftersom det var rörigt med schemat och så men jag stod eftersom jag trodde det skulle bli bättre nästa termin.

Jag gick till skolan..och då fick jag veta att min lärare skulle sluta på grund av att han och rektorn inte kan komma överens.
Jag blev så arg..så ledsen..Jag visste inte vart jag skulle ta vägen.
Jag trodde liksom att han skulle stanna tills min student iallafall..
 

Sånt är pest!

Skrivet av  Ika
Och tyvärr så växer bra lärare inte på träd.. Ofta är det tyvärr de bra lärarna som hamnar i kläm eller blir osams med rektorer eller andra chefer. Nu hjälper det ju inte dig att höra det, tyvärr :(
Jag undrar, vad får du för lärare nu??
 

det..

Skrivet av  Micaela
vet dom inte. Dom håller på att leta för fullt.
Dom hade tydligen frågat en lärare och sa att dom inte kunde avslöja vem det var.
jag listade ut det. den lärarn dom frågat är snäll. Men jag vet inte om jag kan lita på hela skolsitautionen igen. :S
 

Hej Micaela!

Skrivet av  Lejonmamma¤
Förstår om du blir ledsen och inte vill gå dit, men det blir dåligt för dig om du inte går dit. Den enda som förlorar på det är du. Och du ska ta hand om dig själv. Du är så klok och stark, sörj att din lärare har slutat, men ha kul och vila dig under julen och jullovet och hitta egna nya mål att se fram emot under våren.
Skickar en kram i besvikelsen!
 

Tillägg

Skrivet av  Lejonmamma¤
Luta dig mot din mamma och dela din ledsenhet över att din favoritlärare slutar och kanske oro inför nya terminen med din mamma så du inte blir ensam med det. Förresten, så bra att du delar med dig av det här! Kram!
 

Gjorde..

Skrivet av  Micaela
som du sa och det kändes väl lättare sen. ;P

Jag kommer gå dit. Det lovar jag. Även om jag hatar allt och alla i den skolan just nu.
 

Bra människor skulle aldrig sluta :-P

Skrivet av  Mammuten
Känner igen mig totalt. Förskolan som mina barn går på håller på att omorganiseras och... tja... en väldigt bra chef kommer att bytas mot en dålig. Dessutom fick jag i dag höra att Fabians favorit-fröken kommer att göra något annat i höst.

Man får bli förbannad, ledsen och besviken när männskor man trivts med inte längre kommer att finnas i vardagen. Men som du skriver själv är det där med att kasta in handduken det sista du egentligen ska göra.

Kan det finnas någon möjlighet att behålla kontakten med denna pärla till lärare på något annat vis? Som mentor, en vuxenkompis du bollar tankar med?
 

Hej...

Skrivet av  zazza
Det är ju inte konstigt att du är besviken, och kanske rädd. För du vet ju så väl vad det betyder att ha någon vuxen runt dig som du kan lita på.
Jag kan tänka mig att känslan över att behöva möta en ny lärare,som du inte har en aning om vem det är och hur hon/han kommer att stödja dig är lite skrämmande.
Men med din mammas hjälp så är jag övertygad om att du kommer att klara det bra. Lycka till!!!
 

Artiklar från Familjeliv