Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Tecken på autism...?

Skrivet av Mona
Jag har en dotter som är sex månader.
Hennes morbror har Asperger, och vi tycker det verkar som att vår dotter inte är som "alla andra"...
Hon har synfel och fick glasögon för en vecka sen, men sträcker sej inte efter saker.. Vill gärna ha dem i munnen och smakar på dem när de kommer i närheten, men hon gör ingen ansats till att försöka ta saker själv.

Hon har ett ordentligt grepp när hon får tag i nåt, och det gör ONT, men när hon tar samma tag om sitt ben säger hon inte ett pip. Min sambo säger att hans bror (= dotterns morbror) oxå hade hög smärttröskel när han var liten, och att det är vanligt för de med autism...

Hon är medveten om vad som händer runtomkring, men om man exempelvis kommer nära och lockar på henne så reagerar hon inte. Hennes kusin som är lika gammal vänder sej mot en när man kommer nära hennes ansikte med sitt ansikte, men inte vår dotter...

I allmänhet har vi känslan att Lilja inte är som andra... Att hon är en liten Bolla... För visst var väl hon autistisk...?

Hade ni nån känsla för att nåt var knas....?
Svar på tråden: Tecken på autism...?

Njae

Skrivet av  T_bone
Det var vårt första barn och vi märkte inget. Han var lite "coolare" än de andra barnen om han var i en grupp, de andra var mer ettriga.

Det var först när han blev över året och dessutom tappade sitt tal som man förstod att allt inte stod rätt till.
 

det behöver nog inte vara

Skrivet av  PetraMamman
så att det är något "fel". Jag märkte inte att det var något särskilt med mitt första barn och det gjorde nog ingen i omgivningen heller. Han visade sig senare vara autistisk. Nu när jag fått ett normalutvecklat barn tyckte jag skillnaden var solklar redan från början. Han har varit mycket mer med! Sträckt sig efter saker. Sett en på långt avstånd, haft mer ansiktsuttryck. Min första pojke var mer nöjd med att bara vara, men han var väldigt förvånad över hela livet i början. Det kan man tydligt se på fotografier från hans första år. Vi åkte ex. utomlands med honom när han var drygt 1 år. Det skulle ju funka med de flesta barn. Men med honom blev det ett rent kaos. Han trodde nog vi skulle stanna där och tyckte allt var hemskt och jobbigt. Lita på dina instinkter. Även om man inte diagnosmässigt kan göra så mycket i den åldern så är det väl bra med en lugn miljö samtidigt som man försöker intressera henne för saker, utveckla intressen och socialt samspel. Lycka till...
 

Kan bara säga...

Skrivet av  lillans mamma
att i den åldern hade vi inte den minsta misstanke om att lillan var autistisk. Och lillan var ändå vårt andra barn. Det var först i 1,5 års åldern som vi började misstänka att det var något annorlunda med lillan.
 

Vår son...

Skrivet av  Totte
var 4 när dagis påpekade att han var lite annolunda (på ett snällt sätt), innan dess märkte vi inget förutom att han inte var så sugen på att leka med andra barn och att han var mycket intresserat i sladder. Det senare kunne hänga ihop med att jag är tekniker.

Nu, strax innan skolstart, fick han diagnosen Aspergers Syndrom och vi har ett toppentur med skolan men det är en annan sak.

Hans lillsyrra är mer social som 3-4 årig men annars är det väl inget större skillnad utom att hon vaknar *pling* på morgonen och han är en sömntuta. Att jag sen tycker att det är påfrestande att hon pratar och pratar och pratar och.... direkt på morgonen kan jag väl tillskriva min egen AS och morgontröttheten.

Så lägg inte mer i det än det är, jag tror inte att man kan se säkra tecken så tidigt om inte det är mycket grava störningar och då skulle jag tro att det rör sig om andra beteenden.

Det kan hänga ihop med synsproblemet, hon kanske inte har förstådd än att sakerna faktisk finns även om de är en bit bort, med glasögon sm 6 md. är hon nog van vid att inget som är mer än 2 dm borta finns.
 

Tack för era svar! God jul! *imt*

Skrivet av  Mona
*imt*
 

Artiklar från Familjeliv