Svårt i folksamlingar. (även på bokstavsbarn)

Svårt i folksamlingar. (även på bokstavsbarn)
Skrivet av	mamma S
(jag menade inte att dubbelposta, utan råkade stå i fel snack) Vad kan det bero på att det har bivit så mycket jobbigare för min pojke på senare tid? Han är 13 år och har diagnoserna as och tourettes. Förr gillade han att vara med ute på stan, i alla sammanhang. Visst kunde han ställa till kalabalik för oss föräldrar, men han tyckte om att vara med, även på fester och i andra stora folksamlingar, typ mcDonalds, Gröna Lund osv. Nu på senare tid tycker han bara att det är jobbigt och jag har nästan slutat fråga om han vill följa med. I somras ville han bara bada vid en enslig skogssjö där det inte skulle finnas några främmande människor. Skyltsöndagen hade han nästan ångest när han försökte gå med oss på stan, och vi åkte hem efter 15 minuter. När vi skulle handla julklappar gick vi bara i dom delar av varuhusen där det var minst folk osv. Idag ville han inte gå in på mcDonalds. När jag frågar så säger han bara att dom låter för mycket och är för många. Han vill vara ensam med dom han känner. Vad tror ni den här förändringen kan bero på? Numera ställer han aldrig till bråk och är mycket lugnare än förut, men istället tycker han alltså att det är jättejobbigt i folksamlingar. Kan det helt enkelt ha med ålder att göra eller vad?
Svar på tråden: Svårt i folksamlingar. (även på bokstavsbarn)

Gäller även mig! ler
Skrivet av Jockemamma
Jag tycker också illa om folksamlingar och avskyr att gå i affärer, trängas osv. Nu när jag har tinnitus har jag blivit rent folkskygg eftersom ljuden är så obehagliga, men det är ju en annan sak. Jag är själv normalstörd men har alltså med tiden kommit fram till att jag inte gillar folksamlingar. Du kanske ska se det som en positiv sak i din sons utveckling? Han har kommit underfund med något om sig själv och väljer att dra sig undan istället för att ge sig in i larmet och må dåligt av det. Och det tror tusan att han gillar en skogssjö bättre än det där förfärliga McDonald\'s - ett rent sundhetstecken!

Amatörtänk
Skrivet av Lejonmamma¤
Jag får en spontan tanke att han har mognat och kan uttrycka hur han känner i ord. Förut visste han inte vad oroskännslorna berodde på och fick utbrott när det blev för mycket. Nu kan han sätta fingret på det. Kan det stämma? Jag tycker att din son verkar väldigt klok! Kram!


Menade...
Skrivet av Lejonmamma¤
Det där med amatörtänk-jag menade att det är svårt att veta när man inte vet om det är något annat i hans situation som han möjligen skulle kunna reagera på. Alltså det är ju också möjligt att någonting är jobbigt och då blir det för mycket att också vara i folksamlingar när han har fullt upp att hålla ihop sig i övrigt. (Och att det då är kombinerat med att han kan uttrycka att det är jobbigt att vara i stökig miljö med många människor.) Men med det du beskrev i ditt inlägg tycker jag att det är en rimlig förklaring som jag föreslog ovan.

Tror inte lejonmamma kör amatörtänk
Skrivet av Ewa S
jag tror att du är på helt rätt spår! Pratade med Jockes lärares handledare apropå att han varit så fruktansvärt trött hela hösten. Jocke alltså inte läraren. Då menade hon på exakt det Lejonmamma skriver om ett ökat medvetande. Jag var lite skeptisk tills vi kom till mamma och hennes man i helgen. Där dök upp flera saker som han förut inte tänkt på men som fick in i sammanhanget. Snacka om att han var trött efteråt. :-D Ja me. Men jag tror att det är positivt när sådant här dyker upp.

precis det jag har funderat över
Skrivet av minix
sonen har varit ur gängorna trött iriterad här hemma och säger att han inte vill följa med till affären osv för att det är så stökigt där han har kanske kommit till insikt om sin problematik och han har ju flera funktions hinder som gör att han har jobbigt där det är folk(synskada) är det nån som vet om han blir mindre aspig då dom blir äldre eller om det blir värre i tonåren nu har det varit en lugn period förutom tröttheten och små utbrott man grublar ju mycket på hur framtiden ska se ut för honom


Min goa tös ville äta egen julmat i eget rum...
Skrivet av Lilla My
Jag klipper in från ett inlägg innan julen; "Nu känns det som om vi har goda förutsättningar att få en lugn dag i morgon ( julafton). Ett tag var det dock lite pirrigt... Lotta ( 9 år) hade förklarat att hon skrivit en lista på den mat hon tänkte köpa, och sedan äta själv på rummet. Hon var så lycklig! Som om hon kommit på meningen med livet! Vi pratade om det lite försiktigt i några dagar. På samma gång fick vi pratat om ordet social med. Vad är det, undrade Lotta? Hur är man när man är "lite" social? Nu har vi löst det så att vi har samkört våra matlistor, och sagt att det är ok att Lotta sitter inne i sitt rum och äter, om hon vill. Men jag skall sköta Olle ( 5,5 år) så att han inte skriker eller talar för högt, efter bästa förmåga, och placera dem långt ifrån varandra. Phuh! Pirrigt jovisst, men vad jag samtidigt är lycklig över att vi kan prata om det! " - Vad i himmelens namn är nu det här! var min första tanke. Det var så konkret att jag ringde upp min egen mamma och frågade om jag själv hade gjort något sådant när jag var runt 9 år. Det kunde hon inte minnas. Jag tror själv att Lotta börjar kunna sortera upp sina kaoskänslor lite, OCH hitta en egen lösning. Det låter väl, som de andra också säger, som om din pojk har mognat, och dessutom utvecklat sin förmåga att uttrycka sig med ord. Sedan är ju de svåra situationerna kvar. Allt kan man inte undvika, men ni verkar ha fått en ny öppning till att kunna kommunisera. Grattis!

Tack för era kloka tankar
Skrivet av mamma S
Jo, det kan nog ligga mycket i att han har mognat, för det har han verkligen gjort. Under dom 9 månaderna som gått sedan han fick diagnosen har han blivit flera år mognare och lugnare. Så kanske ska jag våga se hans förändring som nått i grunden positivt ändå, att han vågar säga ifrån och vägra det som är för jobbigt. Det tråkiga är bara att han faktiskt gillade det förut, och att han nu mister ännu en "social" bit i sitt liv. (Han har även helt slutat med kompisar efter skoltid) Men kanske är detta det bästa för honom och kanske handlar det om att han törs "visa vem han är" bättre nu sedan diagnosen blev klar..? Tack för era funderingar iallafall. Jag känner mig inte lika orolig längre.

Julklappsutdelningen
Skrivet av et
I år blev en pärs som min son (nu 12) tyckte var jättejobbig. Han nästan grät. Det var för mycket folk och tjo och tjim, allt tog lång tid och det var mycket bubbel och babbel. Han har aldrig reagerat så förut, så jag blev lite förvånad. Helt klart är att han nu är inne i en känsligare period igen, tårarna kommer lätt och man får trippa runt. Tror att det händer mycket så här i början av tonåren (han har en hel del andra "tonårssymtom" av kroppslig natur, så jag förmodar att det inre också är i nivå med det även om han formellt inte är tonåring) och att det är en jobbig period för alla barn, men kanske mer för våra barn ändå.

Svårt i folksamlingar. (även på bokstavsbarn)

Gäller även mig! ler

Amatörtänk

Menade...

Tror inte lejonmamma kör amatörtänk

precis det jag har funderat över

Min goa tös ville äta egen julmat i eget rum...

Tack för era kloka tankar

Julklappsutdelningen

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information