Känner mig...

Känner mig...
Skrivet av	Micaela
helt förtvivlad när det gäller katastrofen i Asien. Visst visst..Massa människor har dött..Men ändå så känner jag ingenting förutom förtvivlan. Är det för att jag inte känner dom? och varför känner jag förtvivlan?
Svar på tråden: Känner mig...

Du är inte ensam..
Skrivet av Fredetta
Det känns fruktansvärt trots att jag inte heller känner någon som är där. Jag tänker mycket på alla de barn som har förlorat sina närmaste och alla föräldrar som har förlorat sina barn. Hur överlever man en sådan tragedi?

Vad annat
Skrivet av Tårtans mamma
kan man känna? Det är så stort att man inte har beredskap för det. Jag tror att många känner som dU.


Normalt och mänskligt att
Skrivet av tanten
uppleva starka känslor vid en sådan här fasansfull händelse. Den gör att vi människor känner hur små och hjälplösa vi är i många avseenden. Då är det bra att ha någonstans att vända sig med sina känslor, t ex hit. Det kan vara svårare också när man är mycket ung, då har man inte hunnit så långt i livet och fått alla de erfarenheter som gör att man mognar efterhand. Den mognaden hjälper en att klara även svåra situationer så att man inte låter de tunga känslorna ta överhanden. Och det främjar mognaden ytterligare, att man upplevt något svårt och kunnat ta sig igenom det och gå vidare.

Artiklar från Allt för föräldrar