Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Har tänkt på det där med empati..

Skrivet av Micaela
Mamma sa en gång att barn inom autismspektrat tänker på helt annat sätt, ser saker annorlunda än en ntv-människa och därför tror jag också att barn inom autismspekrat känner empati på ett helt annat sätt än vad man kan se.

Ta t ex flodvågornas offer..
Jag läste ett inlägg där att en mamma hade sagt att hennes son hade börjat skratta när han hade sett bilder på lik som flöt i vattnet och därför så sa hon att han hade svårt att känna empati.
Då skrev jag till henne.."Tänk på att din son har ett helt annat tänkesätt än vad du har"

Jag tror att hennes son hade gråtit, hade kanske rent av skrikit om det hade vart nån som hade verkligen stått honom nära i relationen..

Känner så själv..
Visst är det sorgligt att det är så många som har dött. Men jag känner dom inte så därför bryr jag mig inte genom att gråta..
Men däremot så har jag skänkt pengar och dessutom så om jag hade varit 18 år så hade jag inte tvekat att åka ner och hjälpa till att röja vägar och sånt.
Har fått förklarat för mig *med hjälp av mamma allså*
att dom som är kvar i länderna kommer få en jobbig tid nu.
Så det enda jag kan göra nu är väl isåfall att skänka ännu mera pengar om jag kan.
Min lillebror har till och med skänkt lite pengar..*hehe* Tvingade honom. En guldtia..Kanske inte räcker så långt..
och jag har skänkt en femtiolapp..

Har jag fel i mitt tänkande? säg det isåfall..*ler*
Svar på tråden: Har tänkt på det där med empati..

Hmm

Skrivet av  Tårtans mamma
Jag tror att det är svårt för barn överhuvudtaget att ta till sig och förstå vidden av vad som hänt. Jag tror inte heller att skrattet när pojken såg döda kroppar flyta omkring var ett skratt av glädje, utan en känsloyttring som kom ut fel. Det kan hända barn och vuxna med och utan autism.
 

Vet jag mkt väl om.;) *imt*

Skrivet av  Micaela
*
 

Du har så rätt...

Skrivet av  zazza
i ditt tänkande. Måste än en gång säga att det är så nyttigt för mig och alla andra att läsa det du skriver.
Det är ju precis så som du beskriver det och som din mamma har förklarat det, har man en diagnos inom autismspektrumet tänker man annorlunda.
Det handlar inte om att ni inte har känslor men kanske att ni upplever det på ett annat sätt.
Det är inte lätt när man har ett så konkret tänkande att förstå det som bilderna visar och framför allt inte hur det förväntas att man ska reagera.
Detta är något främande för de allra flesta och för många inom autismspektrat kan det nog vara det mest obehagliga att vi som är nära beter oss anorlunda och kanske pratar om saker som är svårt att få grepp om.

 

Jag känner igen!

Skrivet av  Hwila
Förutom att jag funkar lite som du så är Knut, min sexåring med Asperger, precis så också. Fattar han väl att någon har ont eller blivit skadad eller vad det nu kan vara, så gör han sitt bästa för att rätta till det och göra saken bra igen. Ingen empati som bara går ut på att vara ledsen och snyfta och känna sig handfallen, hans empati ser inte alls ut så. Och jag tycker det är en tillgång. Det här att man skulle vara oempatisk om man har AS, det är ju en myt! Eller vad säger ni andra? Visserligen verkar det ibland som om han inte bryr sig, men jag har sett tillräckligt många bevis på att det är verkstad och inte snack/tårar som är hans grej, och jag hoppas på att det får fortsätta så i framtiden.
Du är en tillgång på sidan, Micaela, det är roligt och intressant att läsa det du skriver.
 

*ler*

Skrivet av  Micaela
Zazza och Hwila, era ord gör mig konstigt varm och glad.=)

Och det där med handling känner jag mkt väl igen..

har hamnat i situationer där andra skulle blivit panikslagna och bara varit konstigt lugn och målvetsam.
Klev av en buss för att byta till en annan då jag upptäckte att jag hade tappat min plånbok..
Då gick jag till närmsta tidpunkt och bad om att låna telefonen för att kunna ringa hem för att någon skulle kunna ge mig en möjlighet att komma hem.

Sen så finns det ju ggr då jag verkligen har slagits av panik och tänkt alla möjliga saker, att personen kanske var död, att denne kanske hade tagits av maffian, att...ja, allt det där man kan tänka då någon har försvunnit.

Ni tänker så jag verkligen vill att ni ska tänka. tack. =)
 

Artiklar från Familjeliv