Hur mycket orkar man?

Hur mycket orkar man?
Skrivet av	Scorpisen
Hej! Har skrivit här lite då och då och nu har jag en fråga till er här inne! Hur resonerar ni när det gäller en större förändring i erat liv/familjen? Jag tänker tex på en utmaning som ett intressantare jobb (fast mer krävande), att börja studera, ytterligare ett syskon, en långresa med familjen, flytta etc. Vissa saker kan man ju inte styra i sitt liv - och då gäller det ju att hålla huvudet över vattenytan sas. Men när det gäller saker som man kan styra och bestämma över, som påverkar hela familjen, men som inte är nödvändiga? Hur mycket påverkar att orken är mindre pga av barn som kräver mycket? Vågar man göra en "chansning"? Vet att det inte finns några sanningar inom detta, men skulle vara intressant att höra hur ni resonerar? (funderar på om jag "frivilligt" tar mig vatten över huvudet...!)
Svar på tråden: Hur mycket orkar man?

Nytt jobb
Skrivet av mie
JAg trivs inte särskilt bra på mitt jobb och ahr många gånger funderat på att byta. Men nu är det så att alla mina arbetskamrater vet om mina bekymmer med sonen, och jag har friheten att ta ledigt vid alla dessa möten som är och så. Då känner jag att jag har svårt att komma till ett nytt arbete och kräva det jag får idag i form av frihet. DET känns jobbigt för mig. Jag får nog vänta ett tag, pojken är ju 16 och snart kanske jag kan tänka lite på mig själv.

Det är jättesvårt...
Skrivet av Tinkerbell
att råda dig om en sådan sak. Allt beror på hur mycket ork du har över och hur stor uppbackning du har bakom dig och hur mycket tid det finns att lägga på det du vill göra. Kanske framför allt hur flexibelt det som du vill göra är. Om vi resonerar om ett jobb så kanske det är svårt att lägga ner en massa övertid, engagemang eller ordna med nödutryckningar till skolan, om de på jobbet inte har förståelse för hur det ser ut för dig. Har de detta och du kanske dessutom har uppbackning med avlastning och dylikt så blir det en helt annan sak. Mitt svar blir nog att det beror på vad det gäller och när det gäller. Det vill säga om det ligger i fas med hur ditt liv ser ut just nu. Jag har själv valt att inte fortskrida med mina planer/drömmar om att få jobba med det jag vill göra egentligen. Men det beror på att jag inte har någon som helst ork över till det. Som det är nu så orkar jag kanppt med det jag måste göra så valet vart enkelt, även om det kändes otroligt sorgligt att överge en dröm som alltid har följt mig. Kanske det går att infria längre fram, jag vet inte, men just nu och några år frammåt så fanns det i alla fall inget utrymme för mig att göra det.


Jag...
Skrivet av Totte
har haft allvarliga funderinger på att byta jobb, jag pendlar för tillfället 4½ mil enkel resa och vill gärna ha ett jobb där jag kan cykla till det, det går förvisso i nuläget men tar en jäkla tid. Fast jag har ett bra jobb men iblant blir lönen ganska sen på grund av att firmat har blivit lurat av en stor kund. Jag har låtit bli att söka nytt då jag har mycket speciella förhållande på jobbet: de veckor jag har barnen kommer jag när jag kommer och går när jag går, ingen resa eller övertid! Såklart utan löneavdrag. Alla möten det har varit med NP-enheten osv har inte blivit räknat av, viktiga jobb har blivit flyttat på grund av dessa möten osv, allt i allt kostar denna frihet mig en del pengar men det fungerar ganska hyggligt och jobbet är oftast roligt. Men det kunne vara roligt att inte skulle pendla en dryg timme varje dag.....

Enormt svårt..
Skrivet av Tårtans mamma
att säga, men för mig har det att göra hur stark viljan att förverkliga det där speciella är. Jag har alltid velat ha många barn och har p g a infertilitet bara min Tårta, men har tänkt göra ett sista försök via IVF till syskon. Jag är väldigt kluven till det både med omtanke om Tårtan och mig själv, men driften att fortplanta mig är starkare. Med jobb är det en annan sak. Idag har jag ett ganska enahanda arbete med reglerade arbetstider och det passar utmärkt i dagsläget. Innan Tårtan arbetade jag som projektledare med mycket sena kvällar och helger, hemarbete och resor - men intressant och kul! Jag har fått inse att jag inte kan ha ett intressant och engagerande arbete nu, eftersom den kraften inte finns. Resa... vi får pengar från en fond eftersom min man är konvalescent efter en cancersjukdom och då har vi bestämt att hyra ett hus på västkusten i några veckor istället för att åka charter till t ex Medelhavet med allt vad det innebär. Det känns inte som att jag ger upp något för egen del, eftersom min högsta dröm har gått i uppfyllelse och det vara att bli mamma. Större lycka finns inte och jag känner tacksamhet för det varje dag.

Svar från oss!
Skrivet av Dizzycat
Att riskera att ta sig vatten över huvudet... om man gör detta eller inte, beror väl på vilken personlighetstyp man är ;o) Jag har känt att jag s a s hoppade utan skyddsnät när vi valde att ge vår 4-åriga dotter med autism ett lillasyskon (hon har redan flera äldre syskon). Nu är lillasyster 8 månader och jag vågar inte lämna småtjejerna ensamma, men hittills har allt gått över förväntan! Och sedan lillasyster föddes, har 4-åringen gjort ett gigantiskt utvecklingshopp (jag vet naturligtvis inte om detta beror på lillasyster eller om det skulle ha kommit i allafall). Däremot vågar jag inte ta med 4-åringen på någon utlandsresa. Hon är _mycket_ oberäknerlig och det skulle inte bli mycket till semester för syskonen om hon var med :-( Ja, det här är svåra frågor...

Hur mycket orkar man?

Nytt jobb

Det är jättesvårt...

Jag...

Enormt svårt..

Svar från oss!

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information