arg på sjukhuset!

arg på sjukhuset!
Skrivet av	2 barnsmamma
Jag födde min dotter efter ett akutsnitt då moderkakan lossade i slutet på förra året. Allt var nytt och kaotiskt, inte minst eftersom mitt barn behövde neonatalvård och vi inte fick vara tillsammans. Vad jag är så förbannad på i efterhand är hur vi behandlades på sjukhuset. Många av dem jag mött var hur snälla och omtänksamma som helst,men ändå fattas en del saker. Hur är det för er som akut/katastrof snittats? Vi fick till exempel inte det där mysiga med äppelcider och macka för att fira att vi blivit föräldrar när jag vaknade efter narkosen. Det hade vi ju blivit även om det inte var ett "normalt förlopp". Känns lite ledsamt så här efteråt. Men det jag blir mest arg på är den otroligt dåliga informationen om snittet, som ju trots allt är en mycket stor bukoperation, jag hade också förlorat mycket blod. Tror ni att någon satte sig ner och berättade hur jag skulle sköta min kropp vad gäller lyft och blodvärde t.ex? Nädå, det enda som hände var att en sjukgymnast tittade in en halv dag efter snittet (jag var fortfarande rejält groggy på morfin)och tyckte att jag skulle röra på benen där jag låg. Ingenting om vad som borde gälla framåt. När folk opereras "vanligt" i buken så brukar det följas av återbesök och en radda med föreskrifter på vad man får och inte får göra, men vid kejsarsnitt får man tydligen fixa det själv. Efter förlossningen tittade en barnmorska på stygnen när vi blev utskrivna (efter 5 dagar), sedan dröjde det 14 veckor innan jag fick återbesöket på BVC.Jag tycker det är skandal! Är vi inte viktigare än så?
Svar på tråden: arg på sjukhuset!

Känner igen mig...
Skrivet av Mamma J
...akutsnittades för 14 månader sedan. Jag fick ingen information alls. Inte heller vi fick det där mysiga efteråt för att fira att vi blivit föräldrar. Jag är väldigt besviken! Ingen frågade hur jag egentligen mådde. Om jag behövde prata med någon om vad som hänt! Ingenting! Visst, vi fick gå igenom journalen ett par dagar efteråt, men då var jag fortfarande så dopad med smärtstillande att jag knappt visste vem jag var! Grubblar fortfarande på allt som hände. Har även funderat på ett barn till, men jag vet inte om jag vågar gå igenom allt igen.....

Tycker visst att
Skrivet av 2 barnsmamma
du ska skaffa barn igen om du vill ha mer. Men visst förstår jag hur du känner! Innan min dotter föddes nu så hade jag ett sent missfall så jag var orolig hela graviditeten. Jag känner redan nu att jag vill ha fler barn men jag vet heller inte om jag klarar att gå igenom något sånt här igen.Efter snittet så kom sorgen efter mitt förlorade barn tillbaka. Kräv att du respekteras på MVC och får specialistmödravård. Kanske kan det hjälpa dig att noga gå igenom det som hände en gång till? Själv har jag blivit rekomenderad att kontakta läkaren som gjorde snittet, men jag drar mig för det eftersom allt det hemska kommer tillbaka och jag börjar grina nästan bara jag tänker på det!Borde nog prata med kurator istället. Jag tycker att vi som råkar ut för akut och katastrofsnitt borde månas om lite extra. Om man sövs så förlorar man ju den där första stunden med barnet och dessutom finns det ju en inte alltför trevlig orsak till själva snittet! Varför läggs ingen tid på att man skall uppleva sin situation lite positivare än man gör?


Fattar inte dom att
Skrivet av Liz
man behöver nån slags uppbackning efter snittet? Jag har alltid förstått att min bm var nåt speciellt men ju mer man läser om de som drar sig för att skaffa fler barn dessto mer tackar jag min lyckliga stjärna. Min bm ordnade så jag fick hjälp direkt efter snittet tack vare detta känner jag att jag kunnat bearbeta mitt snitt och ältat om och om igen. Men ordnas inte hjälpen så får man ta tag i det själv så jag förstår att det är tungt men mitt råd är ändå att du vänder dig till någon kurator så du slipper gå och känna all besvikelse och ilska. ps Angående brickan så brukar man inte få den som snittad eftersom man bara får äta väldigt lätt. (Än en gång min bm fixade två till oss en direkt efter och en kvällen innan vi skulle hem :) )

Håller delvis med dig!
Skrivet av Annika & Nelly
Jag blev katastrofsnittad i september efter fullgången förlossning bortsett från det allra sista då så klart. Det var fruktansvärt stressigt eftersom beslut om snitt togs så sent och allt skedde på bara några få minuter. Jag har fortfarande fruktansvärd ångest när jag tänker på det. Delvis var de dock jättegulliga mot oss på sjukhuset. Jag snittades kl 21 och vaknade väl till ca 2 timmar senare. Min man var ju under tiden med vår dotter och fick då bla den berömda fikabrickan. Jag blev först lite ledsen när jag hörde detta eftersom det kändes som om jag hade missat ännu en av de där milstolparna som jag hade tänkt mig. Gissa då hur glad jag blev när vi fick en bricka till med mackor, varm choklad och flagga på morgonen efter när vi låg där tillsammans med vår lilla tjej! Något jag är mycket besviken på är att det aldrig kom någon sjukgymnast och pratade med mig. Jag fick egentligen aldrig några direkta förhållningsregler utan fick klara mig bäst jag kunde. Som tur var sov min man också på sjukhuset så han hjälpte mig ju jättemycket. Jag har egentligen inte pratat med någon om allt detta. vi erbjöds väl det direkt i början, men då var det alldeles för tidigt. Det är först nu ca 4-5 mån efter snittet som jag har börjat reagera riktigt på det trauma det faktiskt var. Funderar på att gå och prata med någon men vet inte vart jag ska vända mig riktigt. Nej, jag håller med dig om att informationen hade kunnat vara bättre. hoppas att allt löser sig för dig!

Oj, vad olika det kan vara!
Skrivet av Teolinda v34 med twins
Här i Halmstad snittades jag med katastrofsnitt av samma orsak som du och efteråt fick jag jättebra backup! Både den läkaren som snittade mig kom och snackade jättelänge och de sköterskor som var med. Även sedan jag kommit hem ringde läkaren ett par ggr och frågade hur jag mådde och om det var ngt jag undrade över. För mig blev det nästan lite fööör mkt uppmärksamhet. Sedan blev det komplikationer efter snittet och även då fick jag komma till bra personal på sjukhuset.


Jag har haft tur
Skrivet av N:s mamma
Jag fick jättebra eftervård och information efter mitt katastrofsnitt i december 2000. Jag har tydligen haft TUR att döma av alla inlägg här, läs gärna mitt inlägg längre ner på sidan till sign Ledsen, rubrik Ledsen och rädd, om du vill veta mer. När jag kom tillbaka från uppvaket efter ca 4 timmar kläddes sonen av naken och lades på min bara mage där han fick leta sig fram till mitt bröst - så träffades vi, jag och min son för första gången. Därefter fick vi cider med en frusen jordgubbe i champangeglas.

Också bra bemött.
Skrivet av Jenny.A bf 11/3
Jag katastrofsnittades i okt-99 när moderkakan lossnade. Det var ju en jättetraumatisk upplevelse, och allt gick så otroligt fort. Men jag fick en fantastiskt back up efteråt av alla inblandade. Även min sambo var nöjd med hur han blev bemött. Han fick ju inte vara med under själva snittet. Jag och min dotter fick flytta vidare till ett annat sjukhus senare samma dag, och även där på neo fick vi ett underbart bemötande. Brickan med macka och cider hanns med senare, när jag var piggare. Kanske en fåning detalj, men det kändes bra att vi också fick den :-) Jag har haft ett stort behov av att prata om händelsen efteråt, men det beror mer på mig själv. Jag ville vara duktig och tapper efter snittet, och tyckte inte jag behövde prata så mycket just då. Men efteråt och även nu under min pågående graviditet så har jag fått prata av mig ordentligt. Så nu känner jag mig trygg inför förlossningen som är beräknad till i morgon :-) Förhoppningsvis vaginalt hela vägen!

mmm
Skrivet av Cecilia & Samuel
Jag gick igenom ett vaket akutsnitt i oktober, och min son hamnade på barnkliniken med en gång (prematur). Någon bricka var det inte (den fick min man), och det tog fem timmar innan jag fick träffa mitt barn. Jag tyckte att hela grejen var riktigt hemsk, att ingen förklarade vad som hände. Jag vet VARFÖR jag blev snittad (havandeskapsförgiftning), men inte vad de gjorde egentligen. Efter snittet var jag drogad och chockad, plus att mitt barn låg på neo (i ett annat hus än mig), och jag var inte så himla mottaglig då för information. Dagen efter snittet frågade de som jag ville prata med läkaren, men just då klarade jag inte av det. Mitt uppe i allt blev min man sjuk också, och fick inte besöka oss. Jag fick träffa en sjukgymnast samma dag som jag skrevs ut, det var bra.


också arg...
Skrivet av Sofia
Som så många andra skrivit så känner jag tyvärr igen mig i det du beskriver. Jag katastrofsnittades (under narkos)efter i princip fullgången förlossning. Mitt barn hamnade på barnavdelningen tillsammans med min man. Det var inte tal om någon myspys "grattisbricka" med smörgåsar som alla andra nyblivna föräldrar fick. Jag förlorade dessutom väldigt mycket blod (fick 4 påsar blod) Det upptäcktes dock först dagen efter då jag var så svag att jag inte orkade ställa mig upp. Första reaktionen från bb personalen var att jag sjåpade mig och att det är nyttigt att komma igång... Först efter att min man krävt att de skulle kolla blodvärdet, då han anade att något var fel, kollade de motvilligt det och då blev det liv i luckan för första gången... Nä jag blir så arg när jag tänker på hur vi behandlades. Varför denna skilnad?

Jag har en trevligare erfarenhet än du
Skrivet av Anna K med Flipp
... förutom det där med cidern och mackan, det fick min sambo äta ensam medan jag låg på uppvaket. Han visste inget om hur jag mådde eller var jag var och satt där med vår dotter och var orolig. Lite trist! I övrigt blev jag väldigt, väldigt väl behandlad efter mitt akutsnitt. Dels var all personal väldigt trevlig och hjälpsam, dels fick jag väldigt mycket information om hur jag skulle sköta mig och barnet, jag fick väldigt mycket stöd när det gällde amning och läkare undersökte mig regelbundet för att kolla så att allt var OK (det var det inte så jag fick väldigt mycket penicillin mot infektionen jag hade fått). Efter fem dagar skrevs jag ut, då sa de att de inte kunde göra mer för mig rent medicinskt och att det nog skulle vara bra för mig att vara hemma. Därefter fick jag en lapp med ett direkttelefonnummer som jag kunde ringa dygnet runt om jag hade några frågor och fem dagar därefter hade jag mitt första återbesök (då de tog stygnen). Tio dagar senare var jag på ytterligare ett återbesök då de kände på livmodern och frågade mig hur jag mådde, om jag kände att jag behövde prata med en kurator om mitt akutsnitt. Det är trist att du skulle behöva få så dålig vård, sjukhuset där du snittades borde verkligen se över sina rutiner för ingen ska behöva behandlas som du.

Håller med!
Skrivet av Lill@m@mm@
Jag fick inte nån fika, fick ingen hjälp med hur jag skulle sköta mig. Barnmorskan kollade på såret och bytte förband dagen efter efter det har INGEN tittat på mitt ärr, varken på BB eller på efterkontrollen eller på BVC. Jag är ändå ganska näöjd med min förlossning, eftersom alternativet hade varit att föda i sätesbjudning. Men visst hade många saker gått att göra anorlunda.


Håller fullständigt med!
Skrivet av Sandra & Mathilda katastrofsnitt 010302
Ingen sa nåt till mig då vi sprang till operationen, jag ville fråga vad som skulle hända men fick inte fram ett ord. Ingen fanns hos mig då jag vaknade upp, ingen berättade mer än att jag fått en dotter. Mådde hon bra?? Ingen visste nåt. Efteråt fick vi dålig/ingen info alls om hur det stod till med vår dotter. Först efter fyra dar på neo fick vi en förklaring. Om mitt snitt fick jag inte mycket info, som tur var kom min mamma förbi med en massa info hon tagit ut från nätet. Skandal att man inte blir bättre informerad i en sån hemsk sits...

Jag hade nog tur...
Skrivet av Nillan med Joel 020212
...som mitt i allt elände ( akutsnitt men fick vara vaken )jätteledsen för att jag inte kunde föda vaginalt, igångsatt 3 v. över tiden, 24 timmars förlossning med 2 min mellan värkarna trots det gick det inte = för trång och bebis på 4900 g. Tänk att de såg tom. att han hade hår på huvudet! Så nära men ändå inte! Sista 2 tim grät jag bara...Men! Vilken helt suverän personal! Tack, tack för det! Vi fick en helt otrolig support, jag kände mig trots allt trygg hela tiden! Både före, under och efter operationen ( även om jag var jätteledsen )På uppvaket var både min man och bebisen hos mig och jag fick amma honom där. Dagarna efter på BB kom min (senaste) barnmorska, en läkarstuderande tjej som var med samt läkaren som gjorde snittet, en efter en och hälsade på oss! Har ochså fått info om samtalsgrupp. Är så tacksam för allt stöd jag fick! Tur att inte alla sjukhus har sån hemsk personal som en del av er beskriver! Förstår att ni blev knäckta av det, jag är fortfarande lite ledsen trots allt, tänk om man till råga på allt skulle varit med om eran personal! Men är så oändligt tacksam för min bebis! Han är värd allt!! F.ö. födde jag på USÖ (Örebro)

arg på sjukhuset!

Känner igen mig...

Tycker visst att

Fattar inte dom att

Håller delvis med dig!

Oj, vad olika det kan vara!

Jag har haft tur

Också bra bemött.

mmm

också arg...

Jag har en trevligare erfarenhet än du

Håller med!

Håller fullständigt med!

Jag hade nog tur...

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information