Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Är det bättre?

Skrivet av Rädd
Hej på er!
Jag födde en pojke den 14 april och hade en fruktansvärd förlossningsupplevelse. Jag tyckte att det var det absolut värsta jag varit med om mitt liv och jag tänker aldrig aldrig mer göra om det. Och det är inte bara som jag säger nu för även om jag glömmer hur ont det gjorde så kommer jag alltid att veta hur hemskt det var.
Jag har varit till psykolog och pratat och hon har lovat mig kejsarsnitt nästa gång eftersom jag oroar mig redan nu över hur jag ska kunna ge min son ett syskon. Men en kompis till mig säger att kejsarsnitt är ännu värre och det skrämmer mig. Därför undrar jag om det finns någon här som har fött med kejsarsnitt och som kan berätta lite om hur det var.
Var det så jobbigt efteråt som man har hört talas om? Gör det ont under operationen? Hur länge dröjer det innan man kan gå ordentligt, lyfta barnet m.m.
Snälla ni, berätta lite om era upplevelser! Kanske finns det någon här som både har fött vanligt och med kejsarsnitt som kan dela med sig av sina känslor.
Kramar från en lycklig men orolig mamma.
Svar på tråden: Är det bättre?

Jag kan bara säga:

Skrivet av  Ulrica
att det är så olika från människa till människa!! Beroende på vad du har för erfarenheter med dig osv.

Själv hade jag komplikationer under min första förlossning, (fick en total sfinkter ruptur, där man går sönder ända till ändtarmen) och får aldrig föda vaginalt någon mer gång.

För min del var snittet jättefint och bra. Jag var ju förberedd och visste vad som skulle komma. För min del föder jag hellre med snitt, även om jag skulle kunnat föda vaginalt. Du blir så väl informerad vid planerat snitt, så att du vet vad som väntar. (till skillnad från akut)

Försök att inte lyssna för mycket på vad alla runt omkring dig säger, skapa dig egna erfarenheter och låt dina egna val styra dig!*lycka till*
 

Efter att ha

Skrivet av  Maria N med Evelina 020403 och Elias 030512
genomgått ett planerat snitt och en vaginal förlossning kan jag bara säga att jag mår som en prinsessa nu jämfört med efter snittet, eller det går inte ens att jämföra. Jag skulle aldrig välja ett snitt framför att föda vaginalt, men som Ulrica skrev så beror det ju på vad man har för tidigare erfarenheter och så. Det som känns bäst för mig kan ju vara superjobbigt för en annan.
 

Har aldrig fött vaginalt...

Skrivet av  Sophie med Lucas 17/3
men kan bara säga att jag mådde superbra och var väldigt pigg efter mitt planerade snitt - så snitt kan också gå väldigt bra och vara en positiv upplevelse. Kommer dock (nog!!) att välja vaginalt nästa gång, såvida det inte blir sätesbjudning igen, för jag vill gärna uppleva att föda vaginalt.
 

Hej på dig!

Skrivet av  Åsa
jag har erfarenhet av en skitjobbig förlossning och efter, ett planerat snitt. Du kan gärna maila mig om du vill prata med mig. [email protected] Kan bara säga att du har inget att vara orolig över.
 

Urhäftig och euforisk upplevelse

Skrivet av  Njila Noah och Simon 8 maj
hade jag av mitt planerade snitt. Jag har mått helt lysande efteråt. Min son föddes på torsdagseftermiddagen och redan under fredagen funderade jag på att gå hem under lördagen. Beslöt mig dock att stanna ett dygn till eftersom jag tyckte att jag ville ha en spruta bedövning till, och ville också lära känna den nya bebisen innan jag kom hem till allvaret. Hade bestämt mig innan att jag inte ville ha det minsta ont denna gång (har ett akutsnitt sedan tidigare). Jag kunde själv kliva ur sängen och upptäckte till min förvåning att jag kunde stå helt rak på en gång. Spelade fotboll med min tvååring i korridoren på BB ett halvt dygn efter förlossningen.
Jag försöker undvika att bära min tvååring, inte helt lätt, och har hittat på lite kluriga lösningar på nattning i spjälsängen, lärt honom klättra upp i vagnen själv, badet, osv. Men jag har behövt bära honom några gånger efter första veckans vila. Det har gått bra, jag har inte haft ont av det. Jag gör knipövningar som inkluderar magmusklerna, lite försiktigt, och har nu efter två veckor nästan ingen mage kvar alls. Snittet kliar, och om det är första gången du blir snittat kommer du antagligen att uppleva den stumma känslan i huden på magen under naveln som mycket obehaglig, det spritter lite när nerverna hittar tillbaka till varandra igen. Det tog närmare ett och ett halv år innan jag hade, nästan, 100 %-ig känsel på magen igen.
Förbereder du dig väl på hur ett planerat snitt går till, besöker operationssalen, träffar personalen, ser filmer om kejsarsnitt kanske, så kan du få en fantastisk upplevelse.
En hake kan vara att man kan må illa av bedövningen om man har otur. Det har inte jag gjort.
Lyssna inte på vad folk säger sig veta om kejsarsnitt. Kejsarsnittskonsten går framåt den också, tex drar de isär musklerna istället för att skära av dem, det gör att du kan använda musklerna efteråt, och tex stå rak mycket snabbt. I spinalen har man också lite morfin vilket ytterligare påskyndar att mamman kommer upp på benen. Jag fick inte det då mitt "planerade" snitt blev lite halvplanerat. Sonen behagade komma ett halvt dygn förtidigt. Men den euforiska lyckan över ett fantastisk förlossning funkade lika bra. (I hastigheten glömde vi musiken man kan ha med, istället fick personalen härja som de ville. Skämten haglade, och jag och min man hade jättekul.)
 

Kan bli bättre och mycket sämre.

Skrivet av  Wondergirl v18+6
Jag har aldrig fött vaginalt, men finge jag så skulle jag välja det. För mig har kejsarsnitt aldrig varit nån positiv upplevelse.
Läs Gudrun Abascals bok "Att föda", och känn efter vad du vill när du läst boken. Bara för att du hade en hemsk första förlossning, så behöver inte den andra bli det med rätt stöd.

Även planerade snitt kan vara hemska. Mitt sista snitt, tog inte bedövningen som den skulle, och det tog ett halvår innan jag var mig själv igen.

I oktober ska jag snittas igen, och jag är minst lika rädd som dig fast för snittet. Skillnaden är att jag inte har nåt val. Jag måste snittas vare sig jag vill eller inte.
 

Artiklar från Familjeliv