Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Snittat ut lilla Nomi! Förlossningsberättelse:

Skrivet av Nina *Ines* o el Plutto som var Nomi
tänkte bara berätta att jag i måndags blev mamma till lilla Nomi genom planerat kejsarsnitt. Såhär gick det till:

Onsdagen före var vi på inskrivning, och fick träffa en barnmorska, en narkosläkare och en obstetriker (den som skär ut ungen). Alla hade läst vår journal och visste att vi var mycket nervösa. De förklarade i detalj hur förloppet skulle gå till, hur epiduralen skulle läggas och kännas, hur snittet går till och ungefär hur lång tid det tar. Vi gick också igenom ordentligt hur min man och min kompis (som var med i op-salen) skulle "dela upp" sin närvaro. Vi stod först på listan (normalt gör de två elelr tre planerade snitt om dagen på SöS), skönt att slippa sitta på rummet och vänta!!!

På måndagen kom vi till SöS kl.07.00 och fick byta om i ett eget rum på snitt-avdelningen. Jag fick ett par alvedon (skulle föredragit en gin&tonic!!!) där stannade min man medan vi gick ner till operationssalen. Det var mer lampor än jag trodde! Alla var mycket lugna och vänliga. Narkosläkaren var lite sen så vi satt och pratade och väntade, men vid åtta kom han och lade epiduralen snabbt. Det gjorde inte alls ont, jag ogillade droppinsättningen mer!!! Jag lade mig snabbt eftersom benen blev bedövade inom ett par minuter. De satte en kateter som inte kändes alls. Sedan draperade de skynket framför mig och kompisen, och började arbetet in mot bebisen. Jag fick lite blodtrycksfall och kräktes ett par gånger
(lite läskigt då jag itne kände kräkreflexerna) men det stabiliserade sig snabbt. Nu kunde vi bara vänta och jag var nästan paniknervös. Narkosläkaren tittade över skynket och sa "nu kommer det dra lite" - det kändes som om de tryckte upp min mage i revbenen, knödde och ryckte i sängen och magen, och plötsligt hördes ett litet argt och slemmigt skrik!!!!
Lilla Nomi kom ut med apgar 10-10-10, skrek från början och mådde superbra!!! (De suger aldrig bebisar efter snitt som jag trodde, bara om det var mekonium i vattnet för att minska infektionsrisken) Jag som inte väntat mig en tjej blev aldeles förvirrad och såg inte genom tårarna när de visade mig henne, fick fråga flera gånger. Sedan grät jag massor och de lade henne under nosen på mig medan de sydde. Minnen från den panikartade förlossningen med Ines kom upp men trängde förvånansvärt snabbt undan när jag tittade in i ansiktet på denna nya människa!!!
Sedan fick min kompis "frisera" navelsträngen och ta ut henne till min man. tillsammans for vi till uppvaket där vi stannade i ett par timmar och lilla Nomi tog sina första tag på mitt bröst...

På bb fick jag resa mig upp en stund på kvällen, det var lite jobbigt, eftersom jag förlorat en liter blod under operationen, men jag behövde inte mer än stå ett par minuter. Morgonen efter mådde jag mycket bättre, katetern togs bort och jag tog min första dusch. Med smärtstillande tabletter går det jättebra, även om det helt klart inte är lika lätt som efter en vaginal förlossning!!! Det som klart är bättre är att jag itne känner mig som om hela slidan håller på att ramla ur kroppen, jag kan göra både nr 1 och nr2 utan problem och gå omkring helt som vanligt.

Efter tre dagar på bb åkte vi hem och här sitter jag nu med en bebis i famnen. Mitt sår är fint, de tog bort tejp och sånt redan dagen efter och nu ser det ut som ett streck, stygnen sitter på insidan. Har blivit varnad att känslen kan vara konstig och så i upp till ett år, det är lite tråkigt såklart. Var ju rätt stolt över min snygga mage en gång i tiden. Men för lilla Nomi är det värt allt!!!

hoppas min berättelse hjälper och förklarar lite för någon!!!
Svar på tråden: Snittat ut lilla Nomi! Förlossningsberättelse:

Grattis och tack!

Skrivet av  stina
Stort grattis till lilla Nomi!
Så härligt att höra att allt gått så bra!
Och stort tack för att jag fick läsa din berättelse, för själv ska jag snittas om tre veckor och är oerhört nervös och rädd för att få panik, både pga snittet och pga att alla minnen från förlossningen av min döda son kommer så nära...

Din berättelse ger mig tröst och hopp. Dessutom är jag så glad för din/er skull!

Lycka till med allt nu framöver!
ps hade ni fått besked innan att du bar på en pojke? I vilken vecka snittades du? ds

/kram
 

Inget besked bara annorlinda graviditet

Skrivet av  Nina, *Ines* och Nomi
Vi hade en helt annorlunda graviditet, med lägre sittande mage, mer illamåande, etc. så att alla bara tog för givet att det skulle bli en pojke. Själv trodde jag nog innerst inne att det var en liten syster hela tiden...

Du ska se att allt går bra, man ligger bara där och har panik i en liten stund. Det är att föredra framför att ligga med värkar i flera timmar om man bli igångsatt tror jag. Och man får ju finfina droger mot smärtor efteråt som sagt...
Kram
 

grattis!!! (imt)

Skrivet av  bodil & alexander -01 & ludwig -04
q
 

Grattis!!

Skrivet av  Linna (trebarnsmamma på torsdag!)
Ska snittas på torsdag! Mycket nervöst och spännande!!! Har två töser innan men de kom "den vanliga vägen".
 

Artiklar från Familjeliv