Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

någon som VILLE vara sövd vid snitt?

Skrivet av Rädd
Hej på er!

Jag väntar barn till sommaren och vill snittas, (har en jobbig vaginal förlossning bakom mig)och saken är den att jag absolut vill vara sövd.
Jag bara vägrar ta ryggbedövning, finns inte en chans att den sprutan ens kommer i min närhet!

Hur svårt är det att bli beviljad ett planerat snitt där man får vara sövd?
Jag har fått remiss till NIKE-samtal, men det är inte dags än på ett tag...
Svar på tråden: någon som VILLE vara sövd vid snitt?

frågor

Skrivet av  Tacksam för svar
Hej,
detta är inget svar på din fråga eftersom jag inte KAN vara vaken vid snitt eftersom jag ej kan få ryggbedövn pga ryggproblem. Jag sörjer det djupt eftersom jag vill vara vaken.

Vore intressant att höra vilka fördelar du ser i att vara sövd, kanske kan det hjälpa mig att se mer positivt på det faktum att jag måste vara sövd om det blir snitt (och det blir det nog pga medicinska skäl + förlossnångest.
 

Mest för att..

Skrivet av  Rädd
..jag är obeskrivligt rädd för rygg-bedövningen.
Tog den när jag födde min son(vaginalt)och det är det värsta jag varit med om i mitt liv!
Det gjorde otroligt ont, 4 pers fick hålla fast mig och de fick sticka 2-3 ggr.

Och pga vissa andra omständigheter vid den förlossningen så vill jag föda med kejsarsnitt denna gång, men eftersom att man måste ta rygg-bedövning ifall man ska vara vaken så vill jag vara sövd istället.
Skulle vilja vara vaken, men är hellre sövd än att jag ska behöva ta den sprutan!

Om det inte vore för sprutan så skulle jag nog vilja vara vaken...
 

tack för svar *imt*

Skrivet av  Tacksam för svar
-
 

Med all respekt för din rädsla...

Skrivet av  Karin med Ida + bf 21/1
...så vill jag bara säga att när jag fick sprutan i ryggen inför mitt planerade snitt så kände jag det knappt. Inte så jag minns det nu i alla fall. Nu är jag inte alls spruträdd i vanliga fall heller så det kasnke hjälpte till.
Men inför ett planerat snitt så går ju allt lugnt tillväga och narkosläkaren kan i lugn och ro se till att du ligger så bra som möjligt för att det ska gå lätt. Det kan givetvis skilja mellan vem som lägger bedövningen också, erfarenhet och så, men det behöver faktiskt inte alls göra så ont. Fanns det någon särsklid anledning till att det var aå svårt att ge dig ryggsprutan?

Jag hoppas givetvis att du får bli sövd om det verkligen är det du vill, men ett vaken snitt är en fantastisk upplevelse. Och sprutan behöver verkligen inte vara så hemsk att ta som det du fick uppleva!!!!
 

mmm

Skrivet av  Rädd
När jag fick min spruta var jag hellugn och låg som jag skulle, men först stack han mig rakt i en nerv, ont som fan!
Och sedan var han tvungen att sticka på ett nytt ställe, och det kändes som att han stack en meter lång spruta upp längs hela min ryggrad, det värsta jag någonsin känt!!
Och jag ville avbryta det hela för jag klarade inte smärtan, men de sa att det var för sent och då fick dom hålla fast mig. Jag skrek och sambon svimmade...

Så även om det KAN gå bra nästa gång så vågar jag bara inte chansa, vad ska jag göra omd et känns likadant? Jag kan ju inte avbryta det hela liksom, nej usch jag får nästan panik bara av att tänka på det...
 

Fick du lokalbedövning innan?

Skrivet av  listo
När jag tog ryggbedövningen så fick jag först lokalbedövning innan narkosläkaren satte "den riktiga" nålen.
Lokalbedövningen stack till lite grann och så blev det kallt, men ryggbedövningen kändes inte ett skvatt! Och jag försökte verkligen känna efter, för jag hade hört så många hemska berätteleser om ryggbedövning innan, men det kändes alltså inget alls.

Fick du någon lokalbedövning? Det ska inte behöva kännas så som du beskriver, och jag är 100% säker på att det går att göra på ett bättre sätt, men jag förstår absolut att du är rädd!
 

jo då..

Skrivet av  Rädd
..lokalbedövning fick jag, men den hjälpte inte ett smack:(
Jag kanske är immun mot sådant*s* Hos tandläkaren får jag alltid ta 2-3 sprutor istället för 1...

Usch, jag har ju tid på mig som tur är, hoppas på hjälp av nike-samtalen!

Tack för dina svar!
 

Joo

Skrivet av  Helena m 5 snitt
nr 3 ville jag vara sövd eller ångrade mig precis när dom rullade in mig. Var rädd men ångrar mig efteråt. 4;e snittet så hade jag samlat på mig massa mod och bad att få bedövning i huden där dom skulle sticka bedövningen sen. Fick det och kände inte NÅT trodde när dom sa att dom var klar att dom menade att dom bara hade bedövat huden men då hade dom redan lagt ryggbedövningen. Vet att det kan vara svårt att ändra sig men absolut värt att tänka på. För man missar nåt enormt när man sover. Var segare efteråt på dom snitten då jag sovit än dom jag har fått ryggbedövning på.
 

ja..

Skrivet av  Rädd
..det är ju det jag tänker på, att man är segare osv om man blivit sövd.
Mitt drömsenario är att få snittas men att jag är vaken, men jag är så fruktansvärt rädd för den där jäkla sprutan.....

Tack för ditt svar!
 

Jag var sövd!

Skrivet av  xxAmaliaxx Med lilla Wilama
Och jag var det för att jag VILLE det. Det är många som haft svårt att acceptera mitt beslut (i min omgivning), men jag ångrar mig inte en enda sekund!!! Det är inga problem att be om att bli sövd! Narkospersonalen där jag snittades i Stockholm tyckte mitt beslut var helt ok. Mitt snitt var planerat...

Lycka till!
 

ahaa

Skrivet av  Rädd
Så helt omöjligt är det alltså inte!

Kan du inte berätta lite om ditt snitt, hur hela proceduren gick till, om du vill förstås!

Hur länge sov du, hur kände du dig när du vaknade, när fick du se bebisen, när var du uppe och gick osv.

Många funderingar och frågor har jag:)
 

Hej igen!

Skrivet av  xxAmaliaxx Med lilla Wilama
Mitt snitt var planerat och jag visste redan från början att jag ville vara sövd bl.a. p.g.a. extrem stick-rädsla och sjukhusskräck.

Innan man ska sövas så måste man få en kanyl på handen eller i armvecket (i den sövs man sedan). Jag bad om emla-salva (som ska sitta 2 timmar!!!!! Inte 30 min som vissa hävdar)innan de satte kanylen - kände inte sticket alls. Bad att få urin-katetern insatt efter nedsövning - vilket inte var något problem alls!

Somnade in helt odramatiskt och vaknade på uppvaket av att min bm och sambo pratade med mig ca 2 timmar senare. Kördes upp till neo (min dotter föddes 5 veckor förtidigt) liggandes i sängen eftersom jag inte var helt klarvaken så att säga. Jag var den första som fick hålla i lill-strumpan. Hon fick ligga på mitt bröst.

Kvicknade till väldigt snabbt efter detta! Mådde aldrig illa och smärtan var helt klart det sekundära i min situation! Jag ville ju vara med min flicka inne på neo (själv låg jag ju på bb), så jag var uppe och gick nästan på en gång. Sakta men säkert!!!

Efter ett snitt så brukar man få ca 5 sprutor (en om dagen) för att minska risken för blodpropp. Eftersom jag inte ville ha några stick så var jag uppe och rörde mig så fort jag fick chansen, för då minskas risken för propp naturligt. Jag tog 1 av dessa 5 sprutor... Det känndes inte alls men är man rädd så är man!

Är det något mer du undrar så är det bara att fråga!

Kram Amalia

 

Jag var sövd

Skrivet av  politisk vilde, bf 28/12
Jag hade en epidural när det beslutades om akutsnitt, den satt bra och de tänkte använda den (kändes inte ett dyft när de lade den) men jag var så rädd för både nålar och skalpeller och bara tanken på att de skulle skära hål i magen medan jag var vaken var helt otänkbar då, så jag vågade inte vara vaken. (Fattar itne hur jag lyckades hålla mig lugn när de lade EDA:n, men jag hade så ont då så allt som kunde hjälpa var välkommet...) Narkosläkaren sa: "Du förstår väl att jag tänker försöka övertala dig att vara vaken" och jag sa "Visst, men jag tänker inte ge mig" och sen drog hon sina argument och sen sa jag att jag ville sova och då blev det så.

I efterhand har jag ångrat mig många gånger, men till slut insåg jag att jag aldrig skulle ha klarat av att vara vaken, inte då. Så jag har förlåtit mig själv för det. Idag är min högsta önskan att vara vaken om det blir samma sak igen (tänker försöka vaginalt denna gång), men nu är jag ju mycket mer förberedd, och har mycket mer skinn på näsan..

Jag blev sövd efter flera dygns pinvärkar och ett igångsättningsförsök, och hade en enorm sömnbrist, vilket gjorde att jag hade väldigt ont när jag vaknade. Det kändes också ganska ensamt att ligga på uppvaket, man har ju varit intuberad och har ont i halsen vilket gör det svårt att kalla på någon (önskade mig halstabletter...). Man kan be att ens man/sambo får komma ned en stund till uppvaket medan personalen tar hand om bebisen, så man slipper känna sig så ensam där, plus att man kan kolla om de kan ta bilder på bebisen så man får se den när man vaknar, även om den inte är där.

Allt det här kommer de säkert att ta upp på NIKE-samtalet, men det är ju alltid bra att vara förberedd. Valet att sova eller inte är ditt beslut, och du har ju redan bestämt dig, så det är bara att envisas. Du ska ju inte behöva gå och våndas inför snittet!

Lycka till och glöm inte halstabletterna!
 

Ett litet tips kanske

Skrivet av  marib
om du tittar lite längre ner på denna sida.
Rubrik

ni som varit helt sövda under snitt (2004-11-15 22:33:11) orolig

Så hittar du ännu flera frågor/svar som är i linje med din fråga :-)
 

hej!

Skrivet av  silvie&Maya
hej i malmö kunde jag välja men blev så klart rekommenderad att vara vaken. jag var nämligen skiträdd för ryggmärgsbedövning, men du utan att överdriva jag lovar dig och ljuger inte, det kändes som et myg´gbet, knappt det. och jag har låg smärtgräns , tro mig jag kände inte ett dugg av den sprutan
 

Artiklar från Familjeliv