Känner mig lite undanskuffad...

Forumarkiv I Forumarkiv II

Sök på innehåll hos Allt för föraldrar

Känner mig lite undanskuffad...
Skrivet av	Snart färdig lärare
Vet inte om det här är rätt snack, men skriver ändå. Jag går nya lärarutbildningen på distans och tar examen i juni i år. Idag mötte jag en bekant (jag kallar henne "A")som också är lärarstuderande och jobbar deltid på en skola här i närheten. Vi började prata om vilka inneveckor vi kommer att ha under terminen på våra respektive kurser och nämnde då också ytterligare en tjej (här kallad "B")som också läser till lärare. Saken är den att jag tidigare vikarierat ganska mycket på den här skolan tidigare, men sedan "B" påbörjade sin utbildning har hon fått alla vik och ingen ringer till mig, förutom då "B" har förhinder vilket inte är så ofta. Nu idag stod "A" och var bekymrad över hur det skulle gå nu i vår eftersom hon befarade att hon och "B" skulle komma att ha samma inneveckor, vilket alltså innebär att "B" inte kan vikariera för "A". Kanske är det jag som är snarstucken, men det kändes inte riktigt OK för mig när "A" står och pratar med mig, en i princip färdig lärare, och undrar vem i hela världen de ska få att jobba om inte "B" har möjlighet? Men hallå? Nåja, jag sa att jag gärna jobbar för jag känner ju klassen sen förut och hinner nog klämma in en och annan jobbdag mellan studierna. Människan bara tittar på mig och säger "ja, om det kniper hör vi väl av oss..." Hmmm... Konspirationsteorierna börjar genast snurra i min skalle. Varför vill de inte att jag ska jobba? Jag kan tillägga att "A" delar sin klass med en annan lärare som var min handledare under en av mina första praktikperioder för två år sen, och jag kan villigt erkänna att jag inte gjorde nån superprestation den gången. Men det var min andra termin på lärarutbildningen, jag hade bara läst ämnen och inte någon allmän pedagogik över huvud taget. Jag var osäker och blyg och lade ibland mina lektioner på en nivå som inte passade barnen. Jag fick ganska dåligt betyg av handledaren. Person "A" har aldrig sett mig jobba och kan alltså inte ha nån egen uppfattning om mig som lärare. Varför har jag då även tidigare fått intrycket att hon varit tveksam till att ta in mig som vikarie? Hur kommer det sig att "B" jobbar nästan varje vecka på skolan? Kan det vara så att den lärare som "A" jobbar tillsammans med fortfarande bedömer mig utifrån den praktik jag gjorde hos henne för två år sen och att det är hon som inte vill ta in mig? Jag var tvungen att säga nej en gång när hon ringde på morgonen och frågade om jag kunde jobba, för just den dagen hade jag en tidsbegränsad hemtenta och kunde absolut inte åka hemifrån eftersom jag inte skulle huniit lämna in tentan i tid då. Men en sån sak förväntar jag mig att en relativt nyutbildad lärare ska ha förståelse för och inte avskriva någon för det. Kanske någon av er som läser detta känner igen er och förstår att det är er det handlar om, jag vet inte vilka internetvanor de berörda har och om de brukar besöka aff. Jag fick mig inte för att bemöta detta precis när det hände vilket jag kanske borde ha gjort. JAG vet att jag utvecklats otroligt mycket de senaste två åren och att jag är en bra lärare även om jag naturligtvis inte kan jobba på samma sätt som en som haft yrket i flera år. Jag vill inte att en flera år gammal VFU-bedömning ska förstöra mina chanser till att jobba extra under utbildningen. Jag tycker att jag är värd en chans att visa vad jag går för idag, ett antal kurser senare. Jag har naturligtvis inga bevis för att det verkligen förhåller sig på det här sättet, men nog måste jag få undra vad det är frågan om? Jag har full förståelse för att man gärna vill ha samma vikarie till samma klass i så stor utsträckning som möjligt, men man behöver väl inte så tydligt visa hur skeptisk man är till att låta någon annan komma in ibland. Jag känner mig lite lessen och nedslagen. Har jag fått ett så dåligt rykte redan? Hur ska det gå när jag ska söka jobb om bara några månader? Jag har i alla fall bestämt mig för att låta detta passera denna gång, det känns lite dumt att kontakta "A" långt senare och fråga vad hon egentligen menade. Men händer det igen ska jag fråga vederbörande VARFÖR de inte ringer till mig när de vet att jag vill jobba? Det är ju inte mig en sån fråga blir pinsam för, för jag vet vad jag kan. Däremot kan det bli pinsamt för den som ska svara, om hon nu inte njuter av att tala om för mig vilken sopa hon anser att jag är... Men om jag nu ska låta bitterheten komma till tals riktigt så kan jag kontra med att jag vet åtminstone ett par ämnen där min f.d. handledare inte har nåt att komma med medan jag har både goda förkunskaper och utbildning inom dessa områden. Där slår jag henne med hästlängder! Gud vad det där var skönt att få säga, det stärkte självkänslan. ;-) Hur skulle ni ha gjort i en sån här situation?
Svar på tråden: Känner mig lite undanskuffad...

lite tankar
Skrivet av kåsan
Det kanske är så att B har haft större möjligheter att vika än vad du har haft..? Kanske därför som de ringer henne. Känner A till att du har VFUat på den skolan med den klassen? Gör hon inte det är det ju inte så konstigt att hon blir förvånad över ditt förslag. Eller jag kanske missförstod det du skrev? Att din gamla handledare skulle ha svårt för dig tror jag inte stämmer, varför skulle hon då ha ringt till dig överhuvudtaget?? Hade hon inte trott på dig hade du fått veta det, inte bara genom ett dåligt betyg (vilket förövrigt det är ganska vanligt att få på första VFUn, hallå! du håller på å lär dig! ingen kan kunna allt när utbildningen knappt har startat) Har inga bra tips att komma med. Låt det bero tills vidare. Kanske det är smartare att ringa rektorsexpeditionen och meddela att du är fri att ta lite viktimmar? Gå den vägen istället.

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv