Varför

Varför
Skrivet av	Mor
har en del "som mål" att föda utan smärtlindring? Är det tuffare på något sätt? Blir man en bättre Mamma?
Svar på tråden: Varför

Nä. men man slipper eventuella komplikationer.
Skrivet av karin
Med min första försökte först utan, men efter ett tag behövde jag EDA. Det var jättebra. Men det ledde till värksvaghet, och lite annat som blev rätt besvärligt. Med andra hoppades jag klara mig utan och gjorde det också, för det gjorde inte lika ont andra gången. Och då slapp jag komplikationer, vilket jag upplevde som hemskt skönt. Om någon tycker det är tufft att föda utan smärtlindring, så visst, gärna för mig, gör det. Jag tycker det är korkat.

En sak till. Kan vi inte tillåtas tycka olika?
Skrivet av karin
Det är synd att vi är så känsliga för kritik just när det gäller förlossningar. Det borde ju vara helt OK att tycka olika. Men jag vet att många känner sig kränkta för att andra tycker annorlunda. Om några personer har fött utan EDA och tycker de är tuffa för det, kan vi inte bara låta dem? Eller försöka iallafall? Eller åtminstonde inte ta det som ett personligt nederlag att man själv inte tycker så? Fast det kanske är de som tycker det är tufft att föda utan, men som ändå tar EDA för att det gör så ont, som känner sig mindre värda? Ja det är ju isåfall svårt att göra något åt. Hmm.


nej det blir man ju inte!
Skrivet av johansAnna
Jag ville ha EDA men fick aldrig det, fick nöja mig med lustgasen. Jag är inte varken för eller emot smärtlindring, tycker alla får välja själva. Jag har en kompis som vägrar ta smärtlindring, men hon är emot abort och p-piller och allt vad som nu finns. Men anledningen till att folk inte vill ha smärtlindring TROR jag beror på att man vill bevisa för sig själv att man fixar det ändå.

Klart det är tufft!
Skrivet av Jeanette med Jennifer & Oscar
;) Nää, det tror jag ingen tycker. Många är ju faktiskt rädda för de biverkningar (och följderna av det sen) som smärtlindring kan ge. Märkvärdigare än så är det nog inte. Och jag kan säga för min del, att jag tyckte det var urhäftigt att föda barn utan med. smärtlindring! Jag kunde hänga med på ett helt annat sätt, och riktigt känna den där urkraften inom mig. Det var så häftigt! Säkert kan många känna så fastän de har smärtlindring, men jag kan ju bara jämnföra med de 2 förlossningar jag haft. (första med bedövning, andra utan). Så om jag får fler barn så hoppas jag att jag inte behöver bedövning, just för att jag vill så gärna känna den där häftiga känslan när jag föder. Men det är klart, blir det en långdragen förlossning och jag får väldigt ont och inte står ut - ja, då får jag ta bedövning. Men _målet_ och _önskan_ är att jag inte kommer behöva det. För mig är det en gåta hur någon kan tex välja kejsarsnitt före en vaginal förlossning. Inte för att jag anser att de gör fel val, men jag skulle vara totalt livrädd vid ett snitt. =( Alla är ju vi "rädda" för olika saker!

Jag...
Skrivet av Venus
väljer att föda utan smärtlindring (annan än bad och massage i alla fall) för att det ökar risken för komplikationer om man tar bedövning, och det i sin tur kan skada både mig och barnet. Dessutom vill jag känna vad som händer i min kropp så att jag kan vara med och underlätta så mycket som möjligt. Dessutom påverkar all bedövning barnet negativt.


Kan bara prata för mig själv
Skrivet av Sterna
Jag är LIVRÄDD för sprutor och sjukhus i allmänhet. Har jag huvudvärk så tar jag ett stort glas med vatten och lägger mig sen för att vila i ett svalt mörkt rum isf att ta en huvudvärkstablett. Jag äter bara mediciner om jag absolut måste, alltså om jag har en infektion sommitne går att bota på annat sätt. Jag är livrädd för alla komplikationer som kan uppkomma kring födandet och speciellt i samband med den medicinska smärtlindringen, så rädd är jag att jag väljer att föda barn nr 2 i hemmet för att verkligen verkligen slippa risken för att få en BM som i ett svagt ögonblick tycker att jag måste ha medicinsk smärtlindring pga av som. Med mental träning, förberedelser och rätt stöd så känner ajg mig trygg nog att föda helt utan och är av den uppfattningen att fler skulel klara av att föda utan medicinsk smärtlindring om de fick rätt stöd och uppmuntran från sjukhusen och de som är omkring dem under födandet. Samtidigt som jag tycker att det är superbra att sjukhus och den medicinska smärtlindringen finns eftersom det rä så många som av olika skäl verkligen verkligen behöver det. Men _jag_ behöver det inte så varför ska jag ta bara för att?

Nej, såklart inte...
Skrivet av listo
Även om det säkert finns kvinnor som känner sig duktigare om de fött helt utan smärtlindring så tror jag nog att de flesta har en rätt avslappnad attityd till smärtlindring. Själv tycker jag att man ska vara öppen för olika alternativ och inte låsa sig fast stenhårt redan innan, vid att det ska vara exakt på ett visst sätt, utan ta förlossningen som den kommer och göra det som behövs. Jag tycker att man naturligtvis är en lika bra mamma oavsett om man legat sövd under förlossningen eller om man fött i bilen. Att vara en bra mamma handlar ju inte om hur man FÖDER sitt barn, utan hur man är resten av livet efter förlossningen ler

Nej, absolut inte...
Skrivet av Kattis
...jag tror det är en myt att kvinnor väljer bort medicinsk smärtlindring för att verka tuffa eller "duktiga"! Däremot är vi många som väljer att inte riskera de biverkningar och/eller komplikationer som tyvärr kan följa med medicinsk smärtlindring. Föda utan smärtlindring, som du skriver, vill ingen kvinna göra. Men det finns ju många andra former av smärtlindring än de rent medicinska! De som väljer bort medicinsk smärtlindring kanske i stället får tillräckligt bra smärtlindring av t ex andning, avslappning, massage och annan beröring, rörelse, byte av ställning, visualisering, ritualer, akupressur, akupunktur, sterila kvaddlar, dusch, bad, värmedynor, ispåsar och verbalt stöd, för att nämna en del icke-medicinska smärtlindringsmetoder. Man är absolut ingen "dålig mamma" om man väljer medicinsk smärtlindring. Men vi kvinnor är alla olika, vi upplever smärta olika och vi gör olika prioriteringar. För en del kvinnor känns det helt enkelt viktigt att känna kroppen arbeta av egen kraft och inte ingripa i det naturliga förloppet med olika typer av läkemedel. För den medicinska smärtlindringen är ju tyvärr inte gratis, man får den till priset av statistiskt högre risk för ett utdraget förlossningsförlopp och för att förlossningen ska behöva avslutas med sugklocka, tång eller snitt.


ville/vill inte ha EDA
Skrivet av Helena T
för att jag är livrädd för nålar!!! bara tanken på att ngn ska sticka mig i ryggen får mig att bli illamående... så det blev bara lustgas för min del, men det gick bra det med... är dessutom rädd för biverkningarna...

Jag har fött 5 barn
Skrivet av ::Hannanon & Frode18/9 + 4 till::
och med ettan använde jag mig av lustgasen..2 drag sedan höll jag på att spy. Så dessa 2 drag räckte. Har aldrig använt mig av den sedan heller. Av den enkla anledningen att jag hatar & spy & hatar att vara snurrig i huvudet. Någon annaa smärtlindring har jag inte tagit. Och det beror på att , dels går det väldigt fort då jag föder. Och dels har jag inte haft något behov av det heller. Så i mitt fall handlar det verkligen inte om att jag ska vara tuffare, eller framstå som bättre än någon annan. Jag föder väl för min egen skull?? Och mitt barn??

Jag valde också bort...
Skrivet av Emmanuelle
...medicinsk smärtlindring eftersom jag är livrädd för biverkningarna och den ökade risken för kejsarssnitt. Jag vill hela tiden vara klar i huvudet och känna allt som händer i min kropp. Jag upplevde heller aldrig att jag ville ha/behövde någon mer smärtlindring än andningen och varm massagedusch vid min andra förlossning. Det var så viktigt för mig att känna bebisen födas fram, eftersom jag missade det när jag fick pudendusblockad vid min första förlossning. Visst är jag stolt över vad jag har presterat, men det tycker jag att alla ska vara, oavsett om de använt medicinsk smärtlindring eller ej.


Nästa gång...
Skrivet av Malin med Thor 040503
Nästa gång kommer jag göra ALLT för att inte behöva ta ryggbedövningen igen. Min son blev förlöst med sugklocka p.g.a. att han var vänd åt fel håll (huvudet nedåt men vridet åt fel håll)och p.g.a. värksvaghet - delvis orsakat av epiduralen. Och jag vill _aldrig_ behöva vara med om en sugklocka till! Dessutom kunde jag inte kissa under förlossningen (p.g.a. epiduralen), så jag blev i efterhand tappad på 1,3 liter (!) och fick därför ha kateter i 3 dygn efteråt för att blåsan skulle återgå till normal storlek... Däremot har jag ingenting emot de andra smärtlindringsmetoderna.

För min del
Skrivet av Sofia
ville jag slippa "kemisk" smärtlindring andra gången eftersom jag tror att det var EDA:n som förvandlade min första förlossning till en riktig mardröm. Och jag var överlycklig över att jag klarade mig utan den andra gången eftersom allt gick mycket bätte då. Tuffare är det definitivt inte och någon bättre mamma är jag inte den här gången, men jag mådde bättre både under förlossningen och efteråt.

ja du...
Skrivet av Jolin
kan väl bara prata för mig själv och det var då rakt inget mål för min del... jag räknade innan med att ta ALLT det fanns att ta... sen när jag var mitt uppe i det, ville jag vänta för jag klarade av värkarbetet bra på egen hand...när jag höll på att dö bad jag om smärtlindring men tji fick jag då var det för sent för ungen var på väg ut... Det bara blev så lixom...känner mig varken sämre eller bättre än någon annan men jag är STOLT över mig själv att jag klarade att föda barn! Det trodde jag ju inte eftersom jag typ är den mesigaste av mesiga...att jag dessutom klarade det utan smärtlindring är för mig (som gråter för nageltrång och en sticka i fingret) en enorm prestation men inget jag jämnför med er andra...jag är bara stolt över att jag klarade det... med andra barnet var väl tanken att göra om det jag gjorde med ettan, att inte ha någon smärtlindring...och det "slapp" jag ju iom att sonen ville ut fortare än taxin körde!


Unvika påverkad bebis
Skrivet av Pia
Det var den huvudsakliga anledningen till att jag klart och tydligt avböjde EDA (när jag födde mitt första barn). Jag ville inte riskera att bli värksvag och på så vis tvingas till värkstimilerande droger och ytterligare fördröja födseln. Att bli värksvag är en mycket vanlig komplikation till EDA. Så sammanfattningsvis valde jag bort EDA för att trodde det skulle påverka min bebis negativt.

rädd för komplikationer
Skrivet av saan med mathilda 0308 & mini bf 0504
jag bryr mig inte om hur ont det gör så länge det inte är frågan om någon "skadlig" smärta. jag vet ju att smärtan går över även om det är obehagligt just då. det jag är rädd för är komplikationer och som jag förstått det är det vanligare med komplikationer om man använder smärtlindring. dessutom saknar jag förtroende för vårdpersonalen och har fobi mot nålar o sjukhus. vill ha så lite inblandning i min förlossning som möjligt. tuff är jag inte alls, tvärtom feg, skulle aldrig våga ta EDA.

Man är bara rädd för andra saker
Skrivet av Cecilia med Juni & Tindra 30/8
Jag är rädd för biverkningar, sugklocka, dropp, värksvaghet, sjukhusmiljön, föda bland främmande människor och en massa andra saker. Därför vill och vågar jag inte ta EDA eller liknande. Om en effektiv smärtlindring vore "gratis" så skulle jag absolut vilja ha det. Men allting har tyvärr ett pris och man får väga fördelar mot nackdelar. För många väger fördelarna säkert tyngre, men för mig överväger nackdelarna. Det är helt individuellt vad man behöver för att kunna slappna av och känna sig trygg när man föder, och trygghet är det allra viktigaste. Det handlar verkligen inte om att vara tuff eller duktig! När mitt första barn föddes på ABC enhet hade jag sterila kvaddlar som smärtlindring, och det var bra då. Inga biverkningar med det förutom en kort smärta vid injiceringen. Visst gjorde det otroligt ont att föda barn, men jag kände ändå att jag kunde hantera det, kunde fokusera mig och jobba med bra. Jag kände att jag var närvarande, trygg och hade kontroll. När mitt andra barn föddes nyligen på Södra BB, så kände jag mig mer trött och stressad, det blev så bråttom att åka in och barnet tryckte på så att jag inte var smärtfri mellan värkarns. Kvaddlarna hjälpte inte alls som första gången vilket gjorde mig lite besviken. Så var barnets hjärtljud aningen för höga vilket tydde på att barnet var lite stressat, och jag blev överflyttad till vanliga förlossningen vilket oroade mig, och jag fick inte föda med en barnmorska som jag känner som planerat, utan bli överlämnad till att föda på ett ställe jag inte ville bland helt främmande ansikten. En stor besvikelse och ett rejält orosmoment, och jag gav liksom upp lite grann. Det blev håltagning på hinnor och skalpelektrod som jag till och med skiftligen utttryckt att jag helst ville undvika. Pga detta så ville jag ta lustgas för att kunna slappna av - vilket jag också skrivit ned att jag egentligen inte ville ha. Och i det läget så var det nog rätt beslut och hjälpte mig att slappna av lite mer. Men jag kunde inte alls fokusera som när mitt första barn föddes och jag kommer inte ens ihåg det första teamet och krystningen gick mycket sämre och jag brast mer. Hade en betydligt sämre förlossningsupplevelse och är så ledsen och besviken när jag tänker på min andra förlossning. Så det är inte riktigt så enkelt att det är lättare att föda med smärtlindring, det är så mycket som påverkar. Visst lindrade det smärtan och gav lite avslappning, men jag minns inte så mycket och kände att jag inte var riktigt närvarande och kände knappt krystimpulserna. Nej, med nästa barn vill jag absolut inte ha det likadant.


jag var rädd för
Skrivet av Katarina m. Leon
smärtlindring för att jag inte visste hur min och bebisens kroppar skulle reagera på preparaten. Har haft en del bekanta som drabbats av värksvaghet etc. i samband med tex EDA osv. Därför hade jag inställningen att jag helst ville avstå inte för att vara tuff! kram

För att..
Skrivet av Camilla
..jag hellre står ut med smärtan än får en nål inkörd i ryggen! Jag lovar att de hade fått binda fast mig i sängen OCH ge mig narkos innan epiduralen hade kommit i närheten av mig.

Jag ville uppleva precis hur det var
Skrivet av Anna T2
Känna HUR min kropp arbetade och KÄNNA bebisens glidande väg ner mot öppningen. Jag hade i och för sig lustgas och det är ju en smärtlindring som påverkar både mig och bebisen. Jag skulle vilja testa utan något alls om vi får fler barn men då måste jag vara i en tryggare miljö. Det är likadant om jag har ont i huvudet en vanlig dag, då säger mannen "ta en Alvedon!". Men då känner jag ju inte hur ont jag har! Det vill jag veta. Jag vill lära känna min smärta och dess olika stadier, hur ska jag annars veta om min kropp är utsatt för fara nån gång till exenpel? Sen har jag en annan tanke. Jag saknade att ha gått igenom ett riktig stålbad i mitt liv. Att ha fått vara sådär helt slut som om man åkt Vasaloppet eller gått en sjuttiomilamarsch. Det här låter ju helt knäppt men jag föreställde mig att det skulle vara enormt stärkande för egot. Att veta NU går jag in i nånting asjobbigt, men detkommer jag att klara! Jag tycker att allt detta är filosofiska frågor!


:o)
Skrivet av Nina m ängeln Valentin 02 och Kalle 03
vad kul att läsa att det finns fler som tänker som jag! Vill också oftast veta HUR ont jag har och tar därför sällan tabletter. Använde bara lustgas när jag fick Kalle men det känns som om jag vill prova helt utan om det blir en gång till.

För att...
Skrivet av Lena
Jag vill föda så naturligt som möjligt för att det påverkar barnet minst, för att de förlossningarna ofta går bättre och snabbar, för att t.ex. EDA kan stanna av värkarbetet, man kan spricka mer etc. Bättre mamma? Nej, tycker du det eller?

Därför att....
Skrivet av Madde
....jag klarade mig alldeles utmärkt utan nåt när mitt första barn föddes (då hanns inget med) och anser nog att jag lika gärna kan försöka utan denna gången med, för att kunna "vara med" mer i arbetet s a s men KRÄVS det att jag tar nåt för att överleva e jag inte sen att göra det heller, men mitt mål är ändå att jag skall klara det utan nåt igen! Och det ser jag inte som nåt fel och jag har aldrig sagt att jag är bättre än nån annan för det heller! Det är bara så JAG vill ha det!

Varför

Nä. men man slipper eventuella komplikationer.

En sak till. Kan vi inte tillåtas tycka olika?

nej det blir man ju inte!

Klart det är tufft!

Jag...

Kan bara prata för mig själv

Nej, såklart inte...

Nej, absolut inte...

ville/vill inte ha EDA

Jag har fött 5 barn

Jag valde också bort...

Nästa gång...

För min del

ja du...

Unvika påverkad bebis

rädd för komplikationer

Man är bara rädd för andra saker

jag var rädd för

För att..

Jag ville uppleva precis hur det var

:o)

För att...

Därför att....

Artiklar från Allt för föräldrar

Artiklar från Familjeliv

Livsstadier

Samarbeten

Forum

Verktyg

Information